Tick tack.
Idag träffade jag världens finaste Cecilia o hennes pyttelilla o rekordsöta Turid, 5 månader gammal.
Jag försökte ju kicksparka sönder min biologiska klocka innan jag mötte upp dom, men den tickar som aldrig förr. Jag behöver en jätteful bebis som kolikskriker dygnet runt o spyr över hela mig nu. Fort!
Någon som kan låna ut?
O jag tänker på en sak ibland; när ska jag bli vuxen? Jag fyller 30 år i år.
Jag har alltid min mamma som någon slags referens när det gäller livet.
När min mamma var 25 år hade hon 3 barn, jobb, hus o karl.
Jag trodde att jag också skulle ha det när jag var 30. Inte hus. Men det andra.
Men jag lever ett helt annat liv, än jag tänkte att jag skulle göra när jag var 30.
Jag bor i andrahand i en skokartong. Jag pluggar. Jag är singel.
Lite panik på den, ja. Fast jag är egentligen nöjd. Men det är biologin som sätter käppar i tillfreds-hjulet.
Även om jag ofta får höra "...men du ser ju verkligen inte ut som 30!", så ÄR jag snart 30.
Rent biologiskt. Det är inte utseendet som oroar mig. Det är TIDEN.
Jag har svårt att se min mamma, som 30-åring, försöka dansa sitt snyggaste till Robyn samtidigt som hon städar sina 18 kvm o äter sin middag bestående av semla o vin i en omaka kopp en tidig fredagskväll.
Ja, jag veeeet, tiderna förändras...
...nuförtiden är det ok att ha omatchande koppar?
Jag försökte ju kicksparka sönder min biologiska klocka innan jag mötte upp dom, men den tickar som aldrig förr. Jag behöver en jätteful bebis som kolikskriker dygnet runt o spyr över hela mig nu. Fort!
Någon som kan låna ut?
O jag tänker på en sak ibland; när ska jag bli vuxen? Jag fyller 30 år i år.
Jag har alltid min mamma som någon slags referens när det gäller livet.
När min mamma var 25 år hade hon 3 barn, jobb, hus o karl.
Jag trodde att jag också skulle ha det när jag var 30. Inte hus. Men det andra.
Men jag lever ett helt annat liv, än jag tänkte att jag skulle göra när jag var 30.
Jag bor i andrahand i en skokartong. Jag pluggar. Jag är singel.
Lite panik på den, ja. Fast jag är egentligen nöjd. Men det är biologin som sätter käppar i tillfreds-hjulet.
Även om jag ofta får höra "...men du ser ju verkligen inte ut som 30!", så ÄR jag snart 30.
Rent biologiskt. Det är inte utseendet som oroar mig. Det är TIDEN.
Jag har svårt att se min mamma, som 30-åring, försöka dansa sitt snyggaste till Robyn samtidigt som hon städar sina 18 kvm o äter sin middag bestående av semla o vin i en omaka kopp en tidig fredagskväll.
Ja, jag veeeet, tiderna förändras...
...nuförtiden är det ok att ha omatchande koppar?
Kommentarer
Postat av: mammis
hmm...hur svårt har du att se din mamma som en 51 åring...dansande till Robyn...o städandes...i mysbyxor...o blåbärsmuffins o en cider...va va va ;))
(de va svårt va;)? helt rätt...jag varken städar el dansar:)
Postat av: Johanna
Hahaha, knasmamma! <3
Trackback
