Dimma
Jag sov som en stock inatt. O vaknade aldrig riktigt överhuvudtaget. Hela dagen har varit som i en dimma.
Jag somnade bredvid två små snarkande minimänniskor på middagsvilan, o trädde ännu djupare in i dimman.
Kaaaaaffeeeeee.
Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Såhär trött brukar jag ALDRIG vara.
Jag tycker att det är läskigt att vara såhär trött. Så trött så man känner att kroppen håller på att lägga av.
Man har noll kontroll, den bara måste ha vila. Usch.
Men nu ska det bryggas kaffe. Jag har redan tuggat i mig en massa godis för att få en sockerchock.
Jag ska nämligen försöka få lite skolarbete gjort ikväll. Skulle vara så skönt att somna tidigt, men ändå känna sig nöjd. Att jag har presterat. Prestation...min största fiende.
So, we meet again...
Hjälp...
Sarah vill tydligen inte att jag ska sova gott inatt - så hon skickar detta till mig.
Så jäkla läskigt alltså.
Hjälp.
När jag o Cessan tittade på det första klippet som kom ut på YouTube var hans frågor många;
-Är det en kille eller tjej? - Jag vet inte.
-Är det ett barn eller en vuxen? - Jag vet inte.
-Varför gör han/hon sådär? Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte.
Tacos
Tacos, tacos, tacos, tacos! Det är ett väldigt trevligt, gott o återkommande inslag i min fina vänkrets.
Vi kör tacokvällar nästan en gång i veckan. Maja är taco-mästaren. Ikväll var det extra underbart.
Jag nästan kröp dit, i mitt ömkliga tillstånd, o åt massor av uppiggande mat.
Soffhäng med tacos o Solsidan. O fina, fina vänner- bästa återhämtningen.
Maja ÄR nästan tacos personifierat.
Därför fick hon dessa knasiga av mig i födelsedagspresent.
Maja är världens coolaste människa, o använder verkligen dessa örhängen.
Andra skulle skratta lite nervöst, säga tack, o gömma dem i badrumsskåpet.
Maja bär dom på jobbfester på Stureplan. Det är min Maja det!
Vi kör tacokvällar nästan en gång i veckan. Maja är taco-mästaren. Ikväll var det extra underbart.
Jag nästan kröp dit, i mitt ömkliga tillstånd, o åt massor av uppiggande mat.
Soffhäng med tacos o Solsidan. O fina, fina vänner- bästa återhämtningen.
Maja ÄR nästan tacos personifierat.
Därför fick hon dessa knasiga av mig i födelsedagspresent.
Maja är världens coolaste människa, o använder verkligen dessa örhängen.
Andra skulle skratta lite nervöst, säga tack, o gömma dem i badrumsskåpet.
Maja bär dom på jobbfester på Stureplan. Det är min Maja det!
Sööööndag
Dagsformen är söndag. Söndag med en värsting-hemmfest i bakluckan.
Jag var väl hemma runt 04.30. Efter en hel kväll med en massa festglada männsikor, häng i sängar o på golv, dans i köket, o vin i överflöd. Detta vin... Minns även en galning som försökte hångla med allt som rörde sig.
Mitt i en mening fick man göra en ninja-manövrering för att komma undan. Gång på gång.
Trots detta var det en mycket trevlig afton, som dessvärre har satt sina spår idag.
Bilder säger mer än ord.
Varsågoda!
Jag var väl hemma runt 04.30. Efter en hel kväll med en massa festglada männsikor, häng i sängar o på golv, dans i köket, o vin i överflöd. Detta vin... Minns även en galning som försökte hångla med allt som rörde sig.
Mitt i en mening fick man göra en ninja-manövrering för att komma undan. Gång på gång.
Trots detta var det en mycket trevlig afton, som dessvärre har satt sina spår idag.
Bilder säger mer än ord.
Varsågoda!
"Titta mamma, en höna!"
När jag var liten var jag rädd för männsikor som såg ut såhär. Som jag gör nu.
Grova kängor o uppvikta smala jeans.
Men de matchade ofta med en bombarjacka, skinnjacka o rakat huvud eller tuppkam.
Men innan jag visste mitt eget bästa råkade jag ju slänga ur mig de klassiska orden;
"Titta mamma, en höna!"
när jag såg en sådanhär farrrrlig karaktär med tuppkam.
Jag kommer ihåg att min träslöjdslärare Ivar hade en son som var punkare, o såg väldigt farlig ut.
Kanske som en utav de farligaste i Degerfors till o med.
Undra hur han ser ut idag? O vad han gör?
Den där farliga killen i högstadiet.
Sovmorgons-sabb
Snygg sovmorgon-sabbning, Johanna!
Jag drömde att jag gick upp o gick till jobbet. O det kändes lika jobbigt i kroppen som det gör på riktigt.
Jag hatar att kroppen kan göra så i drömmen. Framkalla fysiska känslor.
Jag hatar det lika mycket som när jag drömt att jag ätit jättemycket, o jag vaknar sypfärdig.
Eller när jag drömmer att jag faller o det känns som magen ska komma ut genom munnen.
Ja...det händer ganska ofta. I drömmen. Jag faller inte så ofta annars.
Nu ska jag börja leta reda på kvällsoutfit'en. Ingen klädstress i världen ska få paja mitt partyhumör ikväll.
Ikväll är det hemmafest i Gamla Stan. Jag får komma med som sällskap, o jag känner 1 person.
Peppen är på topp, hos både gulle-Sarah o mig, o jag tror att det kommer bli en toppenkväll!
Pepp-epp-epp-epp!
Spotify här.
Jag drömde att jag gick upp o gick till jobbet. O det kändes lika jobbigt i kroppen som det gör på riktigt.
Jag hatar att kroppen kan göra så i drömmen. Framkalla fysiska känslor.
Jag hatar det lika mycket som när jag drömt att jag ätit jättemycket, o jag vaknar sypfärdig.
Eller när jag drömmer att jag faller o det känns som magen ska komma ut genom munnen.
Ja...det händer ganska ofta. I drömmen. Jag faller inte så ofta annars.
Nu ska jag börja leta reda på kvällsoutfit'en. Ingen klädstress i världen ska få paja mitt partyhumör ikväll.
Ikväll är det hemmafest i Gamla Stan. Jag får komma med som sällskap, o jag känner 1 person.
Peppen är på topp, hos både gulle-Sarah o mig, o jag tror att det kommer bli en toppenkväll!
Pepp-epp-epp-epp!
Spotify här.
Hemmafredag
Fredagkväll.
Jag, mysbyxor, tv, popcorn och säng kändes som en bra kombination just ikväll.
Jag känner mig smått utmattad. Vet inte vad det är som har tagit knäcken på mig.
Jobb, pluggstress o dålig sömn kanske?
Jag fick just frågan om dansbenen är på gång ikväll, o ja, lite. Men bara i mysbyxor o barfota.
Jag sparar mig tills imorgon, då ska jag på hemmafest med min fina Sarah!
Det blir grejer det!
Tick tack.
Idag träffade jag världens finaste Cecilia o hennes pyttelilla o rekordsöta Turid, 5 månader gammal.
Jag försökte ju kicksparka sönder min biologiska klocka innan jag mötte upp dom, men den tickar som aldrig förr. Jag behöver en jätteful bebis som kolikskriker dygnet runt o spyr över hela mig nu. Fort!
Någon som kan låna ut?
O jag tänker på en sak ibland; när ska jag bli vuxen? Jag fyller 30 år i år.
Jag har alltid min mamma som någon slags referens när det gäller livet.
När min mamma var 25 år hade hon 3 barn, jobb, hus o karl.
Jag trodde att jag också skulle ha det när jag var 30. Inte hus. Men det andra.
Men jag lever ett helt annat liv, än jag tänkte att jag skulle göra när jag var 30.
Jag bor i andrahand i en skokartong. Jag pluggar. Jag är singel.
Lite panik på den, ja. Fast jag är egentligen nöjd. Men det är biologin som sätter käppar i tillfreds-hjulet.
Även om jag ofta får höra "...men du ser ju verkligen inte ut som 30!", så ÄR jag snart 30.
Rent biologiskt. Det är inte utseendet som oroar mig. Det är TIDEN.
Jag har svårt att se min mamma, som 30-åring, försöka dansa sitt snyggaste till Robyn samtidigt som hon städar sina 18 kvm o äter sin middag bestående av semla o vin i en omaka kopp en tidig fredagskväll.
Ja, jag veeeet, tiderna förändras...
...nuförtiden är det ok att ha omatchande koppar?
Jag försökte ju kicksparka sönder min biologiska klocka innan jag mötte upp dom, men den tickar som aldrig förr. Jag behöver en jätteful bebis som kolikskriker dygnet runt o spyr över hela mig nu. Fort!
Någon som kan låna ut?
O jag tänker på en sak ibland; när ska jag bli vuxen? Jag fyller 30 år i år.
Jag har alltid min mamma som någon slags referens när det gäller livet.
När min mamma var 25 år hade hon 3 barn, jobb, hus o karl.
Jag trodde att jag också skulle ha det när jag var 30. Inte hus. Men det andra.
Men jag lever ett helt annat liv, än jag tänkte att jag skulle göra när jag var 30.
Jag bor i andrahand i en skokartong. Jag pluggar. Jag är singel.
Lite panik på den, ja. Fast jag är egentligen nöjd. Men det är biologin som sätter käppar i tillfreds-hjulet.
Även om jag ofta får höra "...men du ser ju verkligen inte ut som 30!", så ÄR jag snart 30.
Rent biologiskt. Det är inte utseendet som oroar mig. Det är TIDEN.
Jag har svårt att se min mamma, som 30-åring, försöka dansa sitt snyggaste till Robyn samtidigt som hon städar sina 18 kvm o äter sin middag bestående av semla o vin i en omaka kopp en tidig fredagskväll.
Ja, jag veeeet, tiderna förändras...
...nuförtiden är det ok att ha omatchande koppar?
Karatespark
Nu ska jag ge den biologiska klockan en dödande karatespark,
o sen gå på efterlängtad bebis-dejt.
Dö klocka, dö.
Megafaun - Volunteers
Spotify här.
Lego Challenge 2011.
Temat är; Flygande farkoster.
Rösta på ditt favoritbidrag!
Tävlingsbidrag 1.
Lukas, 3 år.
Tävlingsbidrag 2.
Sanna, 3 år.
Tävlingsbidrag 3.
Johanna, 29 år.
Överraskning förnöjer!
Kill your wife? Ja, han är en fin kille, den där Steffi.
Det är kul när man har en andrahands-ipod, och använder shuffle-funktionen.
Stefan och jag har en väldigt kompatibel musiksmak, och eftersom ipoden är 60GB har jag sparat så gott som allt. Bara fyllt på med mitt, o nytt. O när jag använder shuffle kan det hända roliga saker. Har hänt förr. Händer än.
Idag när jag satt trött o frusen på bussen hem från jobbet, satte den här låten igång.
Sådana saker kan göra min dag. En jävligt oväntad låt.
Överraskning förnöjer.
Post
Idag möttes jag av ett kuvert, med min adress skriven med bläckpenna, när jag kom hem.
Ingen reklam, ingen räkning. Riktig post. Jag blev alldeles förvånad, o lite pirrig.
Jag satte mig ned på sängkanten o öppnade försiktigt kuvertet. Med skor o allt på.
Det var ett kort - med mycket text.
Jag tänker inte gå in på exakt vad som stod, men jag satt kvar länge o lät tårarna trilla.
Det var så många vackra ord, och så mycket värme i det där underbara kortet.
Jag kände maximal värme o lycka, o en tro på att något faktiskt kommer att hålla förevigt.
Det var ett riktigt kärleksbrev. Inget fjamsigt romantiskt tjafs.
Utan kärlek, på rikitgt.
Jag önskar att alla hade en sådan fantastisk o underbar vän som jag har. ♥
Ingen reklam, ingen räkning. Riktig post. Jag blev alldeles förvånad, o lite pirrig.
Jag satte mig ned på sängkanten o öppnade försiktigt kuvertet. Med skor o allt på.
Det var ett kort - med mycket text.
Jag tänker inte gå in på exakt vad som stod, men jag satt kvar länge o lät tårarna trilla.
Det var så många vackra ord, och så mycket värme i det där underbara kortet.
Jag kände maximal värme o lycka, o en tro på att något faktiskt kommer att hålla förevigt.
Det var ett riktigt kärleksbrev. Inget fjamsigt romantiskt tjafs.
Utan kärlek, på rikitgt.
Jag önskar att alla hade en sådan fantastisk o underbar vän som jag har. ♥
Stressad?
Hur står det till i min värld, om jag tycker att veckan 'nästan redan är slut' när det är tisdag,
och jag tycker att det är 'väldigt tidigt' att gå o lägga sig strax innan midnatt?
Fötterna upp, o huvudet ner.
Godnatt.
Plågsamma mms undanbedes
Mms av det här slaget är INTE ok.
Jag måste äta en semla innan veckan är över.
Annars semel-svälter jag ihjäl.
Onsdagskalas
Skitgod soppa, goda våfflor, o underbara vänner.
Say no more.
Jobberi, jobbera.
Jag har blivit pengagalen. Det är ingen tvekan om saken längre.
Först tänkte jag att jag kanske kommer att bli det. Sen tänkte jag att jag nog är det.
Nu vet jag. Jag är det.
För den här veckan blev inte alls som jag tänkt mig. Jag hade tänkt att jag skulle vara ledig o hinna plugga in hur mycket som helst innan jag börjar jobba heltid nästa vecka. Ha en massa läst o skrivet redan. Jättevärt!
Men det blir aldrig som jag tänk mig. Jag har istället jobbat. O ska jobba imorgon med.
O sömnen är det ingenting med heller. Jag är sov-störd. Vaknade med ett ryck när jag hade sovit i en halvtimme i natt - jag trodde att jag hade försovit mig. Jag sprang förvirrat upp till badrummet, lyfte på lite random saker i ren sömndruckenhet/panik, tog handduken o gick sedan tillbaks till sängen. Hade jag hört mobilen ringa? På riktigt? Eller på låtsas? Jag tittade på mobilen o insåg att klockan bara var 01.30. Pulsen sjönk sakta, o jag insåg att jag hade flera timmars sömn kvar. Men lite för lite, för att inte bli stressad över att jag måste somna om. Sen låg jag där o vred mig. Med fötterna på huvudkudden.
Men på fredag ska jag vara minsann vara ledig. Då ska jag träffa två finingar, som jag längtat efter alldeles för länge nu. En i vanlig storlek, o en jättemini. Inget jobb i världen kan stoppa mig!
O ikväll ska jag unna mig en soppmiddag med våfflor, tillsammans med två av de bästa!
Whoopedi-whoop!
Först tänkte jag att jag kanske kommer att bli det. Sen tänkte jag att jag nog är det.
Nu vet jag. Jag är det.
För den här veckan blev inte alls som jag tänkt mig. Jag hade tänkt att jag skulle vara ledig o hinna plugga in hur mycket som helst innan jag börjar jobba heltid nästa vecka. Ha en massa läst o skrivet redan. Jättevärt!
Men det blir aldrig som jag tänk mig. Jag har istället jobbat. O ska jobba imorgon med.
O sömnen är det ingenting med heller. Jag är sov-störd. Vaknade med ett ryck när jag hade sovit i en halvtimme i natt - jag trodde att jag hade försovit mig. Jag sprang förvirrat upp till badrummet, lyfte på lite random saker i ren sömndruckenhet/panik, tog handduken o gick sedan tillbaks till sängen. Hade jag hört mobilen ringa? På riktigt? Eller på låtsas? Jag tittade på mobilen o insåg att klockan bara var 01.30. Pulsen sjönk sakta, o jag insåg att jag hade flera timmars sömn kvar. Men lite för lite, för att inte bli stressad över att jag måste somna om. Sen låg jag där o vred mig. Med fötterna på huvudkudden.
Men på fredag ska jag vara minsann vara ledig. Då ska jag träffa två finingar, som jag längtat efter alldeles för länge nu. En i vanlig storlek, o en jättemini. Inget jobb i världen kan stoppa mig!
O ikväll ska jag unna mig en soppmiddag med våfflor, tillsammans med två av de bästa!
Whoopedi-whoop!
Dags för en semla?
Jag sov så fruktansvärt dåligt inatt. O jag kunde, för det första, inte ens somna.
Jag fick lov att ta till det gamla Cessan-tricket, o la mig åt andra hållet i sängen. Så gör han när han inte kan sova. O det hjälpte. Kan rekommenderas.
Men dessvärre gjorde detta att jag gav mig in i drömmarnas helvetiska värld några få timmar innan klockan skulle ringa. Jag drömde att jag bakade minisemlor med sjukt kriminella människor, som jag var livrädd för. De var petnoga med de där jäkla semlorna, o jag var jättedålig på att göra dom. O nu snackar vi MINI. Typ små som en enkrona. Jag åt alla jag misslyckades med för att de inte skulle se, o när jag vaknade kände jag mig som en semla hela jag. Det låter ju inte så speciellt läskigt, men jag var livrädd. Tänk dig att baka semlor med Original Gangsters, som har en cirkelsåg i beredskap om florsockret inte landar tillräckligt snyggt?
Lång dag på jobbet. Lång kväll med skolböckerna.
Jag fick lov att ta till det gamla Cessan-tricket, o la mig åt andra hållet i sängen. Så gör han när han inte kan sova. O det hjälpte. Kan rekommenderas.
Men dessvärre gjorde detta att jag gav mig in i drömmarnas helvetiska värld några få timmar innan klockan skulle ringa. Jag drömde att jag bakade minisemlor med sjukt kriminella människor, som jag var livrädd för. De var petnoga med de där jäkla semlorna, o jag var jättedålig på att göra dom. O nu snackar vi MINI. Typ små som en enkrona. Jag åt alla jag misslyckades med för att de inte skulle se, o när jag vaknade kände jag mig som en semla hela jag. Det låter ju inte så speciellt läskigt, men jag var livrädd. Tänk dig att baka semlor med Original Gangsters, som har en cirkelsåg i beredskap om florsockret inte landar tillräckligt snyggt?
Lång dag på jobbet. Lång kväll med skolböckerna.
Jónsi
Jónsi.
Jag lyssnar på Jónsi o kan inte koncentrera mig på någonting annat än bilderna i mitt huvud.
Det är töntiga bilder, som värsta sortens klischéer. Som den töntigaste film du sett i hela ditt liv.
Jag ser hur jag springer skrattandes i porlande regn, över böljade guldfärgade ängar, o på soldränkta stränder.
Jag känner en sån otrolig frihetskänsla av hans musik. O glädje o hopp.
Ett hopp som får mig att bli alldeles tårögd o känslosam.
Det är så gott som en frireligös upplevelse.
Hahahahah! Jag är så jävla spröd.
Världens känsligaste människa, that's me!
Spotify här.
Jag lyssnar på Jónsi o kan inte koncentrera mig på någonting annat än bilderna i mitt huvud.
Det är töntiga bilder, som värsta sortens klischéer. Som den töntigaste film du sett i hela ditt liv.
Jag ser hur jag springer skrattandes i porlande regn, över böljade guldfärgade ängar, o på soldränkta stränder.
Jag känner en sån otrolig frihetskänsla av hans musik. O glädje o hopp.
Ett hopp som får mig att bli alldeles tårögd o känslosam.
Det är så gott som en frireligös upplevelse.
Hahahahah! Jag är så jävla spröd.
Världens känsligaste människa, that's me!
Spotify här.
Måndagsmuta
Idag provar jag på en omvänd mutning. Jag tänkte spela på mitt dåliga samvete.
Därför gav jag mig ut på en shoppingrunda, med spenderarbyxorna på (som sitter lite lösare efter Magsjuka 2.0!). Men jag köpte allt på rea! Förutom en present till en fin liten bebis. Då blir det ingen rea minsann.
Så nu är det alltså tänkt att jag ska göra ett himla bra skolarbets-jobb ikväll.
Har redan fixat uppgift 2, nu ska jag börja med uppgift 3. Jag tänkte vara smart o ligga steget före, istället för steget efter som jag brukar. För nästa vecka börjar jag jobba heltid igen. Med heltidsplugget på fritiden.
Då var jag tillbaks på 'hejdå liv', igen. Men det får det vara värt. Jag ska samla pengar.
2011 ska vara ett bra år, med en massa kul. O en massa kul kostar pengar.
Samla, samla, samla, samla.
Åhh...semla!
Vill ha.
Känna & tycka
Jag hade en diskussion med en vän om att känna och tycka. Att de kan stå emot varandra.
Jag har levt hela mitt liv efter vad jag känner. Jag är en känslostyrd människa, från födseln tror jag.
Jag agerar efter hur det känns i mig, inte som jag tycker att jag ska agera. Inte som jag tycker att jag borde agera? Nu kanske det här låter motstridigt, o jag vet inte ens om jag är helt med på vad han menade.
Men jag lovade att tänka på det. Verkligen tänka på det.
Han tycker att jag ska ta kontrollen över mitt liv genom att strunta i hur det känns, o istället göra som jag tycker. Det där med att strunta i hur det känns, har jag lärt mig, i en annan del av mitt liv. Men det tänker jag inte gå in på här. Jag vet att många redan vet vad jag pratar om, o de som inte vet, behöver inte heller veta.
O det gick, tillslut. Men nu ska jag alltså göra det med andra delar av mitt liv?
Jag är tveksam, för det kommer innebära att jag måste ta beslut som jag egentligen inte vill ta.
Jag har svårt att göra saker när känner får hela min kropp att värka. En del har motsatt problem.
Det är intressant det där. O jag lovade att tänka på det.
Jag tänker.
Jag har levt hela mitt liv efter vad jag känner. Jag är en känslostyrd människa, från födseln tror jag.
Jag agerar efter hur det känns i mig, inte som jag tycker att jag ska agera. Inte som jag tycker att jag borde agera? Nu kanske det här låter motstridigt, o jag vet inte ens om jag är helt med på vad han menade.
Men jag lovade att tänka på det. Verkligen tänka på det.
Han tycker att jag ska ta kontrollen över mitt liv genom att strunta i hur det känns, o istället göra som jag tycker. Det där med att strunta i hur det känns, har jag lärt mig, i en annan del av mitt liv. Men det tänker jag inte gå in på här. Jag vet att många redan vet vad jag pratar om, o de som inte vet, behöver inte heller veta.
O det gick, tillslut. Men nu ska jag alltså göra det med andra delar av mitt liv?
Jag är tveksam, för det kommer innebära att jag måste ta beslut som jag egentligen inte vill ta.
Jag har svårt att göra saker när känner får hela min kropp att värka. En del har motsatt problem.
Det är intressant det där. O jag lovade att tänka på det.
Jag tänker.
Sådär ja!
Jag har återuppstått. 13 timmar sömn och en dusch senare mår jag helt ok.
Utan feber o värk, ingen bråkig mage, och något kilo lättare ligger jag här i sängen och försöker få lite skolarbete gjort. Jag har inte ätit på 2 dygn, så hjärnan funkar lite sådär. Rismiddagen blev inte av.
Jag mutar mig själv med isglass o animerad barnfilm.
Jag ska se MegaMind o äta cola Calippo.
Så nu ska det pluggas. O sen belönas.
P3 Guld, barnmat och salta pinnar
Idag sov jag vid helt fel tillfälle. Jag vaknade upp till Håkans toner på P3 Guldgalan.
Men jag sov flera timmar innan det. Hur ska jag nu kunna sova inatt?
Men mamma säger att det nog kommer gå bra ändå, o mammor vet ju det mesta.
Håkan. Familjen. Robyn.
Så himla fantasktiska!
O Tove Styrke? Jag blev lite smått förtjust i hennes uppträdande ikväll.
Vet inte om det är för att jag är sjuk o förvirrad, för att hon gjorde den med Familjen eller för att Adam Olenius har skrivit låten, men den var grym. Dansbenen började sprattla under täcket.
Spotify här.
Men jag sov flera timmar innan det. Hur ska jag nu kunna sova inatt?
Men mamma säger att det nog kommer gå bra ändå, o mammor vet ju det mesta.
Håkan. Familjen. Robyn.
Så himla fantasktiska!
O Tove Styrke? Jag blev lite smått förtjust i hennes uppträdande ikväll.
Vet inte om det är för att jag är sjuk o förvirrad, för att hon gjorde den med Familjen eller för att Adam Olenius har skrivit låten, men den var grym. Dansbenen började sprattla under täcket.
Spotify här.
Lördagsmiddag!
Jag kom fram till att magen behövde blåbär, så jag gav mig ut på vingliga ben.
O ja, det är ju så sånhär skit sprids? Sjukisar ger sig ut för att samla mat.
Men den värsta biten är över. Nu har jag bara feber o galet ont i kroppen.
O visst fick jag ihop till en härlig lördagsmiddag.
O klart tjejen ska ha efterrätt!
O ja, det är ju så sånhär skit sprids? Sjukisar ger sig ut för att samla mat.
Men den värsta biten är över. Nu har jag bara feber o galet ont i kroppen.
O visst fick jag ihop till en härlig lördagsmiddag.
O klart tjejen ska ha efterrätt!
Feber
Jag har tydligen 38 graders feber också.
O så sjukt ont i ryggen o magen. Det känns som att hela kroppen är trasig.
Det är en krampaktig smärta, som gör att jag bara ligger o ålar mig.
Jag tycker så himla synd om mig själv nu. Verkligen jättesynd.
Jag är väldigt ovan med att vara såhär sjuk.
Jag blir 3 år o längtar efter min mamma.
O det är ju lördag?!
Tur att det är p3-guld ikväll iallafall.
Alltid något, i all misär.
Spotify här.
O så sjukt ont i ryggen o magen. Det känns som att hela kroppen är trasig.
Det är en krampaktig smärta, som gör att jag bara ligger o ålar mig.
Jag tycker så himla synd om mig själv nu. Verkligen jättesynd.
Jag är väldigt ovan med att vara såhär sjuk.
Jag blir 3 år o längtar efter min mamma.
O det är ju lördag?!
Tur att det är p3-guld ikväll iallafall.
Alltid något, i all misär.
Spotify här.
Skjut mig.
Jag minns inte när jag var såhär sjuk senast. O det är så typiskt.
För häromdagen stod jag på jobbet o skröt om att jag är immun mot magsjuka av alla sorter, o att jag inte minns när jag var sjuk, i just magsjuka, senast. Nu kommer jag att minnas. Länge.
O jag kommer aldrig mer kunna äta kycklingsallad. Aldrig.
Nära-döden-upplevelse.
Kramperna i magen kommer ta död på mig.
Eller iallafall ge mig ett sex-pack.
Magen går för en gång skull mer inåt, än utåt.
Naturlig detox? Jo, man tackar.
Bara skjut mig.
För häromdagen stod jag på jobbet o skröt om att jag är immun mot magsjuka av alla sorter, o att jag inte minns när jag var sjuk, i just magsjuka, senast. Nu kommer jag att minnas. Länge.
O jag kommer aldrig mer kunna äta kycklingsallad. Aldrig.
Nära-döden-upplevelse.
Kramperna i magen kommer ta död på mig.
Eller iallafall ge mig ett sex-pack.
Magen går för en gång skull mer inåt, än utåt.
Naturlig detox? Jo, man tackar.
Bara skjut mig.
Fån-fredag!
Läs Sarahs blogg.
Det är ju helt fantastiskt att vi träffades.
Men det var helt klart meningen.
Fåntrattar fo' life!
Familjen!
Jag har just sett en halvtimme med Familjen från Siesta-festivalen i somras. Klubbland på Svt2.
Jag har haft konstant gåshud, o nästan gråten i halsen, för att jag älskar't så!
Alla som missat Familjen, för det utgår jag ifrån att man gjort om man inte gillar dom, borde verkligen titta.
O lyssna, lyssna, lyssna!
Det här är avslutningen på min andra Familjen-spelning i ordningen. Det var då livslång kärlek uppstod.
KÄRLEK!
Jag har haft konstant gåshud, o nästan gråten i halsen, för att jag älskar't så!
Alla som missat Familjen, för det utgår jag ifrån att man gjort om man inte gillar dom, borde verkligen titta.
O lyssna, lyssna, lyssna!
Det här är avslutningen på min andra Familjen-spelning i ordningen. Det var då livslång kärlek uppstod.
KÄRLEK!
Back on the mardröms-track.
Då var mardrömmarna tillbaks.
Inatt drömde jag att jag var med i en skräckfilm, som jag redan hade sett, så jag visste vad som skulle hända.
Vi skulle dö, helt enkelt. Jag var ute i skogen (jag vet, helt orealistiskt) med några vänner. Det var någon slags nationlpark, o den var därför inhägnad med taggtråd och en port med lås. O så var det en massa vatten omkring. O jag visste som sagt precis vad som skulle hända. Det kom 3 bröder till inhägnaden, som verkade helt normala, förutom en utav dom, som jag visste skulle tvinga de andra att mörda oss, en efter en. Vi skulle bli jagade, gömma oss på platser där vi skulle bli hittade, försöka simma men plockas upp av båt.
O jag visste allt redan från början, redan från första hej'et med männen.
Det var så otroligt hemskt, för jag kunde liksom inte göra någonting. Kroppen o rösten gjorde inte som jag ville, utan gjorde som om den var helt omedveten om vad som skulle hända. Men hjärnan var helt med. Vidrigt. Det var så läskigt redan från början, så jag hann vakna innan någon av oss var slaktade.
Jag hann även med att drömma att det spökade i mitt gamla barndomshem. Min lillasyster hade sett en kvinna, o hört henne skrika. O såfort jag blundade när jag var därhemma, såg jag henne.
Det går inte att förklara skräcken i vad jag kände. Blodet frös till is. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte andas. Men i mitt huvud skrek det. Inte mitt skrik, utan någon annans. Vidrigt, igen.
Så, 'Sovit gott?', ger svar; nej.
Kanske var därför jag inte pallade att gå upp när klockan ringde 10?
Jag skulle ha en välförtjänt sovmorgon. Men den blev lite väl lång.
Nu måste jag kompensera det här. Typiskt.
Gäsp.
Jag hade ju inte dött av en sovmorgon direkt.
"Nu ska jag bara klara av den här arbetsdagen, så får jag sova när jag kommer hem."
Ha, vem försöker jag lura?
Glöm sova.
Fritid?
Åh, vad jag önskar att min utbildning bara hette Barn. Då hade den varit grym. O jag med.
Jag känner mig jävligt dålig på fritid.
Jag har aldrig varit en föreningsmänniska. När jag var liten började jag med handboll.
Men jag hade en stor ångestklump i magen inför varje träning, jag var rädd för tränarna, o ville inte ha bollen.
Jag grät o ville sluta, men mamma o pappa vägrade att göra det åt mig. Jag var tvungen att göra det själv.
Säga det till de där farliga tränarna. Sedan dess var det kört. Ingen mer idrottsförening för mig.
Jo, en hastig släng av simhopp. Simhopp, avhopp.
Det har väl egentligen inte så himla mycket till saken.
Jag hatar Fritidskunskaps-kursen bara.
Fy fan, vad tråkig den är.
Jag går på bio o spelningar, dricker vin o dansar, på min fritid. O leker med kompisar.
Men det räknas tydligen inte.
Men! Jag ska iallafall köpa ett träningskort. På fin-gym den här gången.
Sarah har fått mig att, till o med, drömma om bodycombat.
Fan, vad fit jag kommer vara till sommaren.
O vad farlig.
Jag kan inte sluta titta på de stackarna som går på passet i klippet.
Hon längst bak i grått. O han som inte pallar. Hahah!
Japp. Sån är jag!
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N
Tvättpepp?
Jag skulle inte tro det.
Men jag försöker.
Mitt så kallade liv.
Så kallade liv, ja.
Jag väljer bort plugg, för money. O måste därför välja bort umgänge för plugg. O tvätt.
Jag är helt utmattad, o har på tre dygn sovit ungefär lika mycket som man ska göra på en natt.
O imorgon ska jag jobba igen. Jag har blivit penga-galen.
O det kommer bli mitt fall om det fortsätter såhär.
Jag väljer bort plugg, för money. O måste därför välja bort umgänge för plugg. O tvätt.
Jag är helt utmattad, o har på tre dygn sovit ungefär lika mycket som man ska göra på en natt.
O imorgon ska jag jobba igen. Jag har blivit penga-galen.
O det kommer bli mitt fall om det fortsätter såhär.
1, 2, 3, sov!
Jag är vaken. Jag kan inte sova. Det är i och för sig av helt naturliga, och en del uppenbara, skäl.
För mycket kaffe, för mycket stress, för många sms, o en gnutta för lite vilja helt enkelt.
Jag lyssnar på musik, och ska göra en stor kopp sov-te. Jag fick ett nytt sådant av Jenny, från Canada.
Det smakar hö-bal x en miljon, men jag blir faktiskt trött av det. Hur mycket det än sitter i mitt psyke.
Lite svenne-spikmatta på det, så sover jag nog som under narkos om ett ögonblick.
Spotify här.
Godnatt
Nalle Puh som inspiratör kanske är i det mest tveksamma laget.
Men, he makes a good point här;
' Titta in till någon när som helst om du känner för det.
Säger de "Usch, är det du!" kan du ju titta ut igen.'
Det ska jag härmed ha i åtanke.
Godnatt.
Igår idag med.
Även denna dag började som den föregående. Av ett kan-du-jobba-idag-sms. Men idag var det ca 4 timmar för tidigt istället. Jag var uppe i senaste laget o pluggade igår, för jag räknade ju med en skön sovmorgon o en hel pluggdag. Men dollartecken föder dollartecken.
Katsching!
Men en mysig dag, med finingar ger mig mer energi än den tar, känner jag nu.
Det som däremot inte ger mer energi är mitt eviga sökande efter saker att noja mig om.
Men mer om det en annan gång.
Nu ligger jag i sängen utrustad med mysbyxor, glasögon, kaffe, böcker, block, penna o dator.
Jag vet att det nog inte är så ergonomiskt. Men ergonomisk kan jag vara en annan dag.
Jag har på handbolls-vm på tvn, o jag lyssnar på musik jag inte har någon relation till sedan tidigare.
För att inte distraheras.
Fick tacka nej till en biokväll på grund av detta.
Too school for cool.
That's me.
Katsching!
Men en mysig dag, med finingar ger mig mer energi än den tar, känner jag nu.
Det som däremot inte ger mer energi är mitt eviga sökande efter saker att noja mig om.
Men mer om det en annan gång.
Nu ligger jag i sängen utrustad med mysbyxor, glasögon, kaffe, böcker, block, penna o dator.
Jag vet att det nog inte är så ergonomiskt. Men ergonomisk kan jag vara en annan dag.
Jag har på handbolls-vm på tvn, o jag lyssnar på musik jag inte har någon relation till sedan tidigare.
För att inte distraheras.
Fick tacka nej till en biokväll på grund av detta.
Too school for cool.
That's me.
$ $ $
Idag hade jag tänkt gå upp relativt tidigt o plugga hela dagen. Då menar jag HELA dagen.
Därför väcktes jag såklart 2 timmar tidigare än beräknat av ett kan-du-jobba-idag-telefonsamtal.
Jag kände hur dollartecknen skavde som grus under ögonlocken, så jag sa ja.
Vad jag sedan kom på var att jag MÅSTE hämta en bok på biblioteket ute i Högdalen idag. Annars hinner jag inte klart med inlämningsuppgiften i tid. Men eftersom jag har världens bästa kollegor, ordnade det sig ändå.
Jag tog två barn i handen för en spontanutflykt till förorten. Det är långt till Högdalen. Det vill jag lova.
Men jag fick tag på boken, och nu kan jag plugga hela natten.
J. I. P. P. I. E.
Jag känner mig väldigt Iphoneifierad. Den finns där, vart jag än vänder mig.
O när mina två 3-åringar underhöll hela tunnelbanevagnen med långa samtal i sina russinpakets-Iphones, kände jag att jag faktiskt MÅSTE ha en.
Men kanske får bli Iphone R (russinpaketsvarianten) för mig också.
Iallafall tills jag vet hur min framtid kommer se ut.
Eller tills jag bestämmer den, rättare sagt.
Därför väcktes jag såklart 2 timmar tidigare än beräknat av ett kan-du-jobba-idag-telefonsamtal.
Jag kände hur dollartecknen skavde som grus under ögonlocken, så jag sa ja.
Vad jag sedan kom på var att jag MÅSTE hämta en bok på biblioteket ute i Högdalen idag. Annars hinner jag inte klart med inlämningsuppgiften i tid. Men eftersom jag har världens bästa kollegor, ordnade det sig ändå.
Jag tog två barn i handen för en spontanutflykt till förorten. Det är långt till Högdalen. Det vill jag lova.
Men jag fick tag på boken, och nu kan jag plugga hela natten.
J. I. P. P. I. E.
Jag känner mig väldigt Iphoneifierad. Den finns där, vart jag än vänder mig.
O när mina två 3-åringar underhöll hela tunnelbanevagnen med långa samtal i sina russinpakets-Iphones, kände jag att jag faktiskt MÅSTE ha en.
Men kanske får bli Iphone R (russinpaketsvarianten) för mig också.
Iallafall tills jag vet hur min framtid kommer se ut.
Eller tills jag bestämmer den, rättare sagt.
Pluggsöndag
Det här nytänket med fler bilder har ju, som ni säkert märkt, inte riktigt tagit fart.
Jag skyller på ovana. O på att det inte funnits något kul att fotografera.
Jag har pluggat hela dagen. O det såg ut såhär, ungefär.
Ser ni uppgivenheten i...mitt öga? Nästan lite apatisk?
Men min hjärna funkar inte. O man kan ju bli ledsen o uppgiven för mindre?
Utvecklingsteorier, socialisationsprocesser, Freud, arv, kultur, miljö, Eriksson, Piaget, assimilation, behaviourism, sociokulturella perspektiv, Vygotskij...
Allt är jätteintressant, men alla ord har bara ekat därinne idag.
O ja, jag försöker spara ut luggen.
Jag skyller på ovana. O på att det inte funnits något kul att fotografera.
Jag har pluggat hela dagen. O det såg ut såhär, ungefär.
Ser ni uppgivenheten i...mitt öga? Nästan lite apatisk?
Men min hjärna funkar inte. O man kan ju bli ledsen o uppgiven för mindre?
Utvecklingsteorier, socialisationsprocesser, Freud, arv, kultur, miljö, Eriksson, Piaget, assimilation, behaviourism, sociokulturella perspektiv, Vygotskij...
Allt är jätteintressant, men alla ord har bara ekat därinne idag.
O ja, jag försöker spara ut luggen.
Taco-fredag!
Igår var det taco-fredag, med den största taco-middagen jag någonsin varit med om. O hemmafest.
Vi hade intentioner att gå ut, men det blev aldrig så. Istället slöt mer o mer människor upp i den fina lilla ettan på Lundagatan. Det var dans i vardagsrummet o charader (?) i köket. Vinet flödade, o som alltid slutade det med en kollekt-insamling till folköl som någon stackare fick ge sig ut för att köpa mitt i natten.
Hur trevligt som helst! Men inte lika trevligt idag, tyvärr.
Man får betala ett högt pris nuförtiden.
O Anna-Maja; det VAR vitlök i guacamolen. Det kan jag bevisa idag.
Jag vågar inte ens gå ut, i skräck för att råka ta livet av någon oskyldig stackare.
Om min andedräkt skulle vara en färg, skulle den vara grön.
Var det någon som sa grillchips?
Tur att jag bara ska plugga idag.
Ehh...? Vem försöker jag lura?
Vi hade intentioner att gå ut, men det blev aldrig så. Istället slöt mer o mer människor upp i den fina lilla ettan på Lundagatan. Det var dans i vardagsrummet o charader (?) i köket. Vinet flödade, o som alltid slutade det med en kollekt-insamling till folköl som någon stackare fick ge sig ut för att köpa mitt i natten.
Hur trevligt som helst! Men inte lika trevligt idag, tyvärr.
Man får betala ett högt pris nuförtiden.
O Anna-Maja; det VAR vitlök i guacamolen. Det kan jag bevisa idag.
Jag vågar inte ens gå ut, i skräck för att råka ta livet av någon oskyldig stackare.
Om min andedräkt skulle vara en färg, skulle den vara grön.
Var det någon som sa grillchips?
Tur att jag bara ska plugga idag.
Ehh...? Vem försöker jag lura?
Det här med bilder...
Jag är hemskt ledsen, men jag tror att bloggtorkan är ett faktum.
Jag känner mig väldigt oinspirerad till att dela med mig.
Jag läser massor av bloggar varje dag, o endel vet jag inte ens varför jag fortsätter att läsa. Jag har på något sätt glidit in där, o sen är jag för nyfiken för att inte gå in igen. Människor förundrar mig. Beteenden. Andras världar. Det är därför jag älskar dokusåpor, hur mycket skit de än är. Ok, inte Kungarna av Tylösand. Det var FÖR läskigt. Jag fick ingen sympati eller förståelse för någon utav deltagarna.
Det var bara drägg o äckel, rakt igenom.
Jag läser endel bloggar som faktiskt är bra o intressanta. O jag läser mina fina vänners bloggar.
Men jag läser också bloggar där man ständigt lägger ut bilder. Mest på sig själv. Man vill visa sitt liv i bilder, eller något sådant? Jag förstår inte riktigt, men det är peace-tecken o inövade posér. Uppspärrade ögon, o bästa vinkeln med webcam'en. Såhär ser jag ut idag. Såhär ser jag ut utan smink. Såhär ser jag ut när jag vaknar. Såhär ser jag ut i det jag shoppade idag. Såhär ser jag ut när jag har ätit kvällsmat.
Men aldrig Såhär ser jag ut när jag bajsar. Såhär ser jag ut när jag grinar. Såhär ser jag ut när jag petar i näsan. Såhär ser ut när jag faktiskt är osminkad, alltså utan foundation o rough.
Jag blir lite besviken.
Jag tycker bilder är kul, det kan jag inte förneka. O det tycker ni med, för det har jag sett på statistiken.
Jag kanske ska börja lägga ut mer bilder? Mer peace-tecken åt folket?
Nej, I'll do it my way. Mer bilder bara.
Så får det nog bli - så får vi se vad det blir av det.
Det jag bestämmer, blir det ibland inte så mycket med sen.
Jag känner mig väldigt oinspirerad till att dela med mig.
Jag läser massor av bloggar varje dag, o endel vet jag inte ens varför jag fortsätter att läsa. Jag har på något sätt glidit in där, o sen är jag för nyfiken för att inte gå in igen. Människor förundrar mig. Beteenden. Andras världar. Det är därför jag älskar dokusåpor, hur mycket skit de än är. Ok, inte Kungarna av Tylösand. Det var FÖR läskigt. Jag fick ingen sympati eller förståelse för någon utav deltagarna.
Det var bara drägg o äckel, rakt igenom.
Jag läser endel bloggar som faktiskt är bra o intressanta. O jag läser mina fina vänners bloggar.
Men jag läser också bloggar där man ständigt lägger ut bilder. Mest på sig själv. Man vill visa sitt liv i bilder, eller något sådant? Jag förstår inte riktigt, men det är peace-tecken o inövade posér. Uppspärrade ögon, o bästa vinkeln med webcam'en. Såhär ser jag ut idag. Såhär ser jag ut utan smink. Såhär ser jag ut när jag vaknar. Såhär ser jag ut i det jag shoppade idag. Såhär ser jag ut när jag har ätit kvällsmat.
Men aldrig Såhär ser jag ut när jag bajsar. Såhär ser jag ut när jag grinar. Såhär ser jag ut när jag petar i näsan. Såhär ser ut när jag faktiskt är osminkad, alltså utan foundation o rough.
Jag blir lite besviken.
Jag tycker bilder är kul, det kan jag inte förneka. O det tycker ni med, för det har jag sett på statistiken.
Jag kanske ska börja lägga ut mer bilder? Mer peace-tecken åt folket?
Nej, I'll do it my way. Mer bilder bara.
Så får det nog bli - så får vi se vad det blir av det.
Det jag bestämmer, blir det ibland inte så mycket med sen.
Detox
Idag var jag på biblioteket o lånade en massa böcker. Jag har sedan försökt att läsa i böckerna, men det går inte. Orden saknar betydelse, o meningarna saknar innebörd. Jag får inte ihop det.
Jag läser uppgifterna om o om igen, men hjärnan kan inte riktigt koppla vad de är ute efter.
Det känns som att den inte funkar.
Roger berättade att man blir dum i huvudet av light-läsk. Det hade gjorts undersökningar där man hade hade matat möss med light-grejs, aspartam o allt vad det nu heter, o de mössen hade blivit helt koko.
Jag känner mig som ett levande exempel just nu.
Men jag har, förhoppningsvis, bara för mycket att tänka på just nu.
Koncentrationssvårigheter i högsta grad.
Kan man detoxa hjärnan?
Det måste jag googla på nu.
Svinalängorna
Jag förstår inte varför jag gillar det. Jag vet inte varför jag gör det.
Men jag tittar väldigt ofta på ångestframkallande filmer. Filmer som får mig att gråta floder. Så även idag.
Svinalängorna. Jag fick spänna hela kroppen för att inte bryta ihop till ett snorigt, brölande litet gråtvrak.
Jag försökte att inte låta, jag försökte andas normalt, jag gömde mig i servetten, o torkade febrilt tårarna.
När eftertexterna kom slog jag på gråtbromsen. Det sved i hela kroppen, o jag kunde inte titta på någon i mitt sällskap, o ville inte diskutera filmen. Jag ville bara hem. O gråta klart.
Jag antar att jag på något sätt älskar att se saker som berör mig. Jag hatar collagefilmer o romantiska komedier. Det är de starka känslorna jag är ute efter.
Som att jag inte hade nog själv? Ha.
En mycket bra o stark film. Jag rekommenderar den, tillsammans med näsdukar o ett starkt sinne.
Men jag tittar väldigt ofta på ångestframkallande filmer. Filmer som får mig att gråta floder. Så även idag.
Svinalängorna. Jag fick spänna hela kroppen för att inte bryta ihop till ett snorigt, brölande litet gråtvrak.
Jag försökte att inte låta, jag försökte andas normalt, jag gömde mig i servetten, o torkade febrilt tårarna.
När eftertexterna kom slog jag på gråtbromsen. Det sved i hela kroppen, o jag kunde inte titta på någon i mitt sällskap, o ville inte diskutera filmen. Jag ville bara hem. O gråta klart.
Jag antar att jag på något sätt älskar att se saker som berör mig. Jag hatar collagefilmer o romantiska komedier. Det är de starka känslorna jag är ute efter.
Som att jag inte hade nog själv? Ha.
En mycket bra o stark film. Jag rekommenderar den, tillsammans med näsdukar o ett starkt sinne.
Ray Lamontagne - Shelter
Spotify här.
Talande konst
Den här teckningen är ju HELT fantastisk!
O de säger en massa, helt obegripliga, saker till varandra.
Spot on.
På baksidan står det,
Underbart.
Det var bara det jag ville säga.
Natten till måndag
Igår hade jag en slöardag av rang! Jag var inte utanför dörren, o ingen dusch.
Det gamla sminket o det skitiga håret var ett faktum.
Naturligtvis hade jag fruktansvärt svårt att somna, eftersom jag lyckats vända på dygnet helt totalt de senaste veckorna. O jag skulle ju jobba. Men jag låg o vred o vände mig, tills julmusten var tvungen att komma ut. Jag stapplade upp till toaletten, o insåg med förskräckelse att jag inte hade något vatten! Inte en droppe! Eftersom jag är jag, blev jag ju akut törstig! Eftersom jag inte kunde dricka. Jag svepte julmust ur flaskan. Men eftersom jag är jag, fick jag ju panik över att jag inte kunde borsta tänderna efteråt.
Jag torrborstade tänderna, o fick ännu mer panik eftersom "läsk löser upp emaljen, borsta INTE tänderna efter att du druckit läsk eller andra sura drycker" ekade i mitt huvud. Jeeeevla tandkrämsreklam!
Så där står jag med lödder i hela munnen, o känner hur tänderna fräter bort.
Då råkar jag titta mig i spegeln, första gången på hela dygnet. Ve o fasa! Hur ska jag kunna tvätta av detta elände från ansiktet utan vatten?? Jag ska ju jobba med barn. De kan ju få men för livet.
Jag börjar i panik leta efter en plastbunke, springer med löddrig mun mot balkongdörren o sliter upp den.
Jag samlar in all snö som ryms på min lilla franska balkong, i sann överlevarfilms-anda. Fingrarna blir till is, men jag fortsätter tills jag tror jag fått ihop tillräckligt med snö. Snö smälter o blir vatten, tänkte jag.
Jag har vid det här laget kommit runt ett helt varv i min panik, o kan återigen tänka lite mer lugnt o sansat.
Jag går ner o letar efter ett journummer. Jag ringer, o får svaret; "Vattenläcka. Jobbas på under natten".
Jag säger till mannen; "Bä-bä-bäst för er, för jag har'nte duschat på två da'r!" Han bara skrattar.
Jag somnar tillslut, efter många om o men.
Men. Då ringer min telefon. Klockan är nu ca 2.30. Jag är helt borta i huvudet, o stirrar på mobilen som om den vore high-tec o helt omöjlig att förstå sig på. Jag är dessutom bländad av display'en. "Dolt nummer".
I mitt sömndruckna huvud får jag upp en massa olika alternativ till vem det är som vill nå mig.
Men mest av allt känns det som att det är något väldigt viktigt o allvarligt. Söndagnatt, liksom?
Jag svarar.
- "Hallåååå?! Vem är det?! Vad vill du?!"
- "Hallå........förlåt. Åh, förlåt....det är typ hemligt. Åh, va pinsamt..."
- VAAA?! Vem är det?!"
Det visade sig att det var en människa jag inte har pratat med på säkert 10 år. Han tyckte att det var rätt tillfälle att ringa mig kl 2.30, natten till måndag. Fick ett skäms-sms lagom till att jag hade nickat till igen.
Så, det var bara att börja om. Igen.
Dvalan från helvetet. Men jag överlevde dagen. Man kommer långt på kramar o kärlek.
Det roligaste är ändå att jag samlade snö. Kan inte sluta skratta åt mig själv.
Men det är ändå rätt imponerande? Jag kanske är en survivor, långt därinne någonstans, ändå?
Det här är alltså vattnet jag var beredd att tvätta mig i;
Det gamla sminket o det skitiga håret var ett faktum.
Naturligtvis hade jag fruktansvärt svårt att somna, eftersom jag lyckats vända på dygnet helt totalt de senaste veckorna. O jag skulle ju jobba. Men jag låg o vred o vände mig, tills julmusten var tvungen att komma ut. Jag stapplade upp till toaletten, o insåg med förskräckelse att jag inte hade något vatten! Inte en droppe! Eftersom jag är jag, blev jag ju akut törstig! Eftersom jag inte kunde dricka. Jag svepte julmust ur flaskan. Men eftersom jag är jag, fick jag ju panik över att jag inte kunde borsta tänderna efteråt.
Jag torrborstade tänderna, o fick ännu mer panik eftersom "läsk löser upp emaljen, borsta INTE tänderna efter att du druckit läsk eller andra sura drycker" ekade i mitt huvud. Jeeeevla tandkrämsreklam!
Så där står jag med lödder i hela munnen, o känner hur tänderna fräter bort.
Då råkar jag titta mig i spegeln, första gången på hela dygnet. Ve o fasa! Hur ska jag kunna tvätta av detta elände från ansiktet utan vatten?? Jag ska ju jobba med barn. De kan ju få men för livet.
Jag börjar i panik leta efter en plastbunke, springer med löddrig mun mot balkongdörren o sliter upp den.
Jag samlar in all snö som ryms på min lilla franska balkong, i sann överlevarfilms-anda. Fingrarna blir till is, men jag fortsätter tills jag tror jag fått ihop tillräckligt med snö. Snö smälter o blir vatten, tänkte jag.
Jag har vid det här laget kommit runt ett helt varv i min panik, o kan återigen tänka lite mer lugnt o sansat.
Jag går ner o letar efter ett journummer. Jag ringer, o får svaret; "Vattenläcka. Jobbas på under natten".
Jag säger till mannen; "Bä-bä-bäst för er, för jag har'nte duschat på två da'r!" Han bara skrattar.
Jag somnar tillslut, efter många om o men.
Men. Då ringer min telefon. Klockan är nu ca 2.30. Jag är helt borta i huvudet, o stirrar på mobilen som om den vore high-tec o helt omöjlig att förstå sig på. Jag är dessutom bländad av display'en. "Dolt nummer".
I mitt sömndruckna huvud får jag upp en massa olika alternativ till vem det är som vill nå mig.
Men mest av allt känns det som att det är något väldigt viktigt o allvarligt. Söndagnatt, liksom?
Jag svarar.
- "Hallåååå?! Vem är det?! Vad vill du?!"
- "Hallå........förlåt. Åh, förlåt....det är typ hemligt. Åh, va pinsamt..."
- VAAA?! Vem är det?!"
Det visade sig att det var en människa jag inte har pratat med på säkert 10 år. Han tyckte att det var rätt tillfälle att ringa mig kl 2.30, natten till måndag. Fick ett skäms-sms lagom till att jag hade nickat till igen.
Så, det var bara att börja om. Igen.
Dvalan från helvetet. Men jag överlevde dagen. Man kommer långt på kramar o kärlek.
Det roligaste är ändå att jag samlade snö. Kan inte sluta skratta åt mig själv.
Men det är ändå rätt imponerande? Jag kanske är en survivor, långt därinne någonstans, ändå?
Det här är alltså vattnet jag var beredd att tvätta mig i;
Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2
Men asså, herrejävlar!
Jag tittar på tv4, Familjen Annorlunda. Den ena hustrun får en rosa diskmaskin i bröllopspresent, "Åh, tack... en diskmaskin....är ju verkligen en jättebra bröllopspresent......jag blir verkligen jätteglad....den va jättefin...var den..", o i den andra familjen "piffar tjejerna till sig" med smink o nagellack innan killarnas fotbollsmatch. Tjejerna innefattar mamman, o en 3-åring. Mascara på en 3-åring? För att tjejer ska "piffa till sig"?
O så vill lillplutten också ha det fina röda nagellacket. Lillplutten råkar vara en liten kille.
Pappan blir så upprörd att kinderna blossar o säger att pojken är en pojke, ingen docka. O att "han kan få välja nagellack om han vill när han blir stor, o kan göra sina egna val". Ehh...?!
Pojken valde just nagellack, när han var liten? Det är val, gubbjävel.
Men nej, han får välja nagellack sen, det vill säga när skitgubben lyckats stöpa sin son i den äckliga könsstereotypa formen. DÅ får han väja. När pappan redan valt åt honom.
JÄÄÄVLAAAA IDIOOOOOT. Jag byter kanal. Orkar inte se skiten.
Jag HATAR såntdär. Blir alldeles skakig o vill slå den jättefula dumpappan.
Jag läste en väldigt bra artikel angående det här just idag. Svinbra. O lite extra bra på grund av att jag jobbat på förskolan som sydde tyllkjolar. Jämställdhetsförskolan Pantern. Kristina Henkel var mamma där, o hon har skrivit böckerna "En jämställd förskola" o "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2".
Om man tar ansvaret att skaffa barn, borde man väl även ta ansvaret att ge sitt barn alla möjligheter?
Större tillgång till livet? När ska folk förstå hur otroligt viktigt jämställdhet o genusfrågor faktiskt är?
NU tycker jag.
Läs artikeln här.
Jonathan Johansson - Aldrig Ensam
Det här är bara så jäkla bra. Jag vet att jag har lagt upp den förr.
Men det kan inte hjälpas. Mer Jonathan Johansson åt folket!
Spotify här.
Men det kan inte hjälpas. Mer Jonathan Johansson åt folket!
Spotify här.
Jag o min storasyster
Jag minns att det här var en utav mina favoriter.
En rosa overall. Lätt att ta på sig.
Sweet.
Jag o min storasyster hade alltid likadana kläder när vi var små. I alla fall ganska ofta.
Mamma säger att det var för att vi alltid ville ha det den andra hade. Annars blev det bråk.
Jag tycker på något sätt att det är gulligt. Att vi såg likadana ut. Men också väldigt konstigt?
Vi har ändå lyckats utveckla två ganska olika stilar som vuxna.
Lite utav ett under med tanke på de här;
Dog days are over!
Jag fick just ett sms om jobb imorgon. O det gjorde mig väldigt glad i söndags-sinnet.
Jag har nämligen små abstinens-känningar, o hade ändå tänkt att åka ut o hälsa på i veckan.
Så det är ju hur grymt som helst att till o med få betalt när man hänger med små minisar man längtat efter.
Annars har jag inte gjort ett endaste dugg hittills idag. Jag har inte ens fällt ihop bäddsoffan.
Men nu ska jag ta tag i det här. Diska o städa till tonerna av Florence + The Machine.
"Leave all your love and your longing behind. You can't carry it with you if you want to survive."
Jag älskar den här låten. Underbara Florence!
Spotify här.
Jag har nämligen små abstinens-känningar, o hade ändå tänkt att åka ut o hälsa på i veckan.
Så det är ju hur grymt som helst att till o med få betalt när man hänger med små minisar man längtat efter.
Annars har jag inte gjort ett endaste dugg hittills idag. Jag har inte ens fällt ihop bäddsoffan.
Men nu ska jag ta tag i det här. Diska o städa till tonerna av Florence + The Machine.
"Leave all your love and your longing behind. You can't carry it with you if you want to survive."
Jag älskar den här låten. Underbara Florence!
Spotify här.
Konstruktivt/destruktivt
Alla har väl sina egna sätt att vara konstruktiva o destruktiva på.
För mig är skillnaden mellan konstruktivt o destruktivt väldigt hårfin, ibland.
Mitt i mitt konstruktiva/destruktiva YouTube-surfande stötte jag på den här låten.
Helt fantastiskt vackert. Alltihop. Allihop.
"How to lose readers in 4 days"
Ja, det går snabbt utför när man inte uppdaterar sin blogg. Finns ju några ihärdiga stam-läsare som hänger i.
Men det dippar rätt fort, märker jag.
Men jag har ju liksom inte haft tid! Jag har haft storasyster på besök.
I torsdags var vi på supermiddag hos finste Anna. Maja, Maja, Sarah, Anna, Jenny o jag.
Det fanns ingen hejd på trevligheterna. God mat, o många o långa diskussioner.
I fredags var vi på lägenhetsvisning. Sen åkte vi till ulliga, gulliga Sarah på Mariatorget. Där höll vi låda ett bra tag innan vi lyckades slita oss o bege oss till Ljunggren där urfina Maja spelade skivor kvällen till ära.
Sen styrde vi våra steg mot Strand, där vi lyckades komma in, köpa en öl, o sedan bli ombedda att gå hem.
Ja, lugnt nu! Vi blev inte utslängda. ALLA blev utslängda. Det luktade bajs på hela stället o Strand fick stänga tidigare. Buu, sa vi.
Igår skulle det betalas för den väldigt trevliga fredagskvällen. Men stark som man är, gav vi oss ut på fler lägenhetsvisningar. Sen hem för tv o soff/sänghäng. Sen ut för sushi. Sen hem för tv o säng. Igen.
Vi gjorde inte många knop igår, om man säger så.
Idag åkte storasystern hem igen, efter en mycket trevlig weekend.
Så nu ska hemmet återställas, o jag ska försöka skapa lite sinnesro inför skolstarten imorgon.
Jösses, vilket sjukt tråkigt inlägg. Jag känner mig helt ur gängorna.
Men, i'll be back. Jag lovar.
Jag mår bra. Jag lovar!
Jenny hittade den här lilla lappen när hon skulle bädda ut min bäddsoffa.
Alltså, jag mår bra! Jag lovar. Verkligen.
Hur kan man liksom tro något annat?
Den är faktiskt skräpet från något découpage jag pillat med.
Jenny säger att det kanske är undermedvetet.
Nej. Jag är alltid sjukt medveten när jag är upp-ner-döden-dö-skit.
Alltså, jag mår bra! Jag lovar. Verkligen.
Hur kan man liksom tro något annat?
Den är faktiskt skräpet från något découpage jag pillat med.
Jenny säger att det kanske är undermedvetet.
Nej. Jag är alltid sjukt medveten när jag är upp-ner-döden-dö-skit.
Katastrof på gång?
Jag tänker precis som Alex Schulman när det gäller fågeldöden.
F Y F A N, vad läskigt.
Jag o syster kollar på Filip&Fredriks årskrönika.
De är ju så jävla jobbiga de där två? Men de lyckas ändå vara väldigt roliga.
Men de pratar så högt, o i munnen på varandra. Tyyyyyyyyst!
O så är de så jäkla full of themselves.
O nu går jag fan i taket!
Just i denna stund besudlar Hoffmaestro Håkan Hellströms låt.
Inte ok. Jag hatar Hoffmaestro. H A T A R.
F Y F A N, vad läskigt.
Jag o syster kollar på Filip&Fredriks årskrönika.
De är ju så jävla jobbiga de där två? Men de lyckas ändå vara väldigt roliga.
Men de pratar så högt, o i munnen på varandra. Tyyyyyyyyst!
O så är de så jäkla full of themselves.
O nu går jag fan i taket!
Just i denna stund besudlar Hoffmaestro Håkan Hellströms låt.
Inte ok. Jag hatar Hoffmaestro. H A T A R.
Storasyster på besök
Snart kommer min storasyster hit.
Om SJ vill, det vill säga.
Ja, det var bara det.
Om SJ vill, det vill säga.
Ja, det var bara det.
Fin-lunch!
Idag drog jag mig mot Östermalmstorg för att möta upp fina Maja för en reunion-lunch.
Det blev en väldans fin långlunch som varade i flera timmar. Vi hade mycket att ta igen.
Alla helger o julledighet splittrar upp oss inflyttande stockholmare. Men nu är vi tillbaks.
Med besked. ♥
Det blev en väldans fin långlunch som varade i flera timmar. Vi hade mycket att ta igen.
Alla helger o julledighet splittrar upp oss inflyttande stockholmare. Men nu är vi tillbaks.
Med besked. ♥
Nu nu nu nu nu nuuu.
Men, ÅHHH!
Jag kan inte sova.
Jag tänker bara på;
-att jag vill att håret ska växa.
-hur jag skulle ha håret om det var långt.
-att jag borde ha städat ikväll.
-att jag glömde ringa det där samtalet idag. O skicka det där mailet.
-att jag borde ha åkt lite mer skridskor i Degerfors.
-att kudden inte känns som den ska.
-att jag måste fråga min hyrtant efter nyckeln.
-att jag måste boka tandläkartid.
-att jag borde ha köpt de där skorna.
-att jag måste köpa träningkort.
-varför det ska vara så svårt att få en schysst lägenhet.
-hur jag skulle ha det om jag hade en schysst lägenhet.
-om jag kommer kunna lära mig spanska.
-om jag kommer hinna fixa ett jobb till februari/mars.
-om någon kommer vilja hyra min lägenhet, o hur det ska gå till.
O ganska mycket mer.
Det är väldigt många om, borde o måste. Jag hatar om, borde o måste.
Kan jag inte bara leva i nuet?
Nu är det natt. Nu finns det inget att göra åt någonting.
Nu ska du sova, Johanna.
Jag kan inte sova.
Jag tänker bara på;
-att jag vill att håret ska växa.
-hur jag skulle ha håret om det var långt.
-att jag borde ha städat ikväll.
-att jag glömde ringa det där samtalet idag. O skicka det där mailet.
-att jag borde ha åkt lite mer skridskor i Degerfors.
-att kudden inte känns som den ska.
-att jag måste fråga min hyrtant efter nyckeln.
-att jag måste boka tandläkartid.
-att jag borde ha köpt de där skorna.
-att jag måste köpa träningkort.
-varför det ska vara så svårt att få en schysst lägenhet.
-hur jag skulle ha det om jag hade en schysst lägenhet.
-om jag kommer kunna lära mig spanska.
-om jag kommer hinna fixa ett jobb till februari/mars.
-om någon kommer vilja hyra min lägenhet, o hur det ska gå till.
O ganska mycket mer.
Det är väldigt många om, borde o måste. Jag hatar om, borde o måste.
Kan jag inte bara leva i nuet?
Nu är det natt. Nu finns det inget att göra åt någonting.
Nu ska du sova, Johanna.
Ett par tvångs-tumvantar, tack.
Jag såg Black Swan igår. Den var väldigt bra, men väldigt väldigt obehaglig.
Något jag tänker på nu i efterhand är att hon kliade sig när hon blev stressad, nervös o orolig. Hon kliande sig så mycket att hon rev sönder huden. I sömnen, o utan att veta om det.
Jag är lite likadan. Det räcker att titta ner på mina händer för att se i vilken kurs mitt psyke står i för stunden. Jag biter på naglarna. Men bara när jag är orolig, nervös eller har för mycket att tänka på.
Det är ganska fachinerande. O jag märker inte ens att jag gör det. Jag bara ser det på naglarna.
Jag har även en annan, otroligt ful vana, när jag är trött.
Jag drar i mina ögonfransar! Har ni hört något så sjukt?
Men även detta görs såklart helt utan att jag tänker på det. Men jag kommer på mig själv emellanåt, slutar, o sen upptäcker jag att jag gör det igen. Naglarna skiter jag i, förutom att det är ohygieniskt.
Men ögonfransarna? Det är ju nästan det bästa som finns; långa, täta, fina ögonfransar.
Det konstiga är att jag blir så otroligt irriterad när någon säger åt mig att sluta.
När någon rycker upp mig ur min egna lilla maniska-terapi-trygghets-bubbla.
Nej, det där får jag ju ta o lägga av med.
Det hör ju jag det.
Tvångs-tumvantar?
I svart, tack.
Något jag tänker på nu i efterhand är att hon kliade sig när hon blev stressad, nervös o orolig. Hon kliande sig så mycket att hon rev sönder huden. I sömnen, o utan att veta om det.
Jag är lite likadan. Det räcker att titta ner på mina händer för att se i vilken kurs mitt psyke står i för stunden. Jag biter på naglarna. Men bara när jag är orolig, nervös eller har för mycket att tänka på.
Det är ganska fachinerande. O jag märker inte ens att jag gör det. Jag bara ser det på naglarna.
Jag har även en annan, otroligt ful vana, när jag är trött.
Jag drar i mina ögonfransar! Har ni hört något så sjukt?
Men även detta görs såklart helt utan att jag tänker på det. Men jag kommer på mig själv emellanåt, slutar, o sen upptäcker jag att jag gör det igen. Naglarna skiter jag i, förutom att det är ohygieniskt.
Men ögonfransarna? Det är ju nästan det bästa som finns; långa, täta, fina ögonfransar.
Det konstiga är att jag blir så otroligt irriterad när någon säger åt mig att sluta.
När någon rycker upp mig ur min egna lilla maniska-terapi-trygghets-bubbla.
Nej, det där får jag ju ta o lägga av med.
Det hör ju jag det.
Tvångs-tumvantar?
I svart, tack.
Zola Jesus - Night
Spotify här.
Hunger
Vad har jag ställt till med? Eller, vad har julens superätande ställt till med?
Jag är ju för fan hungrig HELA tiden.
Även om Gud välsignade mig med en grillad kyckling, med lite fjädrar kvar på, så hjälpte det inte.
Jag fick sticka ut huvudet genom fönstret o ta 100 djupa andetag för att undvika en kaskadspya.
Jag får samma känsla varje gång jag tänker på kycklingen, men det går ju inte att sitta o tänka på
en stackars död, dåligt plockad kyckling hela kvällen? Hela tiden emellanåt vill jag äta någontng.
Vad som helst. Så känns det.
Well, oh well... Vad vore väl en film utan popcorn?
Jag är ju för fan hungrig HELA tiden.
Även om Gud välsignade mig med en grillad kyckling, med lite fjädrar kvar på, så hjälpte det inte.
Jag fick sticka ut huvudet genom fönstret o ta 100 djupa andetag för att undvika en kaskadspya.
Jag får samma känsla varje gång jag tänker på kycklingen, men det går ju inte att sitta o tänka på
en stackars död, dåligt plockad kyckling hela kvällen? Hela tiden emellanåt vill jag äta någontng.
Vad som helst. Så känns det.
Well, oh well... Vad vore väl en film utan popcorn?
Jónsi - Tornado
Jag vet att jag inte skulle göra någon årslista. Men jag kan ju såklart ändå inte låta bli.
Jag började på en Spotify-lista igår, med några utav årets bästa låtar. I en enda röra.
Ingen första plats, ingen sista plats. En lista helt utan ordning.
Ska fila lite mer på den. Sen ska jag stå för vad jag tycker, o publicera.
Men jag vågar nästan säga att Tornado med Jónsi är årets låt för mig.
H E L T F A N T A S T I S K.
O Dancing On My Own med Robyn.
O Shelly med Håkan.
Och och och...
Se, nu börjar det...
Ingen etta o ingen sista plats.
Jag började på en Spotify-lista igår, med några utav årets bästa låtar. I en enda röra.
Ingen första plats, ingen sista plats. En lista helt utan ordning.
Ska fila lite mer på den. Sen ska jag stå för vad jag tycker, o publicera.
Men jag vågar nästan säga att Tornado med Jónsi är årets låt för mig.
H E L T F A N T A S T I S K.
O Dancing On My Own med Robyn.
O Shelly med Håkan.
Och och och...
Se, nu börjar det...
Ingen etta o ingen sista plats.
Flyg fula fluga flyg!
Som vanligt glömde jag bort att jag tvättade när jag höll på med mer spännande saker, som Spotifylistor.
Så jag fick lysa upp den kolmörka källaren med min lilla, lilla mobil-display. Ligger säkerligen kvar ett o annat efter mig därnere. Jag är mer mörkrädd än vad jag vill erkänna.
Jag mörkrädd, höjdrädd, insektsrädd o flygrädd.
Ja, herregud vad flygrädd jag har blivit.
Sist jag flög var i augusti förra året, till Oslo. På vägen dit fick jag lov ta en lugnande tablett, o så hade jag ett superfint sällskap som höll mig i handen o klappade mig på kinden o sa fina o bra saker.
Men när jag nästa dag skulle flyga tillbaks till Stockholm, skulle jag åka ensam. Mitt sällskap skulle istället vidare till Göteborg. Det var kolsvarta moln på hela himlen, regnet piskade, o paniken steg när jag vinkade hejdå till mitt sällskap på bussen till Göteborg. Där var jag, o flygplatsen. Jag o ångesten.
Jag tog först en lugnande tablett. Sen en till. Sen gick jag ombord.
Jag var halvt medvetslös när vi rullade ut på startbanan, men varje medvetet ögonblick panikhöll jag i sätet, o försökte andas normalt. O dessa jävla startmotorer! Även fast jag VET att det är startmotorerna som stängs av när man kommit upp på rätt höjd, tror jag alltid att det är något som har slutat fungera. När det blir alldeles tyst. Men jag hade en väldigt sympatisk kvinna bredvid mig, som uppenbarligen förstod hur rädd jag var. Hon pratade lugnt med mig hela vägen, o klappade lite på min arm när jag drog efter andan i en luftgrop. Om o om igen.
Jag har flugit många o långa gånger, men det har som sagt blivit värre med tiden.
Ja, herregud vad jag hatar att flyga. Men ändå älskar jag det på samma gång.
Det betyder ju att man är påväg någonstans.
Snart ska jag vara påväg någonstans.
Så jag fick lysa upp den kolmörka källaren med min lilla, lilla mobil-display. Ligger säkerligen kvar ett o annat efter mig därnere. Jag är mer mörkrädd än vad jag vill erkänna.
Jag mörkrädd, höjdrädd, insektsrädd o flygrädd.
Ja, herregud vad flygrädd jag har blivit.
Sist jag flög var i augusti förra året, till Oslo. På vägen dit fick jag lov ta en lugnande tablett, o så hade jag ett superfint sällskap som höll mig i handen o klappade mig på kinden o sa fina o bra saker.
Men när jag nästa dag skulle flyga tillbaks till Stockholm, skulle jag åka ensam. Mitt sällskap skulle istället vidare till Göteborg. Det var kolsvarta moln på hela himlen, regnet piskade, o paniken steg när jag vinkade hejdå till mitt sällskap på bussen till Göteborg. Där var jag, o flygplatsen. Jag o ångesten.
Jag tog först en lugnande tablett. Sen en till. Sen gick jag ombord.
Jag var halvt medvetslös när vi rullade ut på startbanan, men varje medvetet ögonblick panikhöll jag i sätet, o försökte andas normalt. O dessa jävla startmotorer! Även fast jag VET att det är startmotorerna som stängs av när man kommit upp på rätt höjd, tror jag alltid att det är något som har slutat fungera. När det blir alldeles tyst. Men jag hade en väldigt sympatisk kvinna bredvid mig, som uppenbarligen förstod hur rädd jag var. Hon pratade lugnt med mig hela vägen, o klappade lite på min arm när jag drog efter andan i en luftgrop. Om o om igen.
Jag har flugit många o långa gånger, men det har som sagt blivit värre med tiden.
Ja, herregud vad jag hatar att flyga. Men ändå älskar jag det på samma gång.
Det betyder ju att man är påväg någonstans.
Snart ska jag vara påväg någonstans.
Slacker-liv
Det blev inte mycket till fynd, varken på loppisen eller rean.
Eftersom jag nästan är smått besatt av shorts köpte jag ett par jeans på loppisen, som ska kapas.
O så köpte jag en halsduk på rean. En rutig, från Monki. Det var det.
Ikväll är det tvätt som gäller. Det är så kallt i källaren att jag var tvungen att ställa mig i torkskåpet en stund.
Jag ligger o väntar på att sängkläderna ska bli färdigtumlade. Då ska jag bädda med sprillans nya, rena o varma sängkläder, o krypa ner o kolla på film. Jag har fastnat i ett hejdlöst slacker-liv. Hjälp.
Den här ska jag se ikväll.
God morgon?
Idag sov jag helt galet länge. O jag drömde galna drömmar, om folk som knappt finns i mitt liv.
Jättegamla klasskompisar, ytliga bekanta o folk jag bara sett på bild, i en enda salig röra.
Men alla var glada. Vi hade fest.
Nu ska jag släpa mig utanför dörren. Jag ska banne mig göra loppis-fynd. O kanske ett o annat rea-klipp.
Stockholm, jag har saknat dig.
Spotify här.
Jättegamla klasskompisar, ytliga bekanta o folk jag bara sett på bild, i en enda salig röra.
Men alla var glada. Vi hade fest.
Nu ska jag släpa mig utanför dörren. Jag ska banne mig göra loppis-fynd. O kanske ett o annat rea-klipp.
Stockholm, jag har saknat dig.
Spotify här.
Söndagskvällsnöje (ja, det är ett ord)
Jag älskar sånahär klipp. Jag bara älskar't.
Så operfekt, men ändå helt underbart. Glada människor som gör vad de älskar tillsammans.
Det är sånthär jag sitter o YouTube'ar på kvällar, o somnar med ett litet leende på läpparna.
Sen gillar jag ju i o för sig skäggstubbiga karlar i urtvättade, grådassiga linnen också.
O ni vet väl vad jag har sagt om banjo?
Man kan säga att det här var highscore!
Spotify här.
Så operfekt, men ändå helt underbart. Glada människor som gör vad de älskar tillsammans.
Det är sånthär jag sitter o YouTube'ar på kvällar, o somnar med ett litet leende på läpparna.
Sen gillar jag ju i o för sig skäggstubbiga karlar i urtvättade, grådassiga linnen också.
O ni vet väl vad jag har sagt om banjo?
Man kan säga att det här var highscore!
Spotify här.
SJ Intercity, tåg 640 mot Stockholm.
"Som tack för att den vänliga mannen vid namn Eric hjälpte mig med kaffeserveringen belönas han med en gratis övernattning i Torsby, valfri dag mellan 17-19 januari. När man hjälper oss på SJ får man självklart en liten belöning!"
"Jaha, mina damer o herrar, här i Katrineholm steg tydligen Kontrollantgruppen på. Så alla som känner på sig att de har glömt att köpa en biljett, kan komma till mig o göra det nu."
"Som ni alla säkert vet, o har erfarenhet av, har SJ inte haft en speciellt fungerande vinter. Tiderna har inte kunnat hållas, o så även under denna resa tyvärr. Vi rullar nu in på Stockholms Centralstation 1 minut före avsatt tid. Jag hoppas att alla har överseende med detta, o att vi inte ställt till det för er nu. Tack för att ni reser med SJ Intercity - lite långsammare, men å så mycket roligare!"
Hemma!
Nu är jag tillbaks hemma, i Stockholm.
Samma gamla dubbelsidiga känsla. Så himla skönt att komma hem till det som är mitt, men så himla tråkigt att behöva sakna igen. Men när man har två "hemma", så saknar man alltid någon/något hur man än gör, efter ett tag.
Men efter en sånhär lång ledighet i Degerfors har jag alltid en massa energi, som oftast slutar i paralysering.
Jag vill göra allt på samma gång. O istället gör jag inget alls. Ska försöka undvika "inget alls" den här gången.
Rensa bland kläder, strukturera garderoben, storstäda, köpa nya fina grejer, träffa vänner, smida planer, sy om kläder, virka, sticka. You name it. Sen har jag en lång lista på vad jag MÅSTE göra inom en snar framtid också. Tandläkarbesök, fixa skolböcker, söka extrajobb, med mera, o ännu mera.
Igår såg jag en konsert med The Rolling Stones, i Texas -72.
Jag tänkte att jag lätt skulle byta mina 29 år mot 59 år, för ha fått vara där just då.
Vilket sväng! O vilka kläder!
Men vid närmare eftertanke skulle jag aldrig byta bort mina 29 år mot 59 år. Aldrig.
Jag kan ladda ner, hyra, låna, titta på tv eller på YouTube. Vadsomhelst!
Det är från o med i år jag börjar fylla 25 alla nästkommande år.
Min mamma har lärt mig allt hon kan.
Spotify här.
Samma gamla dubbelsidiga känsla. Så himla skönt att komma hem till det som är mitt, men så himla tråkigt att behöva sakna igen. Men när man har två "hemma", så saknar man alltid någon/något hur man än gör, efter ett tag.
Men efter en sånhär lång ledighet i Degerfors har jag alltid en massa energi, som oftast slutar i paralysering.
Jag vill göra allt på samma gång. O istället gör jag inget alls. Ska försöka undvika "inget alls" den här gången.
Rensa bland kläder, strukturera garderoben, storstäda, köpa nya fina grejer, träffa vänner, smida planer, sy om kläder, virka, sticka. You name it. Sen har jag en lång lista på vad jag MÅSTE göra inom en snar framtid också. Tandläkarbesök, fixa skolböcker, söka extrajobb, med mera, o ännu mera.
Igår såg jag en konsert med The Rolling Stones, i Texas -72.
Jag tänkte att jag lätt skulle byta mina 29 år mot 59 år, för ha fått vara där just då.
Vilket sväng! O vilka kläder!
Men vid närmare eftertanke skulle jag aldrig byta bort mina 29 år mot 59 år. Aldrig.
Jag kan ladda ner, hyra, låna, titta på tv eller på YouTube. Vadsomhelst!
Det är från o med i år jag börjar fylla 25 alla nästkommande år.
Min mamma har lärt mig allt hon kan.
Spotify här.
The National, Alexander o jag.
Way Out West i somras var en utav årets höjdpunkter. Ingen fråga om saken.
Här är ett av mina filmklipp därifrån. Underbara The National spelade, o jag hade sett fram emot det i flera månader. Dessvärre fanns det ett distraktions-moment... Jag upptäckte nämligen att vi stod precis bredvid Alexander Skarsgård, Kate Bosworth o Kirsten Dunst. Skulle jag kunna koncentrera mig på spelningen?!
Jag blir sällan starstrucked, men i detta fall fick jag nog en släng av skiten.
För att slippa tänka på det resten av spelningen, filmade jag första låten som råkade vara en utav mina favoriter. Jag kan inte låta bli att skratta när jag ser det här klippet. O jag blir nästan generad av mitt lama fjortis-smygfilmande. Men hur skulle jag kunna låta bli? Jag var ju tvungen, för att kunna släppa det.
O det lyckades. The National trollband mig som aldrig förr.
För er som vill se The Stars med en gång - spola fram till 5 min.
Jag fick till o med med ett vampyr-yl från självaste Alexander Skarsgård.
Antar att han är lika mycket The National-fan som jag.
Spotify här.
Här är ett av mina filmklipp därifrån. Underbara The National spelade, o jag hade sett fram emot det i flera månader. Dessvärre fanns det ett distraktions-moment... Jag upptäckte nämligen att vi stod precis bredvid Alexander Skarsgård, Kate Bosworth o Kirsten Dunst. Skulle jag kunna koncentrera mig på spelningen?!
Jag blir sällan starstrucked, men i detta fall fick jag nog en släng av skiten.
För att slippa tänka på det resten av spelningen, filmade jag första låten som råkade vara en utav mina favoriter. Jag kan inte låta bli att skratta när jag ser det här klippet. O jag blir nästan generad av mitt lama fjortis-smygfilmande. Men hur skulle jag kunna låta bli? Jag var ju tvungen, för att kunna släppa det.
O det lyckades. The National trollband mig som aldrig förr.
För er som vill se The Stars med en gång - spola fram till 5 min.
Jag fick till o med med ett vampyr-yl från självaste Alexander Skarsgård.
Antar att han är lika mycket The National-fan som jag.
Spotify här.
Hejdå 2010!
Årskrönikor? Årsbästa-listor?
Jag känner att det är sådant man förväntas skriva om såhär i nyårstider.
Men i mitt huvud råder antingen totalt kaos, eller lugnet efter en atombomb.
O jag har ett så jävla kasst minne, så jag minns inte. Jag minns inte vilka skivor som kom ut i år, minns knappt vilka spelningar jag varit på, minns inte vilka böcker jag läst, minns inte vad som hände i, till exempel, maj. Jag minns inte mycket alls. Det finns där. Men inte när jag försöker pressa fram det.
O jag funkar som så, att om jag ska göra en lista, då får jag inte glömma någonting. Det ger min ångest, o jag kommer må dåligt en väldigt lång tid framöver. Jag kommer inte att kunna sluta tänka på listorna, o vad jag kan ha glömt. Så jag struntar helt enkelt i att göra nedskrivna listor, utan håller bara allt i mina föränderliga listor i huvudet.
Men jag vet iallafall att 2010 har varit ett helt ok år. Inte ett toppen år, men helt ok.
Det dåliga har tagits ut av det bra. Det har gått i vågor hela året.
Jag tackar 2010 för en, helt overkligt fin, nyfunnen vän. Tack för ett makalöst Way Out West, o för beslutet om att börja plugga. O allt annat fint. För det har funnits en hel del sådant.
Men jag hoppas att 2011 kommer med en hel del nytt o fint. O lite mer bestående.
Jag lovar mig själv att börja leva mer i nuet.
Jag lovar att tänka minst lika mycket på mig själv, som på andra.
Jag lovar att utmana mig själv på en helt ny nivå.
O jag lovar att försöka rensa bort diverse energitjuvar från mitt liv.
Jag förstår att detta låter på snudd till fri-religiöst, men må så vara.
Årsskiftet är en så himla tydlig nystart för mig. Jag känner att jag får kraften o viljan att ändra på saker.
Hur stor är chansen att jag skulle känna så en halvdan tisdagskväll i mars?
Just det.
Jag hörde någon säga att nyårslöften är för amatörer.
Men jag säger som min lillasyster; det är amatörerna som bryter dom.
Jag känner att det är sådant man förväntas skriva om såhär i nyårstider.
Men i mitt huvud råder antingen totalt kaos, eller lugnet efter en atombomb.
O jag har ett så jävla kasst minne, så jag minns inte. Jag minns inte vilka skivor som kom ut i år, minns knappt vilka spelningar jag varit på, minns inte vilka böcker jag läst, minns inte vad som hände i, till exempel, maj. Jag minns inte mycket alls. Det finns där. Men inte när jag försöker pressa fram det.
O jag funkar som så, att om jag ska göra en lista, då får jag inte glömma någonting. Det ger min ångest, o jag kommer må dåligt en väldigt lång tid framöver. Jag kommer inte att kunna sluta tänka på listorna, o vad jag kan ha glömt. Så jag struntar helt enkelt i att göra nedskrivna listor, utan håller bara allt i mina föränderliga listor i huvudet.
Men jag vet iallafall att 2010 har varit ett helt ok år. Inte ett toppen år, men helt ok.
Det dåliga har tagits ut av det bra. Det har gått i vågor hela året.
Jag tackar 2010 för en, helt overkligt fin, nyfunnen vän. Tack för ett makalöst Way Out West, o för beslutet om att börja plugga. O allt annat fint. För det har funnits en hel del sådant.
Men jag hoppas att 2011 kommer med en hel del nytt o fint. O lite mer bestående.
Jag lovar mig själv att börja leva mer i nuet.
Jag lovar att tänka minst lika mycket på mig själv, som på andra.
Jag lovar att utmana mig själv på en helt ny nivå.
O jag lovar att försöka rensa bort diverse energitjuvar från mitt liv.
Jag förstår att detta låter på snudd till fri-religiöst, men må så vara.
Årsskiftet är en så himla tydlig nystart för mig. Jag känner att jag får kraften o viljan att ändra på saker.
Hur stor är chansen att jag skulle känna så en halvdan tisdagskväll i mars?
Just det.
Jag hörde någon säga att nyårslöften är för amatörer.
Men jag säger som min lillasyster; det är amatörerna som bryter dom.
O just ja...
...vi hann åka skridskor innan 2010 tog slut!
Nyårsbilder - Gott Nytt År!
GOTT NYTT ÅR, ALLA FINA!
Vit jul, vit nyårsafton.
Vad händer med mig? Renlevnadsmänniska?
Vi hade en mysig nyårsafton hemma hos lillasyster. Lillasyster, storasyster, mamma, Cessan o jag.
Hela klanen var samlad. Vi åt god mat, kollade på film o ringde in det nya året old school'ish; med Jan Malmsjö. Dock lyckades han ju fucka up allting, o det blev en allmänt förvirrad start på det nya året.
Vi får hoppas att det inte sätter någon slags prägel på det som komma skall. 2010 var tillräckligt förvirrande.
O när jag fick smset "Jag har en kille till dig här" kände jag att det istället är den prägeln som får lov att sättas 2011.
Vi dansade in det nya året, fulla som få. Proppfulla av mat o snacks, såklart.
För jag lovar; vad bilderna än försöker få det till, så var jag spiknykter.
Vit jul, vit nyårsafton.
Vad händer med mig? Renlevnadsmänniska?
Vi hade en mysig nyårsafton hemma hos lillasyster. Lillasyster, storasyster, mamma, Cessan o jag.
Hela klanen var samlad. Vi åt god mat, kollade på film o ringde in det nya året old school'ish; med Jan Malmsjö. Dock lyckades han ju fucka up allting, o det blev en allmänt förvirrad start på det nya året.
Vi får hoppas att det inte sätter någon slags prägel på det som komma skall. 2010 var tillräckligt förvirrande.
O när jag fick smset "Jag har en kille till dig här" kände jag att det istället är den prägeln som får lov att sättas 2011.
Vi dansade in det nya året, fulla som få. Proppfulla av mat o snacks, såklart.
För jag lovar; vad bilderna än försöker få det till, så var jag spiknykter.
