JKN

Jónsi.
Jag lyssnar på Jónsi o kan inte koncentrera mig på någonting annat än bilderna i mitt huvud.
Det är töntiga bilder, som värsta sortens klischéer. Som den töntigaste film du sett i hela ditt liv.
Jag ser hur jag springer skrattandes i porlande regn, över böljade guldfärgade ängar, o på soldränkta stränder.

Jag känner en sån otrolig frihetskänsla av hans musik. O glädje o hopp.
Ett hopp som får mig att bli alldeles tårögd o känslosam.
Det är så gott som en frireligös upplevelse.

Hahahahah! Jag är så jävla spröd.
Världens känsligaste människa, that's me!



Spotify här.