Svinalängorna

Jag förstår inte varför jag gillar det. Jag vet inte varför jag gör det.
Men jag tittar väldigt ofta på ångestframkallande filmer. Filmer som får mig att gråta floder. Så även idag.
Svinalängorna. Jag fick spänna hela kroppen för att inte bryta ihop till ett snorigt, brölande litet gråtvrak.
Jag försökte att inte låta, jag försökte andas normalt, jag gömde mig i servetten, o torkade febrilt tårarna.
När eftertexterna kom slog jag på gråtbromsen. Det sved i hela kroppen, o jag kunde inte titta på någon i mitt sällskap, o ville inte diskutera filmen. Jag ville bara hem. O gråta klart.

Jag antar att jag på något sätt älskar att se saker som berör mig. Jag hatar collagefilmer o romantiska komedier. Det är de starka känslorna jag är ute efter.
Som att jag inte hade nog själv? Ha.

En mycket bra o stark film. Jag rekommenderar den, tillsammans med näsdukar o ett starkt sinne.



Kommentarer
Postat av: mammis

sånt där kan man inte se på bio...de ska ses uppkrupen i soffan mä en rulle hushållspapper! fast jag har ju inte sett NÅT på bio sen du snorade o grät ögona röda åt "Titanic"....ja herre gud:)



ps. frille hade sett svinalängan (tills mä ett gäng intagna för alkohol- o drogmissbruk) o hade gått 40 min innan den va slut...han tyckte INTE den va så bra.

pusselikram gumman <3

2011-01-12 @ 19:47:49
Postat av: Johanna

Nej, de hade väl bråttom hem för att begrunda sina val, o sitt liv... Snacka om ångest.

Men den är verkligen jättebra! Jättehemsk, men jättebra. Fast jag skulle såklart helst ha sett den hemma, så jag hade kunnat bröla ut min gråt precis som jag ville. :) Puuuusssss! <3

2011-01-12 @ 21:14:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0