13 kanaler!
Jag har under några månader haft en tv som enbart kunnat visa kanal 5, på grund av en bortslarvad fjärrkontroll. Provade en annan universial-fjärrkontroll, men den funkade inte. Jag slet bara mitt hår, o la ner skiten. Först tittade jag o var förbannad. Sen tittade jag o accepterade läget. Sen tittade jag inte alls.
Men under den senaste tiden har jag märkt att det undermedvetna tittandet har krypit in i mitt liv.
Jag har på tvn som sällskap, för lite ljud o rörelse.
O nej, jag är inte världens ensammaste människa.
Men det är tur att den här fjärrkontrollen funkade just nu, känner jag.
Mest för att Twin Peaks börjar sändas på 9an från o med ikväll. Men också på grund av att det annars inte hade dröjt länge till förrens jag börjat få tankar på att bli kriminalintendent eller proffsdansare.
Det är ju det enda som visas på 5an. O Samlandet förstör mitt liv.
Men det är ju old news för mig, liksom.
O just ja! En liten fråga bara; Är det någon annan som lyckats slå sig gul o blå på en matlåda?
Bästa på länge!
Nu är det bokat. O med min stadigt återkommande otur, köpte jag även en avbokningsförsäkring.
Förutsätt alltid det värsta, eller hur var det nu?
Dagens bästa!
Det finns lite ljus i mörkret.
Why me?
Usch, jag är tillbaks i Bergman-spåret igen. Jag känner mig utsatt. Drabbad.
Ja, man kan nog säga att jag tycker väldigt synd om mig själv just nu.
Jag tror dessutom att jag är gravid. O att jag typ ska föda snart.
Varför är jag annars hungrig hela tiden? O varför har jag fått en kulmage?
O beror mina kramper i magen verkligen på medicinen jag käkar? Värkar?
Jag har läst om sådant. Foster som växer därinne, fast mer i ryggen än i magen.
Jag har läst om folk som ska gå på toaletten, o så pluppar det ut en bebis istället.
Well, jag tror hellre på historier ur En Ding-dingvärld, än accepterar att jag blivit småfet.
Nu ska jag äta en glass. Jag får ju inte glömma bort att jag måste äta för två nu.
Jag o mitt kärleksbarn mot världen!
SORG
Sorg o saknad gör lika ont ändå.
Världens finaste o mest fantastiska katt lämnade den här världen idag. Min katt.
Nasse, jag älskar dig.
O jag saknar dig.
Kärlek. ♥
Men vad i helvete!
Jag höll precis på att bli trött o somna...
Då sätter den jävla brandvarnaren igång!
Min puls gick upp i max, o hela kroppen skakade. Jag blev så rädd, så jag fick ont i hela kroppen.
O jag fick ju inte tyst på skiten heller! Panik! Tillslut slutade den att tjuta av okänd anledning.
Brann jag inne? Nej. Luktade det ens rök? Nej. Höll jag på att dö? JA.
Jag tror att sannolikheten att jag dör i en brand om jag inte har en brandvarnare är väldigt mycket mindre än sannolikheten att jag kommer dö i hjärtstillestånd om den fortsätter såhär.
Nu ligger jag bara här, klarvaken, o väntar på nästa attack.
Imorgon är det du som ryker, fucking jävla brandvarnarhelvete!
Country- o städsöndag.
Den här dagen kommer inte gå till historien direkt.
Jag sov helt galet länge idag. Vaknade ca 14.30. Jag förstår inte varför?
Jag svalde ju inte ens ner de smärtstillande tabletterna med ölen igår.
Resten av dagen har varit världens längsta. Men jag har varit duktig o städat.
O som sällskap har jag haft den här fantastiska tjockisen, Austin Lucas.
Helt underbar röst. O det är något med banjo, som gör att musiken går rakt in i mig.
Det bor väl en liten redneck i mig, i guess.
Johanna ♥ country = sant
Spotify här.
Midsommar
Jag har funderat mycket på det är med midsommar. Av naturliga skäl, såklart.
Alla frågar "Vad ska du göra på midsommar?" "Vart var du på midsommar?" "Vad gjorde du på midsommar?" o så vidare. Jag har kommit fram till att det finns flera olika anledningar till varför man frågar dessa frågor. Bl a;
1. att personen genuint undrar vad du ska göra, eftersom den bryr sig om dig o ditt liv.
2. att personen undrar om man är upptagen eller ledig denna dag, för eventuell inbjudan.
3. att personen vill jämföra sin egen aktivitet med din, alternativt skryta om sina midsommarplaner.
Jag tycker frågorna som kommer med alla dessa högtider är irriterande, o triggar igång tvärtemot-sidan av mig. MÅSTE man göra något på midsommarafton?
En del av mig vill låsa in sig hemma, dra ner persiennerna, kolla på film o käka chips, helt ensam.
Skulle jag göra det skulle jag dock ge ett flertal personer nackspärr av alla huvuden lagda på sned o "stackars dig"-blickar. Jag o mitt sällskap övervägde till exempel bio igår.
Vad jag gjorde spelar ingen roll, vi hade iallafall väldigt trevligt.
Men inga drömprins-drömmar. Bara extra allergi.
Feeling good? Feelgood.
Jag har märkt att jag oftast har fokus på helt fel saker. O lever antingen i det förflutna, eller i framtiden.
Väldigt sällan här o nu. Så kräkframkallande klyschigt, att jag blir förbannad.
Men nu har jag vaknat upp ur Bergman-koman. Det är ju sommar, o det ska banne mig bli en bra sommar!
2010 ska ju vara mitt år. Jag är peppad. Mitt liv ska istället bli som en feelgood-film. Oh yes!
Jag har också börjat läsa boken "Konsten att vara snäll". Så, grattis familj o vänner!
En som INTE var snäll var pappan jag såg idag. Han lät sitt pyttelilla barn, på trehjuling, dra honom på inlines. Ok, det kan ha varit tvärtom.
Men jag tror bara på det jag ser.
O jag ger er såklart feelgood-musik.
Varsågoda, å The Radio Dept's vägnar.
Spotify här.
Don't Fucking Tell Me What To Do!
Body Talk pt. 1 är ju helt sinnessjukt bra.
It's killing me!
Spotify här.
Jag är din flickvän nu.
Vanliga biverkningar; yrsel, huvudvärk, smärtor i magen, klåda, utslag och...anorexi.
Ehhh...say what?
Sen stapplade jag mig ner till Galärparken för att möta upp finaste sällskapet för lite mysigt Parkteater- o picknickhäng. Jag är din flickvän nu var helt fantastisk!
Heja skrikiga, men dock så jättevettiga, feminister!
Söndags- knä- o familjesaknadsångest
Jag drömde att jag hittade flera brev från Familjen-Johan, under mig säng. Han hade ritat jättefina teckningar o skrev att han ville att jag skulle följa med på deras turné o ta hand om deras "stash".
Jag antog att han menade deras merchandise. Men det var ju tyvärr en dröm.
Jag är inte på någon turné, o jag säljer varken tygpåsar eller knark.
Däremot har jag galet ont i mina knän. Båda två!
Jag känner mig lika gråtmild som en 5-åring, samtidigt som jag går som om jag vore 100.
Hoppas att det går över, snabbt. Annars blir jag bitter på att jag inte får utnyttja min sista vecka med träningskort. Men knäna vill tydligen ha semester redan nu. 102 pass (woho) var tydligen tillräckligt.
På tal om gråtmild förresten!
Eller nej, jag orkar inte...
Ok, en kort version.
Anti 20 miljoners bröllop i månader --> råkade se på tv --> såg sedan ALLT jag kunde --> grät minst 3 ggr.
Jag har varit hemma i Degerfors o träffat hela fina familjen i helgen.
Grill hos pappa, loppisar, fotbollscup o hemma-i-soffan-mys, bland annat.
Jag fick åka framlänges på vägen tillbaks till Stockholm, tack o lov.
Annars hade jag grinat.
Igen.
Kick his ask!
Ska bli så jäkla skönt att få komma bort från...eh....jag vet inte.
Men ska bli skönt att slippa det ett tag iallafall.
O jag får träffa mina fina. Behöver fylla på familje-depån. Det börjar sina.
Nu kan jag omöjligt drömma mardrömmar. Har skrattat åt den här underbara ungen hela kvällen.
Kommer mardrömmarna är det bara att kick some ask.
Favvo-gubbe nr 2
Idag var det en vikarie på mitt onsdagspass, Anders. En liten glad gubbe med äppelkinder o gubbkagge, med tillhörande pinnben, från Småland. Mitt fördomsfulla jag sa genast "Neeeeeeej, helvete också." Men han körde mycket förvånandsvärt på en fanastiskt bra instrumental låt under uppvärmningen.
MEN, sen kom en fruktansvärd country/schlager-dynga utan dess like. Jag tänkte "Jag visste väl det!! Fyyy fan, GUBBE." Efter ca en 2 minuter av dynga sa han "Nu sitter ni där o tänker "Ska han spela sånhär jävla skitmusik resten av passet nu?" Ledsen att göra er besvikna men nu kommer passets sista tonartshöjning. Ingen idé att ni väntar på nån refräng i nästa låt, vill ni sjunga med får ni hitta på egen text i huvudet"
Sen slänger han på en mörk instrumental electro-låt på 7 minuter. Klättra berg. Jag älskar't.
Resten av passet var lika fantastiskt. Allt var bra. Bra musik, bra pass, bra avslappning o stretch.
Jag vet, vem bryr sig?
Men jag bryr mig så mycket att det räcker o blir över för alla.
Billigt vs Dyrt
Billigt är bra?
Har två motstridiga exempel på det idag.
Inte bra billigt
Köpte en påse med blandade nötter för en billig penning. Såna som brukar vara jättedyra. Dessa hette Nutisal (jag borde anat oråd redan där) Spicy Festival Mix. På påsen ser man pistagenötter, mandlar, cashewnötter, chilinötter o en massa gott. Jag öppnar påsen. Tar upp några, vad jag tror är nötter, o stoppar i munnen. Ve o fasa! Jag upptäcker att det är sånadär puffade/rostade majskorn jag har proppat hela käften full av! Sånadär som man kan köpa för typ 0.3kr/kg. Jag tittar ner i påsen o ser att, utan att överdriva, 2/3 av påsen består av såna. Jag har hittills ätit/sett EN pistagenöt. Dåligt billigt.
Bra billigt
Idag mötte jag upp Maja o Anders för att utnyttja gratisevanemangen som kommer med något löjligt kungligt bröllop. (Anders, ta det inte personligt). Vi gick i samlad trupp till Skeppsbron för att lyssna på Markus Krunegård. Väl där fick vi reda på att Mackan var "sjuk" aka "jag har ingen lust att spela idag, för jag hittade nåt bättre att göra, typ pilla mig i naveln med min gamla kajalpenna". Så vi fortsatte förbi mot Ikeas del av Skeppsbron. Vi slog oss ner o köpte mat, öl, kaffe o bakelse. Min del av kalaset gick på 60kr. Minus 10kr, eftersom fina Anders bjöd på fikan. Det är när billigt är som bäst.
Sen att Anders har hjärntvättat mig med "Ikea är bäst", tror jag inte har nåt med saken att göra.
Imorgon är det utflykt med jobbet. På tordags är det utflykt med jobbet.
På fredag blir det förmodligen bara utflykt, utan jobbet.
Inte varje dag man ser en...cykel.
Godnatt.
Dalen
Mitt barndomshem, minus nybyggd veranda o ny soptunna.
Idag gick jag förbi en jättestor buske med vita rosor. Det doftade starkt, o jag togs ca 20-25 år tillbaks i tiden.
Till rosbusken bredvid soptunnan, hemma vid mitt barndomshem. Dalen.
Hatade när kommunen ändrade om adressen till Strömtorpsvägen.
Rosbusken låg precis bakom soptunnan, o bredvid den lilla backen upp till postlådan.
Soptunnan som man slängde glasspapper i när man fått glass av pappa som varit o köpt tidningen, o hade med sig en GB-papperspåse med Storstrutar eller Tophats tillbaks. Den lilla backen som man åkte pulka i o ritade hopp-hagar på. Jag såg till o med pappa ligga där kalasfull en gång. (trauma, ja). Postlådan som man tävlade om att hinna först till när posten kom, eller när man var påväg hem från skolan med en kompis. Samma postlåda som man stod o pratade låtsasengelska vid, för att förbipasserande (förmodligen bekanta till mamma o pappa) skulle tro att man var från något spännande land. (va..? var det bara jag?)
Nu är det iallafall så att min pappa har bestämt sig för att sälja o flytta därifrån.
Jag får ont i magen o lite panik varje gång jag kommer på det.
Jag blir ledsen, helt enkelt.
Knas-pappa.
No Past Land
Lördag
Jag låg på sängen o tänkte "Såhär ska jag ligga, föralltid."
Anders messade, Anders ringde. Anders ville att jag skulle följa med ut på stan.
Men jag sa att jag inte gillade horisontalt pissregn, o att jag var alldeles för osocial.
Men efter påtryckningar från Anders, o min roliga sida, utmanade jag den tråkiga Johanna o gick ut.
Vi slapp till o med regn. Iallafall nästan. Jag höll bara på att frysa ihjäl på vanligt vis, utan vatten.
Förutom storm o frostskador blev det en mycket trevlig kväll.
Where were you in '92?
Så leta efter mig i Slottskogen om jag skulle vara försvunnen.
Spotify här.
Större utbud, tack.
Tänk bara vad många fler potentiella livspartners det skulle innebära om jag blev bisexuell?
Men jag vet inte, det går inge vidare. Jag försöker, o ibland känner jag mig nästan lite kär liksom.
Men jag tror min hjärna eventullet har slutat göra skillnad på kärlek o beundran.
O kanske på kärlek o lycka också. Men det går tydligen hand i hand för en del, har jag hört.
Så, Robyn, Zooey, Lily eller Chan, ring mig för en date!
Popaganda-pepp!
Johanna och Mardrömmarna
Inatt drömde jag en domedagsdröm. Svarta moln hopade sig, det blåste o blixtrade. Det dundrade, marken sprack o det vällde in vatten. Jag kände paniken o dödsångesten. Det var kört, liksom.
Men då drömmer jag att jag drömmer, o vaknar upp ur mardrömmen i drömmen.
Nu kanske du inte förstår ett skit av vad jag svamlar om. Men kort o gott;
Jag är för sjukt lat o trött för att vakna upp ur drömmen på riktigt, så jag drömmer att jag drömmer istället.
Rätt så smart o kreativ lösning, om jag får säga det själv.
Men mardrömmar? Kom igen!
Det är SÅ 2009.
ÖVERSVÄMNING: En mycket symbolisk dröm. Vatten svämmar över alla
bräddar o hotar dig. Den sortens drömmar är en varningssignal o betyder
ofta att vår inre harmoni är bruten o att det är något i vårt undermedvetna
som hotar att "dränka", det vill säga ta överhand över vår personlighet.
BU.
FARA, befinna sig i: Ljusa framtidsutsikter.
JIPPIE.
Torsdag
Det var till o med otroligt, även för att vara mig.
Jag kom till Odenplan lagomt stressad o sen, som vanligt, så jag tänkte ta bussen den sista lilla biten till Maja. Jag kom upp på markplan o såg att 2an stod inne vid busshållplatsen. För att kunna springa så fort jag bara kunde, koncentrerade jag mig väldigt mycket på att bara springa. Jag sprang snabbt upp bredvid bussen, vilket jag noterade i ögonvrån. Jag sprang o sprang....o sprang... "Jäklar, vilken lång buss!" hann jag till o med tänka. När jag kom fram till dörren, insåg jag mitt unika misstag. Det var, väldigt överraskande, 4an.
Jag hade alltså sprungit förbi min buss. O när jag upptäckte det var det försent.
Så jag fick gå, ändå. Klantarsel.
Eller, jag kanske bara är för snabb helt enkelt?
Men sen var det kalas för hela slanten. Mat, sangria, tårta, fina vänner o F12. Hurra för Anna!
Idag var det Dagen med stort D på Essingebarnen. Sommarshowen.
Allt gick som smort, o alla fröknar var som svettiga gamla disktrasor efter 4 klädbyten på 19 barn.
Bara genrepet höll på att knäcka mig. Men det var det värt.
Världens finaste barn, helt klart.
To the land of the blueberries!
När man irriteras över hur människor andas på tunnelbanan, är det illa.
O mina visdomständer växer. Det gör ont.
När jag ser den här videon vill jag ju bara dra ut dom.
Eller iallafall bli lite lagomt nerdrogad.
Grrr...
Jag har känt mig lite överkänslig o stingslig idag. Arg, hetsig o lite smått aggressiv.
Först hörde jag en fruktansvärd remix av Johnossi's Whats The Point. Hur mycket får man slakta en låt, utan att straffas?! Jag ville bara leta upp människan o lemlästa honom/henne lika mycket tillbaks.
Sen såg jag en människa som sög på sin chokladbit, typ en Japp. SÖG! Det var bland det äckligaste jag någonsin sett. Jag var SÅ nära att gå fram o slita den ur handen på den sjuka mannen, o förklara att han inte borde få vistas ute bland andra människor.
På spinningen hamnade jag bredvid en gubbe som luktade så äckligt att jag knappt stod ut. Jag hade lust att bara skrika "Gubbäckel!" åt honom, men eftersom jag vill kunna gå tillbaks till Friskis igen, så lät jag bli. Men jag kokade av ilska över att man kan låta sin kroppslukt gå ut över andra människor på det sättet.
På DagLivs stod en skabbig tant o klämde på varenda litet körsbär. Hade lust att ta upp en näve bär o mosa in i hennes skrynkliga ansikte.
O kassörskan tittade mig inte i ögonen o sa inte ens hej, så jag sa demonstrativt "HEEEEEJ!" o gick grymtandes därifrån. "Inte flippa ur, inte flippa ur..." ekade i mitt huvud hela vägen hem.
Jag kanske håller på att bli förkyld eller något?
Blogg-jag
Jag använder mig ju inte av smileys, "hihi", *ler* eller någon typ av förtydligande saker.
Men jag använder mig ibland av ironi, sarkasm o överdrivenhet. Men den får man förstå på egen hand.
Jag har ju ingen aning om vem som läser min blogg, förutom ett par stycken.
O de vet precis vem, o hur, jag är. På riktigt, liksom.
Även om mamma någon gång sa något om att hon "ibland undrar hur det står till"...
Personer som inte känner mig kanske inte förstår ett dugg, o tycker jag är konstig, elak eller dum i huvudet.
Må så vara. Jag bryr mig ändå bara om de som redan står mig nära. O de förstår. Det vet jag.
Så jag kör på!
Tut-tuuuut.
Socialen eller polisen?
Igår hade jag besök av finaste storasyster Jenny. Vi hade det mycket trevligt med picknick på Skinnarviksberget tills käkarna krampade av kyla, då begav vi oss till Strand för att dansa oss varma.
O det kan jag lova att vi gjorde också. Skavsår under fötterna = bra kväll.
Igår ringde Cessan till oss. Jag pratade först, sen pratade Jenny. Min del av samtalet var helt normal o ok.
Så gott som det går när det gäller mig iallafall. Men Jennys del var under all kritik.
Jag hörde ju bara ena delen av konversationen, men jag vet ungefär vad som sades i andra sidan luren.
-Va? Har Johanna lurat dig att det var choklad, men så var det kaffe? Taskigt!
-
-Men va?! Har du fått smaka öl av henne också??
-
-Vin? Av vem? Farmor? Jaha...men va dumt...
-
-Men oj, jag kom just på att du har fått smaka cider av mig i o för sig...
-
-Men du får ju inte gå runt o berätta det för andra! Då kanske vi aldrig mer får se dig!
-
-Jamen du vet, socialen o polisen o så.
-
-Om jag skulle föredra socialen eller polisen? Tjaa...vi får ju iallafall ses om polisen tar oss, hälsa på i fängelset o så...
Här försökte jag avbryta.
-Champagne?!
-
-Hur vet du att det är gott?!
-
-Jaha ok...men nej, vi säger att det var Champis istället.
Bra styrt Jenny.
Tur att Cessan är världens coolaste unge, o att han är van vid sina (iallafall mig) urflippade mostrar.
Han tar oss med en klackspark, skakar på huvudet o säger "Jajaaa..."
Idag är jag dock motsatsen till urflippad. Vad nu det kan kallas. Apatisk?
Tillräckligt bakis för att vara opeppad o trött, men inte tillräckligt bakis för att kunna ligga inne en hel kväll utan att känna mig rastlös o tråkig. Jag skulle ha druckit ännu mer igår helt enkelt.
Bakläxa till nästa gång.
Onsdag
Ge mig torsdag. Eller fredag. Eller lördag. Eller söndag.
Ge mig en bättre dag bara, tack.
Tur att det är dubbelavsnitt av Dr. Drew's Celebrity Rehab ikväll, så jag får se folk som har fuckat up saker mer än mig. Ja, jag ska trösta mig med Gary Busey. Vrickat må hända, men alla har sina egna sätt.
Synd att dom inte kör Lyxfällan-maraton också, det hade suttit fint för mitt "ha!-du-är-så-jävla-mycket-mer-dum-i-huvudet-än-mig"-välmående.
Hilfe, bitte.
Om det inte finns någon, så snälla skriv en. Jag behöver den.
Det ska visst bli fint väder imorgon. Fint.
Jättefint. Fint väder är bra. Jättebra.
Bra bra bra bra bra bra bra.
Det är bra. Jättebra.
Japp.
