Ett par tvångs-tumvantar, tack.
Jag såg Black Swan igår. Den var väldigt bra, men väldigt väldigt obehaglig.
Något jag tänker på nu i efterhand är att hon kliade sig när hon blev stressad, nervös o orolig. Hon kliande sig så mycket att hon rev sönder huden. I sömnen, o utan att veta om det.
Jag är lite likadan. Det räcker att titta ner på mina händer för att se i vilken kurs mitt psyke står i för stunden. Jag biter på naglarna. Men bara när jag är orolig, nervös eller har för mycket att tänka på.
Det är ganska fachinerande. O jag märker inte ens att jag gör det. Jag bara ser det på naglarna.
Jag har även en annan, otroligt ful vana, när jag är trött.
Jag drar i mina ögonfransar! Har ni hört något så sjukt?
Men även detta görs såklart helt utan att jag tänker på det. Men jag kommer på mig själv emellanåt, slutar, o sen upptäcker jag att jag gör det igen. Naglarna skiter jag i, förutom att det är ohygieniskt.
Men ögonfransarna? Det är ju nästan det bästa som finns; långa, täta, fina ögonfransar.
Det konstiga är att jag blir så otroligt irriterad när någon säger åt mig att sluta.
När någon rycker upp mig ur min egna lilla maniska-terapi-trygghets-bubbla.
Nej, det där får jag ju ta o lägga av med.
Det hör ju jag det.
Tvångs-tumvantar?
I svart, tack.
Något jag tänker på nu i efterhand är att hon kliade sig när hon blev stressad, nervös o orolig. Hon kliande sig så mycket att hon rev sönder huden. I sömnen, o utan att veta om det.
Jag är lite likadan. Det räcker att titta ner på mina händer för att se i vilken kurs mitt psyke står i för stunden. Jag biter på naglarna. Men bara när jag är orolig, nervös eller har för mycket att tänka på.
Det är ganska fachinerande. O jag märker inte ens att jag gör det. Jag bara ser det på naglarna.
Jag har även en annan, otroligt ful vana, när jag är trött.
Jag drar i mina ögonfransar! Har ni hört något så sjukt?
Men även detta görs såklart helt utan att jag tänker på det. Men jag kommer på mig själv emellanåt, slutar, o sen upptäcker jag att jag gör det igen. Naglarna skiter jag i, förutom att det är ohygieniskt.
Men ögonfransarna? Det är ju nästan det bästa som finns; långa, täta, fina ögonfransar.
Det konstiga är att jag blir så otroligt irriterad när någon säger åt mig att sluta.
När någon rycker upp mig ur min egna lilla maniska-terapi-trygghets-bubbla.
Nej, det där får jag ju ta o lägga av med.
Det hör ju jag det.
Tvångs-tumvantar?
I svart, tack.
Kommentarer
Trackback