Dimma
Jag sov som en stock inatt. O vaknade aldrig riktigt överhuvudtaget. Hela dagen har varit som i en dimma.
Jag somnade bredvid två små snarkande minimänniskor på middagsvilan, o trädde ännu djupare in i dimman.
Kaaaaaffeeeeee.
Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Såhär trött brukar jag ALDRIG vara.
Jag tycker att det är läskigt att vara såhär trött. Så trött så man känner att kroppen håller på att lägga av.
Man har noll kontroll, den bara måste ha vila. Usch.
Men nu ska det bryggas kaffe. Jag har redan tuggat i mig en massa godis för att få en sockerchock.
Jag ska nämligen försöka få lite skolarbete gjort ikväll. Skulle vara så skönt att somna tidigt, men ändå känna sig nöjd. Att jag har presterat. Prestation...min största fiende.
So, we meet again...
