JKN

Jag drömde väldigt spännande drömmar inatt. Jag drömde om svarta spegelblanka vatten där jag simmade med isbjörnar, det snöade 1x1 meter stora snöflingor, det kom lika stora fjärilar i stora moln som färgade himlen o träden i rosa, lila o gult. Det låter ju som att jag skulle tagit någon typ av psykoaktiv substans innan jag gick o la mig, men icke. Det var bara helt vanlig öl o godis. O som vanligt var jag naturligtvis tvungen att kolla upp detta genom drömtydnings-siter.

Mörka  vatten - känslor som upplevs och är kraftfulla, men som inte definierats eller deras källa förståtts.
Isbjörn - det betyder att en känsla kommer bli ännu starkare.

När jag slog upp mina dimmiga o allergisvullna ögon insåg jag att jag inte kom ihåg vad jag hade drömt.
Eller om vem. Så typiskt. Nu dröjer det ju ett helt år till, innan jag får veta.
O drömprinsen får gå lös ett tag till.

Nu tittar jag på Madicken som ska se om hon är synsk. Jag älskar Madicken, Elisabeth o Abbe.
Jag älskar språket som de använder. Jag älskar allt. Underbara Astrid Lindgren.

Men det är dock Astrid Lindgrens fel att alla mina finisar håller till på landet en helg som denna.
Jäkla Alla vi barn i Bullerbyn.

Jag har haft en fin midsommar. Picknick i Skinnarviksparken med fina männsikor, fest i Gröndal, o ett försökt till att gå ut o dansa salsa. Försöket slutade i en kö, vilket inte kändes helt dumt. Tunnelbanan lockade o jag kände att det faktiskt finns en morgondag. En morgondag som kan bli jättebra.

Jag lyssnde på Bon Ivers Holocene på vägen hem, o grinade en skvätt i tunnelbanan. O jag vet inte ens varför. Kändes härligt dekadent, lite romantiskt, men ganska patetiskt. Min fina storasyster skrev någon om att hon inte kunde lyssna på sådan musik just nu, pga att hon ville undvika vissa sinnesstämmningar för tillfället. O jag förstår henne. Men varför mina tårar rullar vet jag inte alls. Kanske för att jag har mitt bagage, kanske för att jag tänker för mycket, kanske för att jag träffar en människa jag gillar, kanske för att jag har världens finaste vänner, kanske för att jag saknar mig familj, kanske för att jag har jättestora planer, kanske för att jag faktiskt trivs med det mesta just nu. Jag vet inte om det är sorg- eller glädjetårar som trillar.
Men jag kan inte låta bli att beröras till den milda grad att tårarna rullar.

Jag plockade 7 storters blommor på vägen hem. Jag hade inte kunnat somna annars. Ängsblommor o gärsgårdar fick bli krukväxter och betongsuggor. O jag är allergisk.
Men vill man ha reda på framtiden får man lida pin?

Det känns som att jag saknar hud idag. O som att mitt hjärta är gjort av vattenånga.
Allt går rakt in o gör mig helt snurrig. Älskar't.
O hatar't lite i samma andetag.

Jag har Youtube'at nästan hela kvällen. O kommer nog fortsätta med det.
Jag kommer iallafall inte sova en blund, för jag kommer att lyssna på Bon Iver hela natten.


Spotify här.

Jag vet ju att omvänd psykologi funkar på mig. O att jag blir obstinat när bestämmelser o regler sätts upp.
Därför förstår jag inte hur jag kunnat gå i min egen fälla? Varför körde jag inte den gamla hedeliga tvärtomtekniken? Varför sätter jag upp jag-får-inte'n, när jag i princip vet att det kommer att resultera i det motsatta? Utan att ha den omvända psykologin som baktanke.

Får väl lägga i en jag-måste-växel för att få ordning på det här.
Jag får inte glömma bort att jag funkar som en 3-åring.

Nu ska jag lägga mig i sängen o inte gå upp förrens jag verkligen måste imorgon.
Förkylningen kom som ett hatbrev på posten. Men förkylningar är till för att ignoreras.
Det är allmänt känt i min branch.

Jag är så himla utvilad. Har inte vilat såhär mycket sedan Kroatien.
Fredagen innehöll ute-middag o filmhäng i säng. Lördagen bestod i stort sett av en enda lång tupplur. Jag skulle egentligen vakta barn, men hela familjen blev sjuk. Så jag laddade hem en film, o låg i sängen hela kvällen. Jag hade liksom ställt in mig på att tjäna pengar, o samtidigt spara pengar på att inte gå ut. Så om jag hade gått ut hade det i mitt skruvade huvud inneburit att jag gjort av med/förlorat dubbelt så mycket pengar. Typ. Så chips o Blue Valentine fick duga. Idag har regnet fått mig att hålla mig inne hela dagen.
Bok, tv, o dator.


Min närmaste framtid ligger i andras händer, o jag hatar't.
Dumma, nytagna beslut o ändrade regler sätter käppar i mina annars så smörjda hjul.
Men allt kommer att ordna sig. Allt SKA ordna sig.
Så är det bara, Stockholm Stad.

Helgen var helt fantastisk - bästa på länge.
På fredagen roadtrippade jag, Robin o Maja upp till Dalarna. Bil-häng is the shit, o jag skulle kunna tänka mig att alltid vara påväg någonstans. Fredagskvällen spenderades bland glada dalmasar o kullor.

Lördagen var helgens höjdpunkt, o Anna hade styrt upp en helt fantastisk fest! 30 personer i en salig blandning, alla med Anna som gemensam nämnare. Underbara männsikor, god mat, gott att dricka, tårta, dans o poolbad långt in på småtimmarna. Som vanligt efter en brakfest känns det dock som att jag bjöd lite väl mycket på mig själv. O myggorna tog det bokstavligt. Men det var fantastiskt roligt! Minus myggen.

Igår for bilen tillbaks till storstan, o jag lämnade Dalarna med en bit av det kvar i hjärtat.

Idag har dessvärre inte varit i samma klass.
Tydligen räcker inte 8 timmar sömn på en helg innehållandes två fester, inklusive en som varade i 12 timmar.
O inatt sov jag knappt en blund på grund av myggbettsjävlarna. Vi var ironiskt nog en person kort på jobbet, o jag fick jobba 2 timmar mer än vad jag hade räknat med. Knäckt är bara förnamnet på mitt tillstånd just nu.

Dock räddades dagen lite av en tub Xylocain-salva, jordgubbar som faktiskt smakar jordgubbar, o kommentaren "Oj, vilken fin tutte du har".  Jag blir nöjd om en av två är fin. Hälften liksom.

Bilder från helgen kommer.
Nog.

Man kan inte heta Sunshine.
Man kan verkligen inte det.
Jag zappade förbi något värdelöst underhållningsprogram på 4an. Där fanns en kvinna som heter Sunshine.
Det var par, en "kändis" o dennes partner, som tävlade.

Jag blir sjukt provocerad av sådanadär idiotiska namn. Det var så pinsamt att det gjorde ont i kroppen varje gång programledarna sa hennes namn. O de gjorde det hela tiden. O jag kan inte för mitt liv tro att han den där Arn-killen inte skämdes han med.
Stackars tjej. Stackars Sunshine.

"Det är den billigaste lyxen man kan ge sitt barn - ett fränt namn."

NEJ.





Ja, det är nog i den här klassen den här bloggen kommer fortsätta.
Förlåt.