JKN

Det var 4 förstörda, men ack så glada, kroppar som möttes upp vid Eriksdalsbadet igår.
Vi la allt krut på fredagen. Ganska orutinerat, men sjukt kul.
Vi tog läktarplats de första trevande timmarna, lyssnade på Shout Out Louds, The Sound Of Arrows o Hurts. Sen stod vi, helt otippat, på benen o tittade på Magic Numbers o Neon Indian.
O sist, men verkligen inte minst, Hot Chip. Då jäklar var dansbenen igång igen! Kalasbra!
Starkt kaffe istället för järn, fukade också bra.

Jag har haft en underbar helg, med fina spelningar o fina vänner.
Tack Anna-Maja, Anna o Anders för den perfekta födelsedagspresenten! Ni är bäst. ♥
O Robyn. Du är också bäst.

Den här låten fastnade direkt i mitt huvud.
Den är liksom som en tryckare från mellanstadiet.
Man vill liksom bara kramas o känna pirret.

Jonathan Johansson, Familjen, lite Belle & Sebastian, o jättemycket Robyn!
Sen blev det efterfest på Färgfabriken, med The Amplifetes.
Galet bra alltihop! Lätt värt tillståndet idag.
O idag blir det Shout Out Louds, Hurts o Hot Chip. Minst.

Life is good.



Spotify här.

Jag har börjat med att, iallafall försöka, sova mitt i sängen.
Är det ett hälsosamt steg, eller innebär det att jag har gett upp?

Jag började igår, o vaknade på samma ställe som vanligt. Längst till höger.
Öva, öva, öva!

I helgen spelar Belle & Sebastian på Popaganda, o det kommer bli grymt.
Sleep the clock around.
Gärna för mig.
Godnatt.



Spotify här.

Idag fick jag ett ryck. Eller nej, det var inte ett ryck, det var ett nödvändigt ont som jag gått o skjutit på länge nog. Nu var det ohållbart. Jag var tvungen att gå till frisören. O det kändes akut. Ingen tid att vänta.

Jag har alltid haft en stor frisör-skräck. Har varit med om hemska saker. Aldrig hittat någon frisör jag varit nöjd med. Har hela tiden tvingats byta, o sedan inse att alla (kanske inte dom som tar över 1000 spänn för en klippning, men det vet jag ingenting om) är precis likadana. De lyssnar inte. De gör som de själva tycker/vill. Så även idag.

Jag skulle bara toppa, pyttelite, o tänkte "Det kan ju vem som helst göra? Så jag tar den billigaste."
Kollade upp, o ringde ett ställe i Solna. Fick tid 18.30. 230 spänn. Deal.

Jag kom dit. En tjej, med en crazy-haircut ropade mitt namn. Jag satte mig. Hon suckade, o frågade hur jag ville ha. Jag sa "-Jag vill egentligen inte klippa mig, men jag MÅSTE. Så ta så lite du bara kan. O jag vill ha det rakt avklippt, inga rundningar." Det var tydligen väldigt oklart, o gav henna alldeles för fria tyglar.
Hon började klippa. Först fick jag säga att henne att sluta runda av kanterna i fram. Hon snäste typ "-Okejrå". Jag frågade (vänligt såklart) hur länge hon arbetat som frisör, hon svarade (på riktigt) "-Sju fucking år.....hehe...eller nejdå, sju fina år. Jag kan INGENTING annat. Eller jo, jag är bra på språk så jag ville bli flygvärdinna. Men så träffade jag en kille. Han var frisör, så då blev jag också det, o så, du vet?"
Ehh...NEJ. Jag vet inte?!
Jag blev så distraherad att jag glömde att hålla koll på henne.
"-Så, nu är det klart." sa hon plötsligt.
Jag tittade mig i spegeln...o håret var borta.
"-Guuuuuud va kort! Ångest!" skrek jag.
"Men va skulle jag göra då? Det var ju liksom ganska slitet."
Ja, det var slitet. Men har aldrig någonsin toppat över en decimeter.
Nu har jag ju håret allt som oftast uppsatt, så det kanske inte är någon som vet hur långt det var ändå.
Jag var chockad. Men nu har chocken lagt sig, o jag börjar gilla't.
Jag får liksom lite mer karaktär. På gott eller ont spelar ingen roll just nu. Behöver bara lite nytt.
O nu hoppas jag att jag får en karl på kroken, så jag äntligen får reda på vad jag ska utbilda mig till.



Den här bilden är beställd.
O ja, jag måste se sådär tuff o ilsken ut.
Annars ser jag ut som 12 år.
Eller så kanske det framhäver 12-åringen?
Skitsamma, vad som helst är bättre än snart 30.

Jag måste skriva av mig. Det är ointressant, o väldigt äckligt.
Välj att sluta läsa, eller inte.
----------------------------------------------------------------------------


Men, jag har fått en värsting-kissare till granne! Måste vara någon nyinflyttad, för jag har inte märkt av detta problem tidigare. Då o då låter det som att någon kissar mig rakt i huvudet....flera minuter i sträck.
Det skvalar o porlar o för ett jävla väsen i toaletten!
Vad är det med männsikan?!
Mer än att han (ja, det måste vara en han. Man får inte till ett sånt jäkla tryck om man sitter ner,
man måste ha höjden för att komma upp i denna galet höga ljudvolym) har världens största blåsa, då.
Måste han trycka på det hårdaste i sikta rakt på det djupaste?
Har han aldrig hört talas om att liksom kissa på porslinet, lite diskret o försiktigt?

Jag funderar på att sätta upp en såndär arg-lapp i hissen.

"Du ljudliga toalettkissare på 4e våningen!
Kissa tystare, eller kissa aldrig igen.

Ps. Ja, det är ett dödshot. Ds."

Typ.


Uäck, jag mår illa av det här. På riktigt.
Sluuuuuuuta!

Någon som såg Agenda ikväll?
Debatt mellan Gudrun Schyman (Fi) och Jimmie Åkesson (SD).

Gudrun åt upp Åkesson som en liten munsbit. Nu ligger han där inne i Gudruns mage o kommer komma ut, som en mindre stinkande o i en mycket mer intelligent o trevligare form, imorgon i Gudruns toalett.
Bajs är bättre än Sverige Demokraterna.
Ja, jag jobbar med 3åringar.

Tänkte Robyn-peppa inför fredag.
Men det blev den här fina istället.
Inte så peppig version, men jäklarns vad vackert!

Idag luktade det köttfärs på tunnelbanan. Helt galet äckligt.

När jag var liten, hade min morfar alltid en eller två skuttande kossor i en jättefin hage.
De hette alltid något i stil med Rosa. O sen Rosa II. Rosa III, Rosa IV. Och så vidare.
Ni förstår nog vad som var i görningen?
En gång om året var Rosa försvunnen. Vi åkte till morfar, hela släkten.
Det var full aktivitet i köket. Yxor, knivar, olika högar med olika köttbitar, senor o fettslamsor.
Det jag minns starkast var Rosas huvud som låg i en övertäckt skottkärra på gården. O levrat blod.
Jag trodde det var blodiglar. Jag klarar inte av levrat blod.

Det är inget direkt negativt minne, det var bara så det var.
Jätteäckligt o jättesorgligt, men det var bara så det var.
Men kött-lukt är bland det äckligaste jag vet.

Jag är inte vegetarian, men jag äter inte speciellt mycket kött.
Jag tycker att alla ska försöka dra ner på sitt köttätande. Eller iallafall tänka på vart köttet kommer ifrån.
Jag önskar att morfar hade kvar sina lyckliga Rosa-kossor nu också.
Men nuförtiden blir det bara små glada får-fioler därifrån.

Hmm, nu känner jag i o för sig att vegetarian inte ligger så långt bort.
Men jag kan tyvärr inte börja kalla mig vegetarian, o officiellt förbjuda mig att äta kött.
För DÅ vill jag äta kött. Det är så jag funkar. Det kan inte kan få, det vill jag ha.
I alla situationer i livet.

Så jag låtsas att jag får äta vad jag vill, o sen förbjuder jag mig i den enskilda situationen.
Lura mig själv, det är något jag bra på.

Jag måste ju vara världens mest stressade o oroliga människa?
Jag läste att mardrömmar även kan uppkomma om man är uttorkad. Det är jag säkert också.
Jag drömmer mardrömmar flera gånger i veckan i alla fall.
Jag tänkte börja skriva ner mina drömmar när jag vaknar. Det har jag tänkt på länge.
Sen kan man ju göra något kul av det, typ en liten novellsamling baserad på drömmarna?
O blir rik, lycklig o ostressad, eller något.

Nu har jag drömt riktigt jobbiga mardrömmar två nätter i rad.
Första natten drömde jag att jag blev typ sken-avrättad. Jag skulle i alla fall skjutas, men på något
sätt undkom jag. O sen var det ingen som tog mig på allvar, utan de bara skrattade åt mig när jag
var livrädd o grät o grät. Hemskt.
O igårnatt var det en såndär känslomässigt jobbig dröm. När man blir sårad. O framförallt besviken.
Gråt, klump i magen, o hela kittet. Hemskt.

Jag blir så trött på't.

Wish me good luck, för nu är det godnatt.

Håkans specialskrivna låt, filmad av självaste Robin.
Robin as in Nasses pappa, alltså.

Här kom tårarna.
Too much to handle.



Spotify här.

Ok, nu ska jag försöka återberätta Way Out West-helgen.
Men jag kommer inte ens försöka berskriva hur bra det var. Det går liksom inte ändå.
DET VAR SÅ OTROLIGT JÄVLA-SUPER-DUPER-MEGA-BRA.
Så, ett lönlöst försök iallafall.

Torsdagen började med att jag mötte upp finaste Vendela, vi åkte snabbt hem till min gulliga storasyster o dumpade av våra väskor. Tog några glas vin, o fick sedan ett allvarligt o skarpt sms;
"Om ni har tänkt komma in på någon klubb ikväll måste ni bestämma er o gå, NU!!"  Typ.
Så vi drog. Ut i den regniga Göteborgsnatten. O kom utan problem in på Park Lane, vårat förstahandsval.
Där såg vi Junip, o Caribou. Helt fantastiskt bra! O fantastiskt fuktigt o varmt.
Vi njöt av musiken, tog några danssteg, dog nästan, o åkte hem för att ladda inför fredagen.

Fredagen började med Jens Lekman.
Vin- o popcornspause.
Sen gick vi in för att se Local Natives, som var svinbra. Sen var det bara att styra stegen mot scenen där The National skulle spela. Där hamnade vi (ja, på riktigt "hamnade", vi är inga kändiskåta galningar!) precis bredvid Alexander Skarsgård, hans pingla Kate Bosworth o Kirsten Dunst med pojkvän.
Ok, jag erkänner, jag smygfotade o smygfilmade lite...men jag är ju inte mer än en 
vanlig, lättpåverkad starstruck'ad människa?
The National var helt fantastiska, precis som väntat! Men inga tårar, bara lite glansiga ögon.
Kort matpause kompat av lite Iggy Pop. Även känd som liggy, i mina kretsar. (Don't ask.)

Sen kom tårarna med besked, o det var Jónsi's fel. Eller förtjänst. Jag stod gapade hela spelningen, o grät som ett litet barn. Det är något av det vackraste jag hört o sett. Jag var helt hänförd.

Sen avslutades fredagen på området av den helt otroliga M.I.A!
Jag är kär. Kan inte säga mer. H E L T  S J U K T  B R A!

Sen drog vi på en tråkig klubb, Anders höll på att somna, o vi åkte hem. Lyckliga.


Lördagen började med Shout Out Louds. Väldigt bra, o väldigt snyggt.
Sen var det Mumford & Sons på schemat. Hallelujah! I say no more.
Sen såg vi ett ganska tråkigt The Radio Dept. Kan ha blivit extra tråkigt, eftersom våran vinpause skulle inträffa precis efteråt. Vi åkte hem o drack vin o vilade upp oss för kvällens höjdpunkt, HÅKAN HELLSTRÖM. O ja, det var precis så bra som alla recencenter säger. Det var magiskt.
Ord räcker inte till. Legendariskt. Punkt.

Sen såg vi Broken Bells. Finfint! O sen lite Chemical Brothers, o lite La Roux.
Sen är allt lite oklart. Fruktvin - taxi - Sticky Fingers.
På Sticky skulle Mr Stefan spela skivor, men när vi kom dit spelade Kriget. Var olidligt kasst, så vi drog vidare. Stefan sa, "Åk till den officiella efterfesten på Röda Stens bakficka, så ses vi där!"
"Allright", sa vi, o tog en taxi ut till industriområdet. På vägen dit funderade jag på vilket möjlig bakficka Röda Sten skulle kunna ha. Visste ingen. Frågade vakten på Röda Sten, o han visste inte heller någon.
Så vi gick på jakt, o hittade bland annat en Reaggefestival på en strand.
Sen hittade vi rätt, o hittade även bara speciellt inbjudna o listor hit o dit.
Stefan sa, "Jag kommer snart dit, ska se vad jag kan göra!"
Vendela hittade en gammal vän, o den gamla vännen spelade på en svartklubb precis runt hörnet. Vi svartklubbade, tiden gick, o det var dags att gå. Vendela skulle säga hejdå, rev de flashiga ljusrören, musiken stannade, o jag råkade tända taklampan. "Hejdå, nu går vi!", liksom.

Stefan fixade iallafall biffen, vi kom in, missade precis Fibes Oh Fibes, köpte öl för andras kontanter, dansade tills benen inte orkade något mer, o för att Vendela skulle få sova åtminstone någon timme innan hennes tåg gick, begav vi oss sedan hem i den tidiga Göteborgsmorgonen.

Jag förstår om allt verkar rörigt. O jag skriver nog allt där här oförståeliga mest för min egen skull, för att jag ska kunna läsa detta o minnas om 30 år. Det var underbart, o det får jag aldrig glömma!
Det kommer postas foton o klipp från denna helg en lång tid framöver här på bloggen.
Härda ut. Jag blir normal igen.
Kanske.

Ja, jag har redan börjar träffa andra.
Man kan tycka att det är tätt inpå, men mitt behov av computer-love är STORT.
Jag är beroende redan innan, o nu håller jag eventuellt på att bli sjuk.
Skulle även bli sjuk, i huvdet, om jag tvingades ligga hemma utan dator då. Ingen musik, ingen film, ingenting.
Tur att finaste Maja o Roger lånar ut sin dator till mig, när de drar till Dalarna för en helg. ♥
O tur att jag får köpa min fina storasysters dator till en billig (inte i min ekonomi räknat, men ändå) penning.
Det kommer nog ordna sig.
Det kommer nog ordna sig...

Min äkta, o bättre, hälft är död.
Datorn.

Jag undrara bara, vad gör man utan en dator?
Jag har just insett hur patetiskt mitt liv måste vara, eftersom min dator-abstinens är så sjukt påträngande.
Jag vaknar upp med en klump i magen. Fast det är väl mest för att jag inte har råd att köpa en ny.
Jag har inte råd med några extra utgifter alls. Jag lever ju liksom på fest-minim...eh, exixtensminimum.

När jag kommer hem vet jag inte vad jag ska göra.
Jag kan inte leta efter en ny dator.
Jag kan inte söka kurser. I alla fall inte så lätt.
Jag kan inte hålla koll på min obefintliga ekonomi.
Jag kan inte lyssna på musik (nej, jag har ingen stereo).
Jag kan inte titta på film (nej, jag har ingen dvd).
Jag kan inte ha järnkoll på mina vänner på Facebook.
Jag kan inte läsa livsnödvändiga bloggar.
Jag kan inte återuppleva Way Out West genom YouTube.
Jag kan inte slösurfa för att få tiden att gå.
Jag kan liksom inte göra någonting.

Men antar att det är en vanesak. Precis som med tv-tittandet.
När min tv gick sönder kändes det svinjobbigt. Vad skulle jag göra nu liksom?
Jo, det var då mitt sjuka dator-beroende startade.
O se hur det blev nu. Ett helvete.
Tack, skit-tv.

Men jag hoppas på att blir räddad, alternativt rädda mig själv, ur misären snart.
Det här är ohållbart. Tack o lov att det finns dator på jobbet.
O tack o lov att jag kan rota fram gamla intressen.
Halsduk, någon?

Ord räcker inte till.
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna förmedla känslan o lyckan över denna fantastiska helg.
Den som inte var där, kommer aldrig kunna förstå.
Den som inte var i min stövlar, kommer aldrig kunna förstå.
Håkan Hellström! M.I.A! Jónsi! The National! Mumford and Sons! O så himla mycket mer!
Jag är fortfarande i ett euforiskt tillstånd. Ska lugna ner mig, o återkomma med berättelser om mina upplevelser o äventyr under helgen som var. Men allt har sin tid. Allt har sin tid...

Jag är fortfarande kvar i Göteborg, åker tillbaks till Stockholm ikväll.
Här öser regnet ner, o jag ska lägga mig i badkaret o läsa bok.
Minisemester.
Inga fel alls!

Även fantastiska Caribou spelar på Park Lane ikväll.

Snälla gode Gud, o Stefan?
Amen.

Spotify här.

Nu är jag påväg!
Jag vet att det är ett jävla tjat på mig, men det går inte att stoppa.
Jag har liksom ingen självkontroll. Det är allmänt känt sedan länge.

Tåget är fullbokat, det är varmt, folk äter mat som stinker, folk stinker, folk pratar finska. Inte så kul?
Nej, men jag är lika glad ändå. Jag sitter med Junips cover av Ghost Of Tom Joad på repeat i öronen, o ler åt världen. Det borde vara Way Out West året runt. Fan, vilken fin människa jag skulle vara då.

Junip spelar på Park Lane ikväll. Jag ber till Gud, o Stefan, för att hinna/kunna få plats att komma in.

Spotify här.

Jag o min lilla packning. Jag har överraskat mig själv!
O jag kommer förmodligen bli överraskad igen, när jag inser att jag inte har något med mig.
En liten liten väska, en liten regnkappa, ganska stora stövlar o en liten påse med förödenheter.
Nu kommer vädret bli toppen, när jag har allt som krävs för regn med mig. Kalas!

Den är sådär jobbigt gråtframkallande. Jag kan liksom inte värja mig.
Det är egentligen inte olycka som får mig att gråta, utan lycka.

Första gången jag hörde den, var allt så perfekt. Det var mörkt o tryggt, o jag kände ett annat hjärta slå.
Det var sann kärlek o lycka. Det var vi två mot världen.

Det är den känslan låten framkallar, o det är så fint att jag måste gråta.
O sakna känslan lite grann. Såklart.




Spotify här.

Spotify här.

Jag fick just detta skickat till mig på Facebook-chatten.
Känner mig rätt nöjd med det ändå.
Härligt liv, liksom.

11:35pm Tomas
yo
vad gör du johanna? dansar? super? sitter? duschar?

11:36pm Me
hahah, e d va jag brukar göra eller??

11:37pm Tomas
typ

Jag har hittills klarat mig ifrån att peppa mig till döds. Jag har levt på gränsen.
Men jag är rädd för att jag måste meddela (mamma) att jag förmodligen kommer att prioritera ihjäl mig i slutet av den här veckan. O om jag överlever prioriteringarna, kommer förmodligen stressen ta mig.
O överlever jag mot all förmodan stressen, så kommer säkerligen ångesten att slå spiken i kistan.
Vad såg jag? Vad såg du? Valde jag rätt? Vad missade jag? Hur kunde jag?!

Way Out West kommer att bli min död.

Men vilken död sen. Wow!
Det kommer bli så kul!

Dagen som inte fanns.
Den var idag.

Jag vaknade sent, som vanligt på senaste tiden, gick upp....eller nej, just ja - jag gick aldrig riktigt upp.
Jag mutade mig själv - om jag städade/rensade badrumsskåpet skulle jag få pizza.
Jag rensade badrumsskåpet under ljudliga protester i form av suckar o stön.
Men jag ljög. Jag fick ingen pizza! Det var tydligen för jobbigt att gå utanför dörren.
Gud, vad jag är trött på att jag ljuger för mig själv. Om o om igen. Om det ena, o om det andra.

Så jag har legat i sängen, kollat på Garden State, gråtit överdrivet mycket åt det fina slutet, ätit efterblivet (jaaa, jag vet, men låter mycket roligare än överblivet) bio-godis, YouTube'at, Facebook'at o Spotify'at.
Idag var en såndär dag då jag knappt skulle ha märkt om jag hade blivit förlamad från midjan o neråt.
O nästan så jag hade kunnat bli stum också. Men det testar jag alltid emellanåt.

Imorgon är det jobb, o därför måste jag redan gå o lägga mig. Hur ska det gå?

Det här badrumsskåpet är alltså städat.
Ni som inte sett det innan, kanske har svårt att förstå.
Men det är alltså städat.

Ibland är man (läs jag) bara liiite för trött för att förstå filmen. Eller tankspridd.
Något kan man ju alltid skylla på, för att slippa erkänna sig dum i huvudet.
Mr. Nobody var ingen höjdarfilm, det var vi överens om iallafall. O Sturebiografen har inte ens popcorn!
Bio utan popcorn är ju som.....ja, bio utan popcorn. Det vill säga; galenskap.
Jag kom fram till att det förmodligen är ett för billigt snacks för Östermalm.
O så är det svårt att vaska skiten. Iallafall för att komma upp i en respektabel vask-summa.
Men nu kan man ju ta hjälp av detta om man har ett omättat vask-behov. 

Sjuka människor. Jag blir så upprörd att jag blir apatisk. Idioter.
"Det är ju samma sak som när Gudrun Schyman brände upp 100 000 kr." läste jag någonstans.
Men herrejävlar! På riktigt? Hjälp. 
IDIOTER.


Jag bjuder på lite fin kärleksmusik från filmen.
Sånt är ju alltid bra innan läggdags.
Elleeeer?

Spotify här.

Japp, det var ett tag sen nu.
Har haft fullt upp med att totalförstöra mig inför jobbstarten på måndag.
Man ska väl känna att man haft semester?

I torsdags blev jag o Anna-Maja bjudna på middag inkl. allt hemma hos Anders i Gröndal. Fint!
Sen begav vi oss till Trädgården för att sluta upp med ett gäng glada o härliga människor.
O för att lyssna på Stefan som stod som en gud i dj-båset, såklart. Mycket fint.
Sen styrde vi taxin mot Debaser o dansade oss svettiga till stängning.
Sen kände jag för lite vardags-edge o gick ensam genom Gamla Stan, för att sedan ha världens
tur (elleeeer?) med bussen hem. Jag somnade efter ett trevligt telefonsamtal om busschaufförer, cyklar o annat man brukar prata om klockan 4 på morgonen. O det avslutades med ett dött batteri, som sig bör.

Igår bjöd Anders upp till fest igen. Vi festade slut hans kylskåps-stash, o gick därefter till Stand för att förfesta inför Popaganda. Mycket trevligt, mycket dans, o mycket mera.

Idag mår jag som jag förtjänar. Jag vill verkligen inte säga det, men.....man är ju inte 18 längre.
Ja, varför inte köra en ålderskris i all denna oförtjänta bakis-ångest?

Jag är iallafall sjukt nöjd med att ha styrt upp en bio i detta hemska väder.
Det kommer bli så himla bra. 
Mr. Nobody.

 

Blogga efter en utekväll?
Skulle inte tro det.
Hörs!

Inatt drömde jag en så fruktansvärt hemsk dröm.
Det sägs väl att man aldrig kan dö i en dröm, utan att man vaknar precis innan det händer?
Jag var klarvaken inom loppet av en hundradelssekund efter att en mening uttalats.
Tror att jag var rätt illa ute, där i drömmen.
Krossad Johanna på burk.

Jag kanske borde vara lite försiktig med vad jag lyssnar, o tittar på, på precis innan jag somnar hädanefter.
Jäkla YouTube.

Spotify här.

Idag har jag hälsat på underbara Tove & Adrian.
De är så fantastiskt fina, o det var alldeles för längesen.
Lunch, uppdates, kaffe, prat, lek, dans o en skruttig katt. ♥

Det här underbara missade man tydligen igår.
Sista En ljummen i gräset bjöd på gitarrplock o skönsång av finaste sort.

Jag får väl nöja mig med Spotify, o vara glad åt tipset.




Spotify här.

Shout Out Louds - Spöken from Ted Malmros on Vimeo.

Det var precis vad indie-bruttorna sa när denna strömmade ur högtalarna på Strand igår.
Anna-Maja kände sig mer hemma än någonsin, o vi dansade gladare än de flesta.


Spotify här.


Det var en jättebra kväll igår, som jag får sota dubbelt för idag.
Men jag var tydligen omedvetet dum o taskig.
Trist eftersom det är tråkigt med taskiga männiksor.

O så avslutade jag med att bara vara vanligt dum o ogenomtänkt.
Jag kanske borde bli nykterist?