Glass-rehab?
Synd, för jag skulle behöva läggas in.
Är hooked på Ben & Jerry's Half Baked nu.
Varför är jag programmerad till att alltid vara tvärtemot? Att alltid göra det motsatta till vad som förväntas?
Som idag, när det är Valborgsmässoafton o man ska vara på fest, ha kul o vara snygg.
Då bestämmer jag mig för att tvätta, ha tråkigt o vara ful.
Men fan vad bra det känns ändå.
Självvalt tråkigt är bra.
Jag har fått låna Blomstertid-dvdn av finaste Cecilia, o jag har köpt chips o glass.
Så kvällen känns rätt välplanerad ändå.
I Wish I Was A Robot
Den här låten har satt sig i mitt huvud. Jag vet inte ens om jag tycker den här bra eller dålig.
Jag sökte efter några live-klipp av I Am Not A Robot på YouTube....o människan sjunger ju som en kråka!
Nu låter jag nog väldigt hård o dissig. Förlåt.
Jag råkade säkert bara pricka in de klippen då hon medvetet sjunger som en skadeskjuten kråka.
På skoj, liksom.
Här kommer den utan kråk-effekter iallafall.
Spotify här.
It's a mess.
Men antingen har jag blivit superallergisk, eller så är det helt galet mycket pollen i luften just nu?
Mr. Pollen skulle lika gärna kunna skjuta mig direkt, så jag slipper plågas in i döden.
Jag har svullna ögon o ansikte. Jag har kli i ögonen o pannan (?). Det rinner i näsan o jag nyser.
Idag har jag även fått problem med andningen. Det har jag aldrig någonsin haft förut.
Jag förstod inte ens problemet, tyckte bara att det var konstigt att jag kände mig andfådd när jag stod helt stilla? Men polletten trillade tillslut ner, o jag insåg att det nog är tid för ett besök hos doktorn.
Jag är ett pollen-offer. O jag hatar't.
Det kanske är därför jag tycker att det är förvånande skönt att det regnar ute ikväll?
Efter den här jättefina eftermiddagen känns det som ett mysigt sommarregn.
O jag är så himla glad över att kunna stanna inne med gott samvete. Ligga i sängen o höra smattret mot rutan.
Jag är så galet utmattad. Boven är (förhoppningsvis, annars kanske jag är dödssjuk i en obotlig sjukdom?? Hypokondriker? Ja.) allergimedicinen/allergin. Den tar kål på all min energi.
Den i kombination med en långdragen mental träningsvärk.
Jag är ganska så sugen på att låsa in mig en vecka, eller två, o dra täcket över huvudet.
Samtidigt är jag peppad på allt kul som kommer/kan hända.
It's a mess, yes.
Spotify här.
Roligheter på G
Jag hade i princip bestämt mig för att faktiskt göra ett seriöst ryck med att fixa till min lägenhet ikväll.
Städa, skrubba, rensa, fixa om.
Men. Under dagen får jag ett sms;
"Riiiiiiiing mig! Roligheter på G! Timo ikväll, jag har lista plus vänner, är du påååååå???"
Timo Räisänen, alltså.
Ja, såklart jag är på! Jag har ju mitt nya motto 2010;
inte tacka nej till något, om det finns tid o pengar, o om det inte innefattar jättemycket knark eller brutalt våld.
Det finns ju tid för såntdär annat städtråk en annan dag.
...zzZzz...
Jag är så trött så jag skulle kunna somna ståendes. Det händer inte så ofta, men just idag är det så.
Men att sova är inget alternativ, jag ska nämligen möta upp finfina Anders för lite ölhäng på Strand ikväll.
Palpitation har releasefest, o både jag o Anders gillar dom sedan våran superkväll ute för några veckor sedan.
Idag slog jag till o köpte en burk med Ben & Jerry's Half Baked.
O herrejöstanes, jag höll på att svimma av tillfredställelse!
Glassmiddag hör ju till en av fördelarna med att vara vuxen.
Fast såhär efteråt, med alldeles för mycket glass i magen, önskar jag att min mamma hade sagt nej.
Glass under eget ansvar är en utav de svåraste bitarna av vuxenlivet, tycker jag.
SOL!
Det har ju varit varmt, soligt o helt underbart. En solklar fördel med att jobba på förskola är friheten att gå ut i solen när det är fint väder. O idag stod en nybyggd terass klar till oss. Föräldrarna hade fixarhelg, o spikade ihop en jättefin liten uteplats. Läskigt om det är som Bygg-Max menar; att dom bygger en terass istället för att slå oss med hammare? Men i så fall får vi väl vara ännu mer tacksamma för den.
Min stackars jättesnygga cykel har fått stå ute hela vintern, så jag vågar knappt gå fram o titta på den. Den kanske rasar ihop till en rostig liten hög. Det är iallafall dags för stora vår-putsen nu. Jag måste köpa en cykelpump o tvätta den, så jag kan glida runt o glänsa på nysopad asfalt.
Men i brist på cykelpumpen drog jag på spinnigpass ikväll. Men min favorit-Per hade en ersättare.
Besvikelsen var total. O dessutom hade jag den där "bra kört"-killen bakom mig igen.
O vad tror ni händer när jag klivit av cykeln efter passet?
EXAKT SAMMA SAK. IGEN! En klapp på min svinsvettiga arm, o "Fan, va bra kört!".
Det kändes inte helt ok den här gången heller. Fast inte ok på ett annat sätt.
Han har förmodligen baktankar med den här svettiga närkontaken o komplimangerna.
För så jäkla bra kör jag faktiskt inte.
Den här låten svettades jag till idag iallafall. Bra låt, snygg kille.
Jag har dock hört väldigt osmickrande rykten om den mannen.
Men jag tror inte på det förens jag har fått se det med egna ögon.
Press Play
Bygg-Max... "Jag jobbar med människor. Men jag kan ju inte slå på en människa med en hammare, så jag jag bygger istället ett garage för att få utlopp för mina aggressioner.", typ.
Eh, ok.
Hjälp.
En ny vecka imorgon alltså. Måndag. Jag får pengar o kan starta om mitt liv. Trycka på Play igen.
Det är så himla mycket kul som händer framöver, som såklart kostar pengar, så jag vet inte riktigt hur saker o pengar ska gå ihop. Extraknäck? Vinna på lotto? Samla pantburkar? Rån? Sälja min själ? Ja, jag vet inte.
Jag slänger in den här gamla snyft-dängan, o passar samtidigt på att kasta in handduken.
Godnatt.
Spotify här.
Vardagshjälte!
En jättestor puss till vardagshjälten som bytte skor med Julia när hennes fötter höll på att trilla av igår. Han erbjöd sig direkt, så att alla kunde fortsätta dansa med samma intensitet o glädje. Han tvekade inte en sekund på att dra på sig ett par klackar. Snacka om räddare i nöden.
Vardagshjältar är mina favorithjältar.
Skroten nästa?
Idag får jag ta smällen från den jättefina kvällen igår. Den innehöll fint häng hos Maja, snittar, sangria, Markus Krunegård, öl, dans dans dans, o en o annan överraskning. Behöver inte säga så mycket mer än att det var en väldigt trevlig kväll. Hela helgen har varit jättetrevlig, men min kropp säger till mig att det inte är ok med måndag imorgon. Den behöver helg. Ehh?
Hallå, skärpning gamla kropp-skrälle!
Annars blir det skroten nästa.
O förresten...
Men när dom sen, efter en väldigt lång tid, kom fram, var det två rödlätta o skäggstubbiga män.
Vad betyder detta? Jag googlar på drömtydningar, med det verkar inte som att någon annan drömt något liknande. Konstigt.
Polis, polis, potatisgris. Jag kan lura dig vart jag vill!
Gårdagskvällen var fantastisk.
Jag o Anders mötte o lilla Jullan på centralen, låste in hennes väska, o gav oss av mot Söder. Julia hade med sig en öppnad vinflaska som vi tänkte att vi lika gärna kunde dricka upp i solnedgången. Så när Anders köpte tuggummi på Pressbyrån, uppmanade jag Julia till stöld av tre kaffemuggar OCH lock. Av respekt, kanske kombinerad med lite rädsla, för sin storasyster gjorde hon som jag sa. Vi åkte till Medis, där vi upptäckte att solen gått ner för längesedan, o att det till o med var väldigt kallt. Men för att slippa släpa på en vinflarra resten av kvällen gick vi upp till några charmiga fyllo-parkbänkar uppe vid moskén. Vi fyllde på våra stöldgods, satte på locket, o försökte njuta. Vi hade en trevlig stund, trots kylan. MEN. Mitt i allt kommer två personer, en ung kvinna o en ung man, fram till oss.
Jaha, tänkte vi, vad kan vi hjälpa dom stackarna med?
-Det här är från polisen!, säger kvinnan med sin mest respektingivande röst o slänger snärtigt fram en polisbricka i våran ansikten. Precis som dom gör på film. Civilpolisen.
-Men här sitter ni o dricker kaffe ser jag, säger hon sen lite förlägen, o säkert väldigt besviken.
Jag som är världssämst på att ljuga får panik inombords. Jag får tvångstankar om att avslöja oss, men jag biter ihop. Jag försöker svara på deras artighetsprat o frågor om vart vi ska, vilka som spelar, o vad det kostar, medans det enda jag kan tänka på är Har jag rödvinständer? Ser det dumt ut att jag håller för locket så inte det rödlila vinspillet syns? osv. Det kändes som att det var på liv eller död.
Men egentligen hade dom ju bara hällt ut vårat vin, om vi blivit avsöljade.
Men min stolthet hade blivit allvarligt sårad för en lång lång tid framöver.
Men vi gick som segrare ur polisincidenten, o kände oss jäkligt nöjda med våran mastermind scam.
Väl inne på Debaser hade vi en toppenkväll, o The Hidden Cameras var lika förtjusande som sist.
Jag blir helt knäsvag när jag ser sådana livespelningar. Vill inte att det ska ta slut liksom.
Men det gjorde det tyvärr, o då styrde vi stegen hemåt. Men först hyllade jag giros'en, som finns i den grekiska snabbmatsvagnen på Medborgarplatsen, till skyarna. Alla köpte varsin, o ingen var besviken.
Sen skulle vi hämta Julias väska på centralen. Trodde vi. Men vi möttes av järngaller.
Centralen var stängd. Vad är det för jävla påhitt?
Men vi tog fram våran Korpi'ska charm o fick två vakter att släppa in oss trots allt.
En väldigt lyckad kväll, helt enkelt.
Men idag kommer det att bli ännu bättre. Alla inblandade har hype'at upp den här kvällen så mycket o så länge, så jag blir nästan lite nervös inför hur det kommer att sluta. Men det blir nog bra.
Nej. Det blir jättebra.
Helgbesök!
Supertrevligt, för det kommer bli en kalashelg!
Synd bara att jag inte har orkat lyfta ett finger ikväll, så det ser ut som att 17 galna fjortisar har brutit sig in i min lägenhet o letat outfits inför skolfotot. Kläder, skor o väskor överallt. Jag ska ploga en stig mellan sängen o toaletten, så vi kan göra det vi ska. Sova, uträtta våra naturliga behov, o göra oss festfina.
Allt annat kan man ju fixa någon annanstans, tack o lov.
The Ruby Suns, gratis på Strand den 6e maj.
Anderrrrsch, du vet att jag räknar med dig som vanligt.
Spotify här.
Helg-pepp!
Imorgon är det The Hidden Cameras på Debaser Medis. Det är gratis innan 22, o det skulle vara rent vanvett att missa detta. Jag såg dom senast de besökte Debaser Medis, o det var grymt.
Det är nästan så jag redan nu överväger att bli gay, starta ett queer-kollektiv o ha ett, eget jättestort, band.
Det lär vara ännu mer lockande efter fredagkväll.
Och på lördag är det Markus Krunegård på Strand som gäller.
Jag har stött på delade åsikter angående hurvida Markus Krunegård är en skön människa, eller inte.
Jag hävdar att han är det. Stefan, bland andra, hävdar motsatsen. Eller han sa något i stil med;
"Den professionella sidan av mig gillar honom inte." Typ.
Det kan säkert hända att det stämmer.
Men den professionella sidan av mig (dagisfröken, alltså) gillar honom som fan.
Vi satt nämligen längst bak i bussen o sjöng "En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör!" tillsammans, sent en sommarnatt. Då var han jättetrevlig.
Jag tycker dessutom att han är så ful, att han blir snygg.
Det kanske inte Stefan gör.
Ahhh. Nu förstår jag.
Åh, José...
Minst lika bra i alla fall.
Det är inte ofta det händer.
Spotify här.
Och här för originalversionen.
VA?
Herregud, jag som redan börjat tänka på att gå o lägga mig.
Det bådar gott. Både mitt huvud o min kropp behöver få sin välbehövda vila.
Vanligtvis brukar jag börja tänka på att gå o lägga mig runt 23. Detta brukar resultera i att jag inte somnar innan kl. 01. Så jag bör, enligt ekvationen, sova runt 21.30 idag.
Jag känner en viss tveksamhet inför detta. Men man ska aldrig säga aldrig. Det är ju trots allt hockey, på min enda kanal, hela kvällen.
Igår sa lilla L på jobbet; "Åh, en såndäja jacka haj jag också Johanna! Vad äj det det hetej nu igen.....? En skink-jacka?"
En skink-jacka! Ha! Jag är så tacksam över att jag är såpass lättroad, att jag numera måste le, o föreställa mig en jätteäcklig jacka sydd av rökt skinka, varje gång jag ser en människa i skinnjacka.
Det mattas väl av, o det är väl egentligen ganska bra, men jag är ändå tacksam sålänge det varar.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det.
Det var det ordet som dök upp i mitt huvud när jag satt o suckade på sängen. Jag kände mig inte helt säker på att jag var rätt ute, så jag googlade ordet, och;
"När vi är självömkande har vi blicken vänd mot oss själva. Vi är i fokus. Självömkan kan också omtalas som sårad egenstolthet. Vi kan inte förstå varför världen är så orättvis (mot oss), varför inger ser (oss), varför allt skit som händer händer just oss etc. Självömkan går inte att dela med någon. Den har vi för oss själva. Vi kan få perspektiv på den genom att tala om den men vi är ändå alltid utelämnade åt oss själva."
Ganska så mitt i prick.
Självömkan-light, kanske.
Som tur är kan jag bota detta med tankar på den kommande helgen.
Den kommer nämligen att bli fantastisk.
Spotify här.
Jag dör av skratt.
Jag var hemma hos pappa nu när jag var på besök i Degerfors, o hittade en låda med en massa sparade grejer. Almanackor, anteckningsböcker, brev o lappar. O jag dör av skratt.
Vilken jävla fjortis jag var! När jag hade full rätt att vara det alltså. Allt var sparat från tiden på högstadiet.
Jag läser allt med en blandning av nostalgi o illamående. Jag skrev ALLT som hände i min kalender.
O jag hade en liten bok som mina kompisar skrev i när dom var hemma hos mig.
Jag citerar;
"Hej!! Nu sitter vi o sjunger på The Cranberries o jag borde inte ha sjungit så högt för Jenny sitter där ute o det var lite pinsamt tycker jag. Nu ritar vi på varandras fötter o det blev lite fnittrigt här, eller hur? Jag har fått låna ett par strumpor med Flinta på. Fina tycker jag. Ikväll är det Tre Kronor, jag gillar det programmet. Gud, vad E o J flörtar med varann, det är ju inte klokt!! Fy... Om du inte ska göra något på fredag så kanske du kan sova hos mig, om du vill o kan?
Kram F
Ps. Nu ska jag ringa hem. Ds"
"Vinterskitmes!
Jag blir tokig, det ska ju vara vår inte vinter. Man blir ju deppad av att se ut genom ett fönster. Jag längtar efter sommarn då man kan bada o sola o springa omkring i cykelbyxor. Gud va kär jag är! Han är ju så go, speciellt när han skrattar. Nu sitter Flisa o tittar på mig. See you later krokodil
/V"
Cykelbyxor?
Jag droppar inga namn med respekt för det privata.
Jag hittade även gamla kärlekbrev o kort.
Jag citerar;
"Till min Älskling! Från din, bara din A. Puss puss på alla hjärtans dag.
Säg ingenting, bara kyss mig."
Säg ingenting, bara kyss mig?
Jag DÖR av skratt. Förlåt A.
Det finaste är nog det här. Det skäms jag inte ens lite för.
Spökstad
Jag sitter här hemma hos min lillasyster o myser, dricker vin o lyssnar på skäms-låtar, varvade med musik som faktiskt är bra på riktigt.
Men vad passar bättre än Spökstad? Låten som alltså handlar om min hemstad Degerfors. Klockrent.
"Det spelar ingen roll om du varit borta ett tag, när du kommer tillbaks så är allt likadant, det är som ha varit borta en dag"
Spot on.
Mor'din säger't, bror'din!
Parlez-vous français?
O när jag snällt satt o väntade på att mitt tåg skulle gå, eftersom jag för en gångs skull var ute i sjukt god tid, blev jag brutaluppraggad av en vimsig fransman. Eller, han var som min stereotyp-bild av en fransman är.
Han var dålig på engelska, försökte hitta ord o gjorde franska gester, o såg mig djupt i ögonen.
Han skulle bara veta hur svag jag är för Frankrike o fransmän. Jag avslöjade inget. Förutom att jag sa att jag tycker att franska är ett vackert språk. Jag bara log o skrattade åt alla komplimanger han gav mig.
Han sa att han hade blivit golvad när han såg mig, att han bara var tvungen att prata med mig.
Han undrade vad som var fel på Stockholm o alla svenska män eftersom jag var singel o ogift.
Han kunde inte förstå att jag var så vacker, o undrade om jag hade plastikopererat mig. (tveksam komplimang) Han frågade mig om jag var modell, o sa att jag kommer bli nästa Bond-brud.
O mycket mer. O han sa det om o om igen. Skakade på huvudet, gestikulerade o pustade.
Han kunde inte förståååå hur jag kunde vara singel.
Alltså, jag vägrade att vara sådär svensk, så jag satt snällt kvar o pratade med honom. O han var trevlig.
O vi pratade ju om annat också, såklart. Jag försökte ju styra samtalet bort från mig hela tiden.
Hur hur äckligt smörigt o raggigt det än var, så var det rätt nice att sitta o bli överöst med komplimanger efter en rätt bad day, på många sätt o vis.
Han gav mig sitt Facebook-namn, o jag lovade att adda honom.
Varför inte, liksom? Det är väl det Fejjan är till för? Behålla gamla, o nya, kontakter?
O jag tänkte bara meddela att det bor en liten electro-brutta inne i mig.
Jag har upptäckt att det inte går att förneka henne längre.
Lyssna bara här, hur underbart.
Spotify här.
Tack, vulkan.
Den där isländska vulkanen o dess aska har ju ställt till det lite, kan man ju säga.
Jag kommer förmodligen inte våga flyga på några månader nu. Kanske, i värsta fall, år.
Jag kommer vara livrädd för att askan ska finnas kvar, nånstans i luften, o göra slut på mitt liv.
Alltså, askan kan göra så att motorerna får motorstopp! Hjälp. Min hjärna skulle säga åt mig att jag har befogad dödsångest, inte bara den där vanliga dödsångesten som jag brukar ha när jag flyger/ska flyga.
Men det är ju rätt skönt; nu slipper jag vara ledsen för att jag inte har råd att flyga någonstans,
för jag vågar ändå inte.
Tack, vulkan.
Ikväll har jag ätit popcorn på mitt nya, mer varierande, sätt.
1. Poppa jättegoda popcorn i en kastrull.
2. Välj chips-dipp of your choice.
3. Häll på.
4. Ät.
Ett tips bara.
Imorgon kanske jag drar till skogs, för lite kalas o trevligheter. Får se.
Men först ska det jobbas, o då måste det även sovas.
Godnatt, Johanna.
Spotify här.
Julia & Jenny, är ni på?
Jag har gillat dom i flera år. O tröttnar inte på att lyssna. Jag tror jag upptäckte dom under ett av mina långa besök på Bengans skivbutik i Göteborg. Jag gick alltid dit om jag hade tråkigt, plockade på mig höga travar av skivor på måfå, o sen lyssnade o lyssnade. Hittade skit, o hittade guldkorn.
Idag gled mina dagdrömmar in på att starta ett whitetrash'igt rockband med mina systrar.
Vi skulle vara grymma! O jävligt otippade.
Vi skulle se coolt slitna ut, ha så fula kläder att de blir snygga, o ha en asgrym attityd.
Vi skulle turnera överallt, o vi skulle alltid bjuda upp folk på scenen. Alla som ville skulle få vara med.
O vi skulle ha ett liknade sound som Eagles Of Death Metal. Skitigt, gubbigt o skränigt.
Ok, mina dagdrömmar har en tendens att spåra ur.
Men det är ju det som är så underbart.
Spotify här.
R.I.P Vickevire
Men när jag kom hem ikväll, fick jag alla detaljer.
Jag blev 7 år, o grät tusentals krokodiltårar.
Jag hatar livets naturliga gång.
Dumma döden.
Who's naked?
Ikväll har jag, Anna-Maja, Roger o Anders spelat Who's naked?.
Det var precis som när man gick på fritids o spelade Vem där?.
Men vi fick använda ord man varken fick, eller vågade, använda då.
Iallafall inte vi, väluppfostrade o lättgenerade. Det var då. Nu är nu.
Soppa, gott bröd o kladdkaka hann vi också med.
Världens bästa tisdags-häng.
22.45
Jag streamade just lite Mumford & Sons från Debaser Slussen, på Gimme Indie.
Men jag blev bara avundsjuk, ledsen o bitter, o fick lite ont i magen. Bara onödigt.
Så lägger upp en av de finaste här, o sen ska jag försöka sätta personligt årsbästa i att gå o lägga mig i tid.
Spotify här.
Awkward, indeed.
Idag på spinningen hände en knasig grej.
Vi hade kört klart passet, strechat det första på cykeln, o klivit av. Musiken tystnar.
Jag känner en hand på min äckligt svettiga arm, rycker till, o vänder mig om. Jag möter ett stort leende o blicken från killen som satt på cykeln bakom mig. Min spontana tanke var att jag hade tappat något. Nästa tanke var att jag kanske hade ett stort hål i röven på mina gamla utslitna leggings. (!)
-Fan, vad bra kört! Såg jäääävligt snyggt ut.
-Ehh.....tack...?
Vad fan svarar man på det? Jag blev så paff. Den pinsamma tystnaden gjorde nog ont i alla som var närvarande. Där skulle jag alltså stå kvar, o stretcha resten av kroppen, i total tystnad.
Eller vad skulle jag säga? Du med? Det hade ju inte jag någon koll på.
Snacka om obekväm situation. Jag önskade för en stund att jag hade haft ett stort hål i byxorna istället.
Men i o för sig, hellre total tystnad, än att han hade försökt föra någon slags konversation med mig, medans alla andra hade varit tvungna att lyssna.
Nej, nu får jag dåligt samvete... Han ville ju bara vara snäll.
Jag vill inte vara såhär typiskt svensk, egentligen.
O det är klart att jag blev lite glad också.
Men det var jävligt awkward, där o då.
Det var det.
Slip me some of that old sardine!
Jag har förträngt o förträngt, men jag kom just på det. Igen.
Mumford & Sons spelar på Debaser imorgon. O det är slutsålt sedan länge. Buhu.
Nu ser jag även att Johnny Flynn supportar. Johnny Flynn! Jag älskar Johnny Flynn.
Jag blir så ledsen.
Men om någon råkar ha en eller två biljetter till övers vet ni vart jag finns.
O om någon har ett jättesmart sätt att bryta sig in på Debban, tar jag gärna emot tips.
Eller så fixar bara någon en date åt mig, med Johnny.
Då blir jag mycket mindre ledsen.
Jag blir till o med jätteglad.
Saying nothing is almost like lying.
Hemskt o vackert.
Hemskt vackert.
Nu ska jag försöka läsa ut min bok. Igen.
Det gick inte så bra sist.
Hörde jag ett tick-tack?
Jag, Åsa o Vendela käkade god middag på Chutney, drack kaffe o pratade tills stängning. Men jag o Åsa tyckte att kvällen var för ung för ett godnatt, så vi gick hem till henne o hängde ända in på småtimmarna.
Idag har jag varit på IKEA med käraste Teje. En riktigt lyckad utflykt. Smidiga trafikförbindelser o ganska lite folk på IKEA. O allt vi skulle ha, fick vi också med oss hem.
Jag saknade dock Anders på Tag-själv-lagret, såklart.
Sen landade jag hemma med grejerna, o åkte sedan vidare till Kista Galleria för att lämna tillbaks ett par skor.
Där fångade Kapp-Ahl's skyltfönster mitt öga. Jag handlar i princip aldrig där. Men nu har dom en ny kollektion, Vintage Stories. Kläder för både barn o vuxna, i finaste 50-tals stilen.
Jag provade en klänning som jag blev lite småkär i, men jag övertalade mig själv om att jag inte kan köpa en sommarklänning nu. Vet inte hur jag kunde gå på den lätta, men det gjorde jag iallafall.
Men barnkläderna... Jag stod på fullaste allvar i minst 20 minuter o tittade o plockade med alla underbara pyttesmå kläder. Jag tänkte först att jag bara måste köpa en uppsättning av ALLT, tills jag får barn.
Men jag har ju ingen lust att jinxa mitt barnafödande. Så det var uteslutet.
Då tänkte jag istället att jag skulle förstöra alla kläder, så INGEN kan köpa dom. Men jag insåg att det skulle bli lite svårt att utföra, o att jag sen förmodligen skulle hamna på någon typ av vårdhem.
Därför var även det uteslutet. Jag gick därifrån med en stor ledsen-klump i magen o blanka ögon.
Jag vill ha kläderna! O därför vill jag ju även ha en bebis som jag kan stoppa in i kläderna?
It make sense.
Tick-tack, tick-tack, tick-tack...
Lördags-gnäll
Ingen energi funnen, eller vunnen.
Jag vet inte vad jag gjorde med min stackars kropp igår. Det enda jag vet är att den inte gillar det idag. Jag har varit nära på att svimma åtskilliga gånger. Ångest-flimmer i huvudet. O de svarta ringarna, med tillhörande påsar, under ögonen är brutala. Jag har ätit upp alla chips, o jag har snart druckit 1,5 liter cola.
Det kanske inte heller är så schysst mot kroppen, men den påstod sig behöva det.
Nu låter det kanske som att jag har alkoholproblem? Men jag börjar nog bara bli gammal. Jag har hört att baksmällan bara blir värre med åren. Stämmer det? Jag tycker nästan att det verkar så.
Men jag har iallafall inga problem med alkoholen annars.
Det är nog mer alkoholen som har problem med mig i sådana fall.
Men nu börjar det kännas bättre. O om det inte gör det, så låtsas jag som det.
Jag har blivit en hejare på att lura mig själv på sistone.
Nu ska jag göra en liten upp-piffning av mig själv, o sen ska jag gå o möta upp två av mina finaste flickor.
Det blir middag. O sen får vi se vart kvällen för oss.
Det blir en toppenkväll, hur som helst. Det vet jag.
BE A DEBASER!
Öhh.
Idag får jag sota för gårdagskvällen. Big time.
Den där vin-peppen jag hade igår känns idag, kan jag ju meddela.
Men Anders o jag hade en toppenkväll, som vanligt. En massa prat o vin hemma, sedan styrde vi stegen till Debaser Slussen, där Palpitation spelade. Det var mycket bra, o efter spelningen blev det dans.
Dans i dimman.
Jag råkade ge Anders en snyting som slutade med näsblod. Whoops.
Sen hällde Anders öl på mig. Då hällde jag vatten på honom. Sen bråkade vi om vem som börjat, vem som var blötast, vem det var mest synd om o vem som var taskigast. Anders o Johanna, 7 år.
Jag tror inte vi kom överens om några svar, men diskussionen var underhållande.
Så underhållande att vi glömde bort att vi var låtsas-sura på varandra, så vi gick o dansade lite mer istället.
Nu ska jag försöka kräla mig ur den här sunkiga dimman jag vaknade i, o bege mig till den lokala loppis'en.
Jag hoppas på att göra upplyftande fynd.
Vad som händer ikväll är ännu obestämt.
Jag velar. Som vanligt.
Vin-fredag!
Vi kör vin-häng hos mig, o sen beger vi oss ut i Stockholmsnatten för musik, mer alkoholhaltiga drycker o dans. Jag ska dansa som den galning jag faktiskt är.
Tjoho!
Fejka't tills du make'art!
Jag får känslan av att allt kommer ordna sig, att det inte finns några riktiga problem.
O det är ju jävligt skönt, om det i verkligheten finns minst ett.
Men hey, solen skiner! På dagarna. Ibland.
Nu ska jag läsa klart min bok, o sen sova.
Så enkelt är det.
Imorgon ska Anders ha smidit färdigt roliga fredagsplaner för oss.
Jag meddelas klockan 15.00.
Spotify här.
Mr. Crosstrainer.
Jag fick ett infall igår, o tänkte att jag nog ska försöka ta bättre hand om mitt hår. På riktigt.
Alltså, köpa en massa produkter o sådant som man gör när man tar hand om hår. (?!)
Jag köpte bland annat en hårinpackning. Och en balsamspray.
Den där balsamsprayen kommer nog att bli min död. Satan, vad halt det blir på golvet!
Det är rena rama polerade isbanan på mitt golv nu. Jag har varit nära att halka o bryta nacken ett antal gånger sedan jag använde den imorse. Jag bor ju så litet, att hur jag än ramlar, så kommer jag antagligen slå i huvudet i NÅGOT. Det är tur att jag har en hel del dämpande kläder utspridda på golvet iallafall.
Som en säkerhetsåtgärd liksom.
Idag hade jag min första dejt med crosstrainer'n på Friskis. Vi har spanat på varandra ett tag nu, o idag var det dags. Det klickade direkt mellan oss. Han är snygg o trevlig. O lite farlig.
Vi kommer nog att ses regelbundet nu. Det känns som att det är på allvar.
Nej, jag är inte dum i huvudet, jag VET att det är en maskin.
Såklart.
CSI Västra Skogen
Medans min tvätt torkade klart nere i skåpen, hade jag hunnit tänka ut mina egna sista timmar i livet.
Jag går ner i tvättstugan, lyckligt ovetande om att den psyk-sjuka tanten gömmer sig i mangel-rummet. Jag hör konstiga ljud, men tror att det är torktumlaren.
*censur*
I kvällstidningarna kommer det finnas citat från min blogg om hennes "obehagliga blick".
Jag är verkligen bra på att skrämma upp mig själv. Så när jag sedan skulle hämta tvätten var jag så rädd att jag var illamående. Minst ljud fick mig att tappa andan av rädsla. Men jag överlevde.
Jag tror att jag tittar (dock passivt) för mycket på CSI.
Jag har som sagt bara Kanal 5.
Tur att jag just sa godnatt till mamma, så hon kan sova gott inatt. Puss, mamma!
Nu ska jag också försöka lyckas med det.
Dålig tajming, eller psyk-sjuk?
"Det här är min tvättid. Jag måste tvätta. Du får mata fram maskinerna, o ta ut din tvätt."
Jag står i princip ALDRIG på mig i sådana situationer, men tänkte att det var dags, där o då.
Men då börjar människan gråta o berättar en historia om hennes stackars lilla hundvalp som missar valpkursen, o att hon hade varit SÅ HIMLA sjuk, o bla bla bla. Jag fick jättedåligt samvete.
Jag var just nere i tvättstugan, mina maskiner hade gått klart. Men mitt torkrum var låst av personen som hade tvättid innan mig. Jag väntade o väntade. Efter en halvtimme kom hon.
Samma tant. Hon vek sin tvätt i luuuuugn o ro.
Jag drog fram min tvättvagn o sa, kanske lite irriterat; "Du får gärna skynda dig, du är ju redan sen."
Hon tittade på mig i en sekund, med en blick jag inte kan beskriva. Det var bara väldigt olustigt.
Sedan börjar hon gråta, IGEN, o sa att hon just fått reda på att en nära vän har dött.
Alltså, jag vet inte vad jag ska tro??
Antingen har hon o jag en väldigt dålig tajming med tvättider, sjukdomar o dödsbud.
Eller så har jag o göra med en psykiskt sjuk manipulerande mytoman.
Dreaming my dreams.
Inatt drömde jag galna drömmar. Jag använde/försökte använda fysiskt våld i ren frustration, bland annat.
Jag är tveksam till att försöka tyda drömmar av det slaget.
Jag saknar tiderna då jag drömde om att simma naken i uppförsbacke.
Vilket skulle innebära stundande lycka o fina förändringar.
Those were the days.
Spotify här.
23.32
Jag orkade diska.
Jag orkade städa. Men bara lite.
Det känns ändå som en stor seger.
Imorgon är det tisdag. Inte måndag.
Det är som bäddat för total förvirring.
Buhu!
En fin vän o jag diskuterade ämnet pms o hormoner häromveckan. Hon berättade att hon inte kunde läsa en Bamse-tidning för barnen utan att börja gråta över det fina slutet, under de perioder när det är som värst.
Jag hoppas verkligen inte att jag är påväg åt det hållet.
Jag grinade nämligen just en skvätt till Biggest Loser. Först för att en gubbe svimmade, o sen för att den tjockaste killen var rädd för att bli vald sist, o sen för alla grät över sin sjuka övervikt. Hallå, liksom...
Nu lägger jag mig i sängen, äter en Snickers-glass, o tittar på de stackars satarna.
Någon ordning får det allt lov att vara.
Bad Skin Day
Jag är så nöjd med mitt nyupptäckta "musiköra". Jag är tyvärr ganska omusikalisk.
Men! Jag kan höra vilka låtar jag kan spela på gitarr. Jag kan nämligen bara spela typ 5 ackord.
O igår upptäckte/hörde jag att jag kan spela "Gitarrer & bas, trummor & hat".
Så jag spelade o spelade, tills det gjorde för ont i fingrarna. Då slutade jag.
Idag känns som dagen från helvetet. Snön slog ner mig i skorna.
Jag bokade ett spinningpass, men vet inte om jag orkar.
Har inga rena kläder, men jag orkar inte tvätta.
Det är stökigt, men jag orkar inte städa.
Jag orkar ingenting.
O jag har en Bad Skin Day.
Jag får lite ont o magen av den här låten. Men det är väl dags att ta tillbaks den.
O hey, vem får inte lite ont i magen av riktigt dålig hy?
Aldrig, aldrig ensam... Alltid ensam här.
Men det är dags att försöka nu.
Godnatt!
Spotify här.
Radarparet
Man kan nog kalla mig o Anders för ett riktigt radarpar när vi är ute o slirar.
Vi är pepp på samma låtar. Det är toppen.
Här är två fina exempel från fredagens dansgolv.
Got the message?
Det känns i allafall som det när jag får mms av den här sorten.
Hej, vår!
Hej, jävla allergi!
Då var det vår, det kan jag intyga alla som tvekar, genom mina svullna o rinnande ögon. Det är så tråkigt att man ska behöva ha blandade känslor inför våren på grund av allergi.
Nu kommer jag nämligen ha rinnande o svullna ögon fram till typ oktober.
Suck.
Men oj vad glad man blir av solen!
Jag o Teje bestämde träff på Söder igår, köpte oss varsinn stooor mocha o slog oss ner i solen på Nytorget. Vi hade en hel del att uppdatera, minst sagt. Sen tog vi en promenad genom Vita bergs-parken, o avslutade med middag på Blå Lotus. Efter det mötte vi upp Anders på Filmstaden, o såg Fantastic mr. Fox.
En jättebra film, enligt oss alla!
Spotify här.
Nu ska jag åka till apoteket o köpa ögondroppar.
Sen har jag gjort en deal med mig själv.
Om jag städar idag, så ska jag laga mat till mig själv ikväll.
Schysst deal, va?
Jävla trygghet, vad vill du mig?
Ja, vad fan vill du mig?
Varför ska har jag ha ett så sjukt stort behov av att vara så jäkla trygg jämt?
Jag är så trött på skiten.
Igår var jag o Anders (2/4 av The Fantastic 4) ute o slirade i Stockholmsnatten.
Först var vi på Obaren på läskiga Stureplan. Det var en avskedstillställning för Anders kompis Linn, som ska åka till Spanien. Var mycket trevligt, hur som helst.
Sen ursäktade vi oss o drog vidare till Strand. Där spelade Hästpojken.
Hästpojen som jag har dissat om o om igen. Jag har inte ens gett dom en chans.
Jag kommer ihåg att Markus en gång sa;
"Hästpojken, fy faaaaaan vilken skit. "Shane MacGowaaaaaan". Fy faaan."
Så jag tog honom på orden, o lyssnade aldrig.
O jag dissade deras nya singel direkt när Stefan spelade den för mig, för några veckor sedan.
Jag lyssnade knappt.
MEN! Igår var Hästpojken jättebra.
Anders o jag var också jättebra!
O jag fick gå före självaste Hästpojken på toaletten, så nu ligger dom på plus.
Men jag tror inte att det var av vänlighet. O dom skulle säkert gå in o knarka.
Det är väl sånt dom gör?
Dom där göteborgarna.
Idag ska jag träffa finaste Teje. Det var alldeles för längesen nu, så vi ska ta en heldag.
Promenad i vårsolen.
Middag.
Bio.
♥
Johanna, 9 år.
Idag känner jag mig som 9.
Jag äter limp-macka o dricker O'boy, äter isglass o kollar på MacGyver.
Fan, vad jag gillar att inte känna mig som 28. Snart 29.
Vicke-ludd
Jag insåg just att min nya halsduk/sjal är obrukbar. Iallafall tills den fuskiga skinnjackan kommer fram.
Det ser nämligen ut som att man har gnuggat mammas katt Vicke över hela kroppen, när man tar av den.
Ljust ludd som fastnar överallt.
"Jag gillar smaker som generarar rrrrrysningar i kroppen!"
Jag med Carl-Jan! Så nu ska jag dricka O'boy o käka limp-macka med ost.
Ta-dah!
Sådär ja!
Kanske inte världens snyggaste. Ok.
Men jag la ner det där tjafset med att repa upp hela tiden. Jag körde bara på.
Kör, ba' kör!
Nu hoppas jag att jag är helt frisk imorgon.
För då ska jag gå o köpa ett grönt garn, av samma sort.
O så ska jag o Anders ha världens längsta o bästa långfredags-kväll. Vi som stannade hemma över påsk.
Jag ska agera sken-flickvän/date på Obaren, o sen ska vi gå till Strand för att lyssna på musik, o dansa såklart. Så jag hoppas att jag är frisk.
För det måste jag vara enligt mina planer.
Steso Songs
Jag har redan sovit flera timmar, vid två olika tillfällen, o klockan är bara 14.
Den där sjalen lär ju iallafall bli klar idag...
Steso Songs.
Jag tycker att alla borde lyssna på hela skivan.
April, april!
Jag har fått magsjuka.
När ska någon säga "April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!" ?
För det här är inte kul längre. Det var det ju inte ens från början.
Aprilskämt gone bad.
