Idioter

Idag köpte jag Situation Stockholm av den där förtjusande kvinnan som alltid står vid Åhléns Fridhemsplan.
Hon strålar varje dag hon står där, och pratar alltid med någon förbipasserande.
Hon sa;
-'Vilken fin kappa du har! O åhhhh, vilka jättesnygga skor!!'
-'Tack, vad glad jag blir!'
sa jag glatt tillbaks.
-'Jag har ett par liknande, de har också kilklack...o så har de lite mer skaft, typ hit...' sa hon o visade på min sko o mitt ben för att beskriva sina skor.
-'De är SÅ himla snygga!' sa hon med världens största leende.
-'Men.....jag kan inte använda dom....' sa hon sedan.
-'Neeej, vad tråkigt! Är dom obekväma? Det tog ett tag att vänja fötterna vid mina...' babblade jag på.
-'Jooo...dom är underbara. Men jag kan inte ha dom...för då är jag för fin. Ingen köper tidningen av mig då...'

Jag måste fälla en liten tår på grund av det där.
Ska man inte kunna ha fina kläder om man behöver hjälp från sina medmännsikor o samhället?
Ett par för fina skor, och man kan klara sig själv? Är det så folk tänker?
Sälj skorna o köp en lägenhet?
Jävla idioter.

Måndagsmåndag

Ibland gör jag saker som jag själv HATAR när andra gör.
Idag har jag gjort flera.

-läst tidningen när det är lite för trångt på t-banan.
-ätit frukostmackan på bussen med folk lite för nära inpå.
-blivit sur, men låtsats som att jag inte blev det. Men inte fullt ut.
-läst främmande människors sms över axeln.
-ätit pistagenötter offentligt.

Nu är jag som tur är hemma, i skyddat rum för omgivningen.

Men alltså, höjden av lathet;


KVÄLLSMAT.

Snark

Det här kan vara den längsta dagen 2011, hittills.
Jag kollade just på en mycket skum film, Shelter. Inte speciellt bra, men den lämnade obegag efter sig.
Precis vad jag var ute efter. Jag funderade en hundradelsmillisekund på att ladda hem Paranormal Activity 2.
Jag ville att det skulle hända något. NÅGOT. Den förlamade dagen. Men sen kom jag på att akut hjärtstillestånd och efterföljande död kanske inte skulle vara den ultimata händelsen. Så jag la ner det.

Nu tittade jag just på Leif GW Perssons program på Ettan, programmet om olösta mord. 
Det här avsnittet handlade om Palme-mordet.

Han tipsade om Christer Petterssons favoritdrink - 2 delar Explorervodka, 1 del Baileys.
På frågan "Är mördaren svensk?" svarade han "Ja. Varför krångla till det?"
Sen bad han mördaren ringa honom för att ses över en kaffe.
Han skulle inte skvallra.




Jag överlevde dagen. O imorgon är en annan dag.
Tacka fan för det.
Natti natt!

For To Save One

Det här är den vackraste låt jag hört på evigheter.
Idiot Wind - hon kan hon.


Kalas-fredag!

Vi var först på Nöjesguidens kalas på Nalen.
Sen kalasade vi vidare till Fasching. Med besked.




"Döden, döden"

Tanken på döden känns inte riktigt lika skrämmande idag. Utan lite mer som ett alternativ.
Jag hade en supertrevlig kväll igår, varför ska man straffas för det? Det tar ju udden av allt.
Jag mår helt ok, men såfort jag dricker mer än 2 glas vin träder en väldigt irriterande ångest in, dagen efter.
Jag ligger här o går igenom hela kvällen, minut för minut.
Finns det något att noja om? Det måste finnas NÅGOT... 
Tyder det här på alkoholproblem? Eller bara en svag psykisk hälsa?
Nej. Det är bara vetenskap.

" Alkohol påverkar nervcellernas membraner, som först luckras upp och släpper ut för mycket signalsubstanser. Dagen efter blir membranerna stelare samtidigt som du lider av vätskebrist och alla elektrolyter i kroppen är uppochnedvända.

Det är då man får ångest dagen efter (trots att man inte gjort nåt dumt alls) och de upplever de flesta med måttlig till hög konsumtion av alkohol, oavsett psykisk sjukdom eller ej. "

Skönt. Tack, Google.



Men! En väldigt pinsam sak hände faktiskt. Som jag skäms något oerhört över.
Innan jag gick hemifrån hittade jag inte mina nycklar. Nyckelknippan var försvunnen.
Stressad o sen som jag var kom jag på en lösning; extranyckeln!
Jag tog den lilla nyckeln, låste o drog.

När jag sedan, påväg hem, kom ut från tunnelbanan och gick den lilla vägen till porten slog det mig;
Klockan är ju 04.30! Koden till porten funkar ju inte då! O jag har ingen portnyckel med mig!
Panik! Det var 100 minusgrader, och jag fick total panik.
Jag stod länge o hoppades på att någon skulle komma som bor i samma port, men insåg snart att det var kört. I mitt hus bor småbarnsfamiljer, pensionärer och alkisar. Alla lär ligga däckade, oavsett om det beror på taco-koma, hjärtsvikt eller bara en vanlig sjuttis.

Då gör jag det. Jag MÅSTE göra det. Jag smsar min hyrtant. Vid det är laget är jag ganska knäckt, o gråten ligger svidandes i halsen. Inget svar. Paniken stiger. Jag kommer frysa ihjäl. Då RINGER jag henne.
Men då, innan jag fått svar, kommer hon nedtassandes i nattlinne o öppnar åt mig! Jag kände mig som en fjortis som varit ute o supit, o kommit hem för sent. Ja, supit. Det kändes som jag var 15. Inte vuxen. 
Jag bad om ursäkt hela vägen upp i hissen, o skämdes som en hund.
"Nej, du ska inte skämmas. Det är lätt hänt! Nästa gång kanske det är jag."

Jag skämdes så mycket att jag inte ens klarade av att se henne i ögonen.
Hur ska jag någonsin kunna göra det igen? Ska jag gå dit o tacka idag?
Ska jag köpa blommor till henne?

ÅNGEST.

Min kattsamling

Jag älskar katter.
Men min kattsamling har ingenting med det att göra. Faktiskt.
Den har bara kommit till, helt utan eftertanke. Helt plötsligt hade jag bara en samling katter. 
Men nu ska jag utöka den, med eftertanke.
Springer jag på en bra katt, köper ja'n!






Den grå/vita, lite tjusigare katten tror jag att jag fick av mitt ex, när vi flyttade isär. Jag flyttade till en skokartong, o kunde därför inte ha vårdnaden av våran underbara katt Nasse. Den här plastfiguren skulle vara i Nasses iställe. (Say, whaaaat??) Ok, fin tanke. Utan ironi. Men den blev aldrig i Nasses ställe. (Daaah?)
Den blev bara en plastsak nedkastad i en flyttkartong.
Jag vet inte om den här historien stämmer. Jag tror det.
Men annars har jag bara hittat på. Så ni vet.

Den oranga katten med ränder fick jag i avslutningspresent av en liten sötnos. Svansen hann trilla av innan paketet ens var öppnat. Den är fin, o jag älskar presenter med lite arbete bakom.

Den vita katten, och den bruna o enögda skönheten köpte jag av en liten kille här på torget i Västra Skogen. Han stog med en stor kartong med skit, som han rensat ur sina leksakslådor. Jag älskar sånt. Barn som är företagsamma o vill spara pengar. Han ville spara pengar till en cykel, om jag minns rätt. Han hade redan ett utpräglad sälj-tugg o ville genast sälja bort hela kalaset till mig för typ 200 kr. Det låg bland annat leksaker med avgnagda huvudet, trasiga Pokémonkort, kantstötta glaskulor i den där lådan av skit.
Jag avböjde vänligt men bestämt, men började rota bland leksaksskroten.
Jag hittade dessa katter, o för att få bidra med pengar till hans cykel, o för att uppmuntra hans initiativ, köpte jag dom. De kostade 2 kr styck. Jag dricksade 16kr. O han blev glad.

Helt plötsligt blev de tillsammans min kattsamling. O jag älskar'n.

Ses vi ikväll?


Lita på't.
Jag har hört ordet tandlossning mer än en gång för mycket idag.
O det räcker för att jag ska gå all in.

Jag har aldrig slarvat med tandborstningen.
Jag är en sådan som får panik om jag inte får borsta tänderna innan jag går o lägger mig, till exempel.
Tydligen har jag varit lite väl ihärdig med tandborsten.
"Du ska hålla den som en penna."
Jag håller den mer som en...såg.

Men nu är det Plackers, borsta tänderna med penn-grepp och flour-skölj som gäller.
All in, sa jag.


Oooooh ooooh, fucki'n ooooooh!



Den här låten kommer aldrig trötta ut mig.
At every occasion i'll be ready for the funeral.

Kan vara den sämsta inspelningen någonsin. Men med hela SIFPÖTM (Stockholms Intresseklubb För Personer Över Två Meter) samlade framför mig var jag tvungen att hålla armen rakt upp i luften i ca 5 min.
Mjölksyra, tjoho. O sen var jag tvungen att koncenterar mig på att sjunga med, dansa o titta utanför kameran. Det var liksom mycket pågång. Vet egentligen inte varför jag ens spelade in? Fick ett infall.

Folktandvården



Jag vaknade upp i skräck. Hela min värld gick i svart-vitt. Tandläkarbesök.
Jag gick omkring som ett spöke, men kände som tur är igen mig själv emellanåt när tankar som "men, nu kommer ju tandläkaren se allt snor i min näsa!" dök upp. Annars tänkte jag enbart "tandlossning, rotfyllning, lagningar, tandköttsinflammation, tandsten, tandutdragning, tandställning, fakturor, fakturor, fakturor..." Och så vidare.

Jag hoppade av tunnelbanan, och gick som radiostyrd till Folktandvården i Solna. Västa Vägen 9D.
Väntrummet. Jag hatar väntrum. Vänta, vänta...

-Frida!
-Ja, det är jag. Fast jag heter Johanna.
-Eh, va? Nej, Frida?
-Nej, Johanna. Men jag heter Frida också.
-M-m-men Frida då?
-Ja, det är jag, så hon misstycker nog inte.
-Eh...okeeej....

Jag har väldens längsta namn. (Frida Johanna Katariina Korpi Nilsson) Tack, mamma o pappa.


Jag föreställde mig en barsk kvinna, som jobbat liiite för länge inom yrket hon tröttnat på. En sådan som knappt lyssnar på vad man säger, utan avbryter med något helt annat innan man fått fråga eller berätta klart.
När jag ringde o bokade sa jag panikslaget "Jag är livrädd. Jag behöver en snäll o sympatisk tandläkare!"
"Jaja, hon är jättesnäll."
sa tanten precis sådär lagomt disträ, o jag kunde se framför mig hur hon samtidigt bläddrade i en HäntExtra o himlade med ögonen.

Men! O jag älskar detta men.
Jag möttes av världens gulligaste tjej! Hon var helt fantastisk!
Skitsamma att hon sa tandförlossning, det gjorde henne bara ännu mer underbar.

Och! O jag älskar detta och.
Jag hade inga hål! Inga hål! Jag förstår inte hur det gått till??
Jag skrapade bort lite tandsten för alldeles för mycket pengar. That's it.
All denna ångest för ingenting.

HA! Vad säger du nu då, tandfén?!

Gurkan

Jag tittar på Big Brother, som jag redan sagt.
Jag har såklart åsikter om de flesta, men en person förundrar mig. Gurkan!
Vilken planet kommer han ifrån egentligen? Eller är jag bara totalt naiv när jag tror att det är omöjligt att vara så puckad? Eller är det skådespel? Jag fattar inte.

Konversation i stora, grova drag;

Tjej - Men usch, Gurkan! Drick inte direkt ur mjölkpaketet!
Gurkan - Vaddårå?
Tjej - För att alla dricker den mjölken såklart!
Gurkan - Men jag fattar inte? Vaddå?
Tjej - ALLA DRICKER UR SAMMA PAKET.
Gurkan - Vaddå? Tror du jag har cancer eller?

Asså, han är ju underhållning.

Han trodde även att socialen och Socialdemokraterna var samma sak.

Gurkan, alltså. Klart han ska ha en plats i huset.


Smak, kom tillbaka!

Jag är i den värsta delen av förkylningen. Den delen då man tappar smaksinnet.
Jag skulle likväl kunna äta kartong som mat. Ingenting smakar någonting!
O jag är sugen på allt. Men ingen smak.

Jag köpte dyra bär, kompenserade upp dem med billig juice, o sedan bananer på det.
Jag vill ha en smoothie. En god blåbär/hallon/banan/apelsin-smoothie.
Men jag skiter i't. Sparar det tills jag får smaken tillbaks.
Nu kan jag lika gärna dricka typ mjöl o vatten.



Jag köpte även några godisar för att belöna mitt, tveksamma men ändå, skolarbete.
Men jag kan lika gärna tugga på suddgummit.
Jag är bitter. Cola-ferraris utan smak?
Plågsamt.
Tortyr.




Pluggförsök nr. 100 000



Jag försöker plugga. Men jag tror att snoret har nått min hjärna vid det här laget.
Jag har ju tidigare nämnt att jag i stort sätt glömt bort att jag även pluggar på heltid. Utöver jobbet.
Detta har gjort att jag nu känner mig smått panikslagen, såfort jag tänker på skrivningen om några veckor.
Jag inbillar mig att jag har koll på läget, när det blir för jobbigt. Jag har koll. 
Det är ok att göra oviktiga saker. Man måste få vila också. Yeah, right.

Det är så jag jobbar. Jag sticker huvudet i sanden.
I alla vitt skilda lägen i livet, när det blir för jobbigt. Oavsett om det gäller stora eller små saker.
Jag hittar på egna versioner av sanningen, som passar mig bättre. Versioner som jag klarar av.

Nej, nu hungrar jag snart ihjäl. Men det är alldeles för många steg i processen innan jag får mat o kroppen.
Sätta på kläder, knyta skor, gå till affären, bestäma vad som ska köpas, köpa, gå hem....
Jag är förmodligen redan död vid knyta skorna.

Me being me

Jag tog precis modet till mig o ringde Folktandvården o bokade en tandläkartid. En tandläkartid!
Jag har inte varit hos tandläkaren på kanske 6-7 år. Jag är totalt livrädd. Livrädd!
Jag tänkte hinna förbereda mig mentalt, men jag fick en tid imorgon. Imorgon!

O vad gör jag då? Jo, jag sätter mig genast o googlar orden "tänder" "tandläkarskräck" osv.
Jag hittar bilderna Gud både gömde, o glömde.
H   E   R   R   E   G   U   D.

Så jävla onödigt.
Jag får vara glad om jag kan sova, eller ens andas, igen. Någonsin.
Hej, hyperventilering!

Gårdagskvällen



Band of Horses var grymma igår! Min ihärdiga influensa tog dock udden utav allt, tyvärr.
O vad är det med ryggen? Jag klarar inte av att stå stilla i mer än en timme. Känns som att jag ska gå av.
Åldern? Otroligt depressing iallafall, men väldigt skönt att Sarah kände precis samma sak.
Det känns alltid lite bättre att inte vara gammal o miserabel helt ensam. Tack, Plupp!



       


Musik-minne

Jag kom just på den här låten. Hörde en gitarrslinga som påminde om den.
Den tog en plats i mitt liv 2005. Inte för att jag tyckte att den var så otroligt bra.
Utan för att Cessan tyckte det. Han tyckte till o med att Robin o jag skulle döpa våran katt Nasse till Marie Lindberg istället. Sen hängde den med. O jag minns en fotosession hemma på Fridhemsplan; Robin, Julia o jag hade en tävlig om vem som kunde vara mest lik Marie Lindberg. Få till det med gitarren, skat-rösten o få rätt skelögdhet. Finns en fotoserie på det i en av mina trasiga datorer. Men jag minns inte vem som vann.
Förmodligen jag.



Band Of Horses!

Ikväll smäller det. Jag har en biljett. O jag är överlycklig.
Inget snor eller hosta i världen kan stoppa mig!

Jag sitter hemma o YouTuba'ar skiten ur Band Of Horses.
Kommer garanterat fällas en tår eller 200 på Annexet ikväll.


Spotify här.

BB



Jag är ju en sucker för dokusåpor. Sociala spel är intressant, o jag är av en nyfiken natur.
O ikväll börjar det. Big Brother.

Finaste Anna är en utav alla som klipper ihop skiten till ett fungerande program, så jag har höga förväntningar. Om Anna klipper även nästa säsong kanske man borde vara med?
O be henne klippa bort allt dumt jag gör.Bara framställa mig på bästa sätt.
En miljon, eller vad det nu är man vinner, vore ju asfett.
Perfekt ju.

Jag har förresten väntat hela långa dagen på att det ska bli kväll så jag kan äta chips o dipp.
Hela. Jävla. Världsrekordlånga. Dagen.
Nom nom nom nom.

BD Forever

Jag grät när jag såg den här dokumentären; Broder Daniel Forever. Den var fin.
O alla små söta emos är så ledsna.
De är så ledsna, så ledsna.


Spotify här.

Hi-Lo and In Between

Usch o fy.
Hela min insida är full o obegränsade mängder snor, och lungorna är fulla av annat slem.
Fräsch tjej? Nej, därför är det ju en himla tur att det inte finns någon som klappar mig på pannan, säger fina saker o tar hand om mig. En sån jävla tur. Phew.



Spotify här.

38,8

Jag vaknade i feberyra mitt i natten. Jag drömde feberdrömmar som aldrig tog slut.
När jag vaknade för 10e gången kl 8 var jag tvungen att gå upp. Jag tog tempen o fick 38,8 till svar.
Jag har huvudvärk, ont i, och på, hela kroppen, och jag har hostan från helvetet. Influensa.
Jag rotade fram en enda liten Ipren som jag sedan fick spara på.
Jag var nämligen tvungen att ge mig ut på ärenden.

Som jag tidigare nämn gillade jag inte min nya dator speciellt mycket. Den kändes inge bra.
Så jag skulle bege mig till Elgiganten för att byta den till den andra lilla fina datorn jag tittade på sist.
O det låga priset skulle bara vara kvar tills imorgon, så jag var tvungen att åka dit, hur som helst.
Kroppen skrek NEEEEEEJ, o jag fick till o med strunta i bh eftersom kroppen var så öm av febern.
Jag tog min Ipren, på med en massa löst sittande kläder, skor och en mössa på det skitiga håret.
Sunk 2.0.

Väl på Elgiganten insåg jag att försäljaren inte hade en aning om vad han pratade om sist. Datorn hade nu stigit en tusenlapp i pris. Jag ville bara gråta. Men, eftersom jag tydligen jobbat upp någon typ av charm som funkar bra på försäljare, fick jag ändå köpa den till det låga priset. Tack, snälla försäljare.

Sen till Apoteket och affären för att bunkra upp inför att Iprenen släpper.

Jag har nu en Acer Aspire TimeLine X, o det känns lovande.
Den känns liksom bra redan från början.
Men det är fortfarande öppet köp.

     


I'm a festival, i'm a parade...

...and the wine is all for me.


Spotify här.

Fredagsfika



Old fashioned fika. Delicatoboll.
Jag har tvingat mig själv att plugga idag/kväll. Jag fick gå tidigare från jobbet i eftermiddag. Fina Görel fixar!
Så nu hade jag tänkt vara produktiv. O då behövs socker.

Jag peppar med lite Crookers feat Yelle.
Jag gillar Yelle. Jag lyckades bli kvitt en efterhängsen fransman på grund av henne.
Jag sa att jag gillade henne, ovetande om att hon öppet hånar en snubbe vid namn Cuizinier i någon fransk hip hop-grupp. Som han älskade. Jackpot. Jag spädde på allt jag hade.
"Jag ääääälskar Yelle, o Je Veux Te Voir är den bästa låten jag vet."
Jag kan ju inte franska, men använde google-translate.
Låten börjar med 'Cuizinier med ditt lilla kön omgivet av rött hår'
Jag tror han tog det personligt. Tönt.



Spotify här.

Dans-torsdag!

Det är dans-torsdag. Går inte att hejda.
Jag kan dansa för mig själv en hel kväll. O jag gör det ganska ofta.
Tur att jag har persienner.


Spotify här.


Cut Copy - Take Me Over

Om jag av någon anledning skulle bestämma mig för att dansa ihjäl mig själv ikväll,
skulle jag ta den här låten.
Sjukt bra.


Spotify här.


Jag kommer att dö Mahjong-döden

Det är lite mycket just nu. Ja, lite mycket.
Skulle inte kroppsdelarna sitta fast, skulle jag förmodligen ha glömt alla, lite varstans.
Idag fick jag panik när jag skulle gå hem från jobbet. Väskan var borta! Helt borta. Jag var helt säker på att jag måste ha blivit bestulen av hemska tjuvar. Med gråten i halsen, o en klump cement i magen, åkte jag hem.
Jag bad till gud o min lyckliga stjärna hela vägen upp i hissen. O det hjälpte. Där hemma hängde den.
Jag har aldrig någonsin glömt min väska, o inte upptäckt det på hela dagen. Vad händer?

Jag är väl helt stinn i huvudet av alla inköp jag gjort. Eller snarare alla pengar jag gjort av med.
Få inköp, men många pengar.

Men, nu har jag en Iphone 4!!
När jag just hade varit o köpt min nya dator (som jag fortfarande inte gillar) kilade jag in på Tre's butik på Kungsgatan. Jag hade sett ett erbjudande i t-banan, o ville bara veta vad det handlade om.
Väl inne möttes jag av tre typiska Tre-försäljare. Killar. De snackade bort mig om o om igen, men jag försökte hänga med. Jag var därinne alldeles för länge. Jag ifrågasatte allt, gnällde o var allmänt förvirrad. Men jag lyckades tydligen göra det på ett väldigt charmigt vis. Det slutade nämligen med att jag även fick det privata numret uppskrivet på avtalet "om jag skulle få problem". Jag fick även bonusgrejer så som choklad, gratis skydds-skal o komplimanger. Via sms.
Totalt förbjudet, men hey, jag är väl ingen gammal tjurkärring?

Nu är den min. O jag känner mig redan smått besatt.
O jag har laddat hem en Mahjong-app. Hejdå, liv!


  

Sparris & bollar

Det här har hängt med länge nu.
Sparris....o bollar.


Den finaste jag vet!

Han plinkar på gitarren o sjunger Heman Hunters-låtar i kallingarna för mig en fredagskväll.
Det ska börjas i tid.



Liten hund vs Stor hund



VS



De är bra båda två; Lasse o Sam-Finn.
De har sina fram- o baksidor, båda två.
Men Lasse vinner, för jag är starkare än honom.


Kontrakt inför framtiden

Jag var hemma i Degerfors i helgen, hos min underbara familj. -Jenny.
Det är så återuppbyggande; vi slöar i soffan, äter saker jag tycker om, åker på loppisrundor o myser.
Vi hälsade på skruttiga o gulliga morfar, o jag hann med en fika hos pappsen.


O så ägnar vi oss åt sådanahär oerhört viktiga kontraktskrivningar.



Ny dator!

Nu har jag köpt en ny dator. O jag har så mycket att blogga om nu, att jag blir helt stressad.
Händer tydligen mer än vad jag tror på bara några dagar. Ibland svischar det tydligen till!
Men orkar inte nu. Måste smälta mitt datorköp. Jag gillar den inte så mycket hittills.
Men det är öppet köp. Jag kanske slutar som i Solsidan.





Datortips, mottages!

Jag har inte slutat blogga. Trots tjuriga inlägg om mitt humör, o hurvida jag borde blogga eller inte.
Min dator har gått sönder. Kaputt. Såklart. Den har bara bestämt sig för att inte starta.
O klart att jag ska drabbas av onödiga utgifter? Jag tjänar ju pengar nu. In --> ut.

Jag måste ha en dator på en gång. Till skolan; jag läser ju på distans.
Så jag ska köpa en ny. Men vet inte vilken? Jag är ju helt lost när det gäller datorer.
O när man inte har nån dator kan man inte göra efterforskningar. Nu har jag kapat min lillasysters dator.
Så om någon har något tips på en bra o prisvärd laptop; meddela mig, ok?



Dödslängtan?



Alltså, vem är det som har dödslängtan?
Förutom jag då; jäääääävla snöhelvetespissfan.

Snart sätter jag upp en arg lapp, o är inte juldekorationerna borta inom en vecka, spränger jag skiten.
INTE OK.

Ikväll bar det av till Underbara Bar för spontanöl och en spelning med Loney Dear. En "hemlig".
Fantastisk musik, superfint sällskap o 2 öl. Perfekt att somna in på.
Godnatt.


Agad

Vet inte hur kul det är att jag bloggar just för tillfället. Varken för dig eller mig?
Neggo-Johanna har tagit över mitt liv! Jag vill helst bara gräva ner mig, till maj. Kanske juni.
Det är inte mycket jag ser som positivt these days. Känns som att alla sätter käppar i hjulen för mig.
Eller slår mig, helt vanligt, sådär som man gör med en käpp. Jag blir agad av livet.
Jag är så jävla gnällig att jag inte ens orkar med mig själv. Schhhhhh!

Meeeeeeeeen!
Nästa vecka får jag ett nytt badrum. Wawawiwa!
Ny dusch, ny toalett, nytt handfat, nytt badrumsskåp med lampor.
Det kommer vara mitt finaste o fräschaste ställe i hela lägenheten.
Kanske till o med börjar äta mina filbunkar därinne.

Nykär

Man får tycka att jag är dum i huvudet.
Men jag är fortfarande nykär i min tatuering.
Jag speglar mig, o tar sånahär bilder för att försäkra mig om att den faktiskt finns där.
Jag älskar den. Fina Roger (Swahili Bob's) ska definitivt få tortera mig minst en gång 2011 ockå.
För om man vill vara fin, får man lida pin. Ja, helvete vad man får lida.

Men jag klarade någon slags magisk gräns sist, enligt Roger. Över 5 timmar under nålen.
Jag satt 6 timmar. Men sen var jag liten. Pytteliten.


Clocks

Jag har aldrig gillat Coldplay. Jag har gillat vissa låtar genom åren. Men inte helheten.
Eller jo, jag köpte några av de första skivorna. Men de börjar bli som U2.
Jag hatar U2.

Mina systrar var häromåret på Coldplays spelning i stan, men jag stannade hemma. O det var tur det.
Jag hade gjort kaaaoz på Strand dagen innan. Blivit uppdansad av, den fula, Ondskan-killen o hållt allmän låda. Det var visserligen en väldigt lyckad kväll, men den resulterade dock i en svår bakisångest.
Jag tänker inte ens dra historien om klistermärket jag kom hem med.

Just ja, Coldplay var det, ja.
Inte min kopp te, men den här remixen gillar jag. Clocks är en utav deras miljarder låtar som jag faktiskt gillar. This one goes out to my sistaaaaaa's!


Nu ska jag sova. Jag har nämligen glömt bort att jag även pluggar.
Tydligen är det heltidsplugg.
Jobbigt.



Jävlaranamma

Hur skaffar man sig såkallat jävlaranamma?
Hur gör man för att bara bestämma sig för något, o sedan göra det?
Jag är helt, ofrivilligt, befriad från jävlaranamma. Aldrig haft något, tror jag.

Jag skulle behöva en rejäl dos av det just för tillfället. Just do it, liksom.
Jag behöver bara bestämma mig. O göra't. Varför går det inte?
Tips mottages!

En vanlig rast på jobbet.
Försöker dra ner på kaffet.



In...hahaha...sidan.

Alltså, jag tänkte såhär; singlar är ju dom som borde hålla sig smärta o smidiga?
De är ju ute på marknaden, så att säga.
Men det är ju helt jävla ologiskt? Har jag märkt.

När man är singel äter man ju upp allt själv. Köper man hem en chipspåse, äter man ju upp den ensam?
Annars äter man upp den tillsammans. Man äter alltså dubbelt så mycket?
Jag är iallafall programmerad till att inte sluta äta godis, chips o andra godsaker förrens det är slut.
Jag skulle aldrig få för mig att slänga bort det, för att jag fått nog? Ha, vilket skämt.
O lagar man mat, äter man automatiskt större portioner för att slippa äta samma skit hela veckan.
Om man inte har en frys det vill säga. ( --> jag <-- )

Vilken jävla tur att det är insidan som räknas?

'Det var en gång en norsk, en tysk o en som sa att det är insidan som räknas...'


Därför har jag börjat köpa små- och en-portions-förpackningar.
Det blir ett sådan jävla svinn annars. Vet inte hur mycket jag få lov att börja slänga bort.

Kvällsmat?

Architecture In Helsinki - Heart It Races

Den här låten är så jävla bra.
Hjälper mot skithumör.


Spotify här.


Röd sås

Jag har i princip aldrig på mig annat än svart. Eller mörka färger.
Men, när jag väl tar på mig något ljust, typ offwhite som idag, serveras det chili con carne till lunch!
Varje gång! Köttfärssås, tomatsoppa, korvstroganfoff, you name it!

Först trodde jag att det var jinxat så att jag alltid får den äckliga röda såsen när jag har disken.
Men har nu upptäckt att det styrs av vilka kläder jag tar på mig. Ingenting annat.

Men nej, såklart det inte är så. Det fattar ju jag med.
Men jag ska börja skriva ut matlistan o hänga upp den här hemma.
Vissa klär sig efter väder. Jag klär mig efter maten som serveras.
För det är helt omöjligt att inte få, minst en, såndär flottig orange fläck.

Mitt helveteshumör från helgen följer mig än.
Det är sådanahär dagar som jag, på ett sätt, önskar att jag jobbade dygnet runt.
Det är ju till exempel helt omöjligt att vara sur när man flyger runt o lyssnar på den här knarkiga låten med ett gäng fina fjärilslarver. O den där röda blomman luktar ju så sjukt gott. Mmm.

Ahhhh, nu flyger jag! Flax, flax flax, flax, fast lite fortare!



Spotify här.

Morr!

Men, vad är det för fel på folk?
Jag orkar liksom inte med.
Eller så är det fel på mig.
Skitsamma vilket.
Morr.





Trött tjej

Underbar middag! Underbara människor!
Men, jag var dock lite för ur partybalans för att följa med sällskapet ut på äventyr på Berns.
Jag tog mitt pick o pack o knallade hem istället. O alltid ångrar man sig liiiite när man kommer hem...
De är ju så söta allihopa! Jag vinkade av dom i taxin. Skönaste tjejerna i stan.

O jag har ju så söta vänner. Anna drog mig åt sidan ikväll o frågade bekymrat
"Hur är det med dig? Jag läste din blogg idag, o blev orolig..."
Men alla söta! Det var ju det jag försökte förklara! Om jag gråter är det ingen katastrof. För jag gråter ofta.
O det känns bra för mig. O det är ingenting jag inte kan berätta. Jag tycker ju att man SKA gråta.
Så, no need to worry, söta ni! ♥


    
Sötaste tjejerna!                      Gullepluttar i taxi!                    Trött tjej.

Gråt-terapi

Jag laddade just ner Where The Wild Things Are.
Jag har sett den flera gånger förut. Det är en underbar film, som alla måste se!
Men idag laddade jag ner den, bara för att se slutet. Jag behövde gråta ut lite.

Det är ett spännande fenomen. Jag är på dåligt humör. Jag är arg, ledsen o negativ. Men kan inte gråta.
Då behöver jag göra sådär. Sätta på gråtknappen o lätta på trycket. Gråta är som terapi för mig.
Eller en kran för att tömma ut de negativa känslorna.
Jag mår alldeles utmärkt annars. Lite stressad kanske.
Men det kommer dagar som denna ibland.

O då är gråt den bästa medicinen.
Jag förstår inte människor som inte gråter. Jag har haft väldiga diskussioner om detta med sådana männsikor jag känner. Senast jag hade en, påstod personen att han aldrig grät, han mindes knappt när han gjorde det senast. Han hade brutit upp ett långt förhållande, men han hade inte gråtit en enda tår.
Månaderna gick, och saker blev komplicerade. Han tog ett omedvetet beslut. Jag tog ett medvetet beslut.
O tårarna kom. Han grät som ett litet barn. Vid flera tillfällen. O jag tyckte att det var så skönt.
Inte att han var ledsen, utan för att han kunde/vågade släppa ut det.
Jag tycker männsikor som gråter visar sig starka, inte svaga.
Nu gråter han till o med till tvserier. O det glädjer mig.
Mer terapi-gråt åt folket!


Nu känner jag mig som ny. Jag ska hoppa in i duschen, svida om till festkläder o gå på middag!
Wawawiwa!

O glöm inte att se Where The Wild Things Are! Den är helt fantastisk!
Både för barn o vuxna.


Spotify här.

Fixa det här nu, mr. Sofian.

Jag gick o la mig på fel sida, o vaknade upp på fel sida.
Humöret från helvetet. Jag orkar inte vara såhär arg, ledsen o negativ.
Allt känns totalt skit, allt är åt helvete o ingenting kommer någonsin att lösa sig.
Så känns det just för tillfället. Vet inte vad jag ska göra för att lösa det här tillståndet.

Dags att ringa Mr Sofian, kanske?
Jag ska ju på middag ikväll ju.




First Aid Kit - I Met Up With The King

'I feel just like the king
As I fall on the muddy ground
I feel just like you gal
There's people thinking
They know something now
Well I don't know anything at all
And we mean nothing to history
Well thank God'



Spotify här.

Neil Young - Helpless

Det här är en utav de få låtar jag kan spela på gitarren. Den hänger här dammig på väggen.
Kanske ska dra av den här fina biten på guran, o sen gräva ner mig under täcket.
Låter som en plan.

'Blue, blue windows behind the stars,
Yellow moon on the rise,
Big birds flying across the sky,
Throwing shadows on our eyes.
Leave us
helpless.'



Spotify här.

Min första girl-crush

Natalie Imbruglia. Min första girl-crush.
Jag gick i högstadiet o Torn spelades överallt, dygnet runt. Jag älskade den, o jag älskade Natalie Imbruglia.
Hon var så otroligt vacker. O jag gjorde som alla andra fjortisar; klippte Natalie Imbruglia-bob'en.
Jag ville också vara sådär vacker. Men det var jag inte, vare sig med eller utan bob.
Det är min första, och enda, kändis-haircut.

Men det sjuka är att jag känner samma sak nu, när jag ser videon till Torn. Hon är så vacker!
Jag vill klippa mig o bli lika snygg. Igen. Men man lär sig ju med tiden.
Håret förändrar inte resten. Tyvärr.

Man får helt enkelt lära sig att; vad man fått är vad man har.
O så får man deal'a med det.


Spotify här.

Luftinstruments-låtlista

Luftinstrument. Det är nästan det fulaste jag vet. Men jag har vissa låtar som jag kommer på mig själv med.
När jag är hemma alltså. Ensam.

När jag var på The Radio Dept häromåret stod jag bredvid en luftinstruments-tok.
Han spelade allt möjligt. Gitarr, piano, trummor och....triangel! Det var rätt olidligt att titta på.
Men jag kunde ju såklart inte sluta titta. Lite fascinerande ändå.

O nu har jag gjort en egen luftinstruments-låtlista.
Varsågoda, play along!


Luftgitarr (el) - Love In A Trashcan, The Raveonettes

Luftgitarr (aukustisk) - Ghost Of Tom Joad, Junip

Luftbanjo - Volunteers, Megafaun

Lufttamburin - Bricks Or Coconuts, Jacuzzi Boys

Luftfiol - Fisherman's Blues, The Waterboys

Luftclaves (aka korv-med-bröd) - Dancing On My Own, Robyn

Luft xylofon - Kärlekens Alla Färjor, Detektivbyrån

Luftpiano - Blinding Light Of Love, Steso Songs

Lufttrummor - Red Eyes And Tears, Black Rebel Motorcycle Club

Kastar in handduken

Jag slår alla rekord, o går o lägger mig.
Over and out.



Kärlek

Vi har vänskaps/kärlekstema på jobbet.
Idag bad jag barnen att måla något de tänkte på när jag sa ordet kärlek, något de älskar.
De målade pappas bil, ett ankare, en kärleksvåg, en råtta, en lila buske, sushi o lite av varje. Två barn ritade hjärtan på sina teckningar. De två äldsta. De andra är inte formade till att tycka att hjärtan betyder kärlek än.
För dom är 'kärlek' o 'älska' en jättefin lila fantasibuske, en söt (?) råtta eller god sushi.

Dessa barn är 3-5 år. O de hjälper mig varje dag, på olika sätt. Idag öppnade de mina smala kärleksögon.
Jag älskar att umgås med barn. Allt är så självklart o okomplicerat. Inget töntigt komplicerat strunt.

Fan, vad jag älskar att ligga hemma o käka cola-ferraris en torsdag efter en trött vecka. Kärlek.

"Jag kastar korvar i dina fina ögon!"

Nu är mamma borta igen. O det visste jag ju, men besvikelsen var ändå lika stor när jag kom innanför dörren hemma, o mamma inte var där. Allt var bara fint ihop-plockat, o visiten är så definitivt över.
Nu ligger jag hemma o är mammig, o tröstäter upp allt godis hon hade med sig.

Jag hade dessutom världens längsta dag idag. Inte bara för att jag stängde, utan för att jag dessutom glömde min mobil, o var tvungen att snällt åka tillbaka, längst ut på Stora Essingen.
Jag får tydliga tecken på att jag börjar bli slut som männsika. Stressad som få.
Det är väl inte helt normalt att vara tvungen att blinka bort en miljon svidande tårar för att man råkar ödsla bort en halvtimme på att glömma mobilen? En halvtimme? Skärpning, bräckliga Johanna.

Jag får leva på dagens komplimang;

-Jag kastar korvar i dina fina ögon, Johanna!
                                                                              Lucas, 3 år.

Mammimimimi!

Mamma är här!
Så himla fint.





Nära döden, igen.

Tisdagsbio med Maja och Sarah!
Vi såg Winter's Bone, med väldigt mycket ångest som sig bör när det gäller vad jag tittar på.
Jag önskar att jag var en sådan som tittade på nyaste versionen av Vi hade iallafall tur med vädret,
och skrattade så tårarna sprutade...eller vänta nu...NEJ just ja, det önskar jag mig ju inte.
Hellre är jag livshotande sprängfylld av ångest, än gapskrattar till Stefan & Krister.

Vägen hem var förjävlig.
Stoppet i rulltrappan kändes livshotande. Jag kände hur döden var nära, o jag var inte ens halvvägs upp.
Jag låtsas behöva rota efter saker i väskan för att få en anledning att stanna o hämta det räddade och livsavgörande andetaget, o låta den frätande mjölksyran i benen rinna undan. För en sekund.
Sen på't igen. Har hänt att jag nästan grinat i den där rulltrappan.
Men så är den ju Sveriges längsta också.
På riktigt, alltså. No joke.

Hiss?
Nejdu, jag är inte 100 år! Än.
Inte biologiskt iallafall.



                             N     Ä     R     A        D    Ö    D    E     N


Tisdag, va?

Dagens JA!- och NEJ!-lista, med tillhörande värdepoäng (1-5).

JA!
-mamma kommer imorgon! 5p.
-jag har bokat biljett till Arcade Fire, Mumford & Sons o Beirut i Hyde Park! 5p.
-jag ska på bio ikväll! 4p.
-det är plusgrader! 5p.

NEJ!
-kärnor i mandarinen. 3p.
-måste städa på rekordtid. 3p.
-
jag är tröttast. Av alla. 3p.

19-9 till JA!

Underbara dag!


Mandarin med kärnor. Vad är det för jävla påhitt?


RSS 2.0