L.I.F.E.G.O.E.S.O.N
Dock lyckdes vi avsluta kvällen med att se det mest sjuka tv-inslag jag sett, om två galna svenskor som sprang rakt ut i en motorväg i England o blev överkörda. Inte bara en, utan två gånger. Den ena, Ursula, klarade bara två smällar, men försökte ändå ställa sig upp, efter att ha blivit mosad av en lastbil, med en helt krossad underdel. Den andra, Sabina, sprang ut en tredje gång innan typ 10 peroner fick hålla ner henne på marken. Sen blev hon utskriven o högg ihjäl en snäll gubbe.
O Ursula blev utskriven från sjukhuset när hon var frisk.
Fysiskt alltså.
Det var så himla skräckinjagande. Jag blev helt stel o illamående.
O bad till Gud för att slippa möta Ursula på vägen hem.
Om man inte sett det så förstår man nog inte hur jävla sjukt det var.
Här kan du se det, om du är nyfiken. Delar av det i alla fall.
Nej, detta behöver slätas över med en fin sång. Nysläppt dessutom. Yay!
Eliza Doolittle - Pack Up
Första advent = julpynt?
Jag har julpyntat här hemma.
Men årets julbock, såklart.
Eftersom jag i princip är helt befridad från julsentimentalitet ihopkopplat med julpynt, så har jag endast pyntat med en liten tändsticksask här hemma. Än så länge i alla fall. Det enda som verkligen får mig att
känna julkänsla är de där hemskt fula elektriska ljusstakarna. De ger liksom ett tryggt juleljus.
Men någon sådan tänker jag inte lägga pengar på, utan jag får njuta av andras julpynt.
Som idag. Då jag ska hem till Maja "All-in" Jansson.
Adventsfirande med glöggkväll.
Skynda att älska
Men jag har just sträckläst Alex Schulmans bok 'Skynda att älska'.
Jag är helt rödgråten, med en miljon tankar i huvudet. Hur ska jag kunna sova nu?
Det liksom svider i näsan, gommen o ögonen för att jag känner att ännu mer gråt vill ut.
Det är en väldigt fin bok, men det är också en bok som väcker en massa känslor o tankar.
Tankar jag inte vill tänka just nu. Eller någonsin, faktiskt.
Men den påminner om att man ska skynda att älska.
Det är bra.
Jag känner att det är upplagt för en mardröm av något slag.
Jag hoppas att jag inte minns imorgon.
Over and out.
Kvällens bästa!
Lördag
Idag gick jag, Maja o ungefär en miljon andra männsikor på Konstfacks julmarknad. Fina grejer i kvadrat.
Sen drog vi vidare till Stadsmissionen i Liljeholmen. O därefter ett snabbt besök i Liljeholmsgallerian.
Sen blev det Thorildsplan där det serverades te o ca. 7 jordnötter. Halvor alltså. Alldeles lagom.
Vi spelade Othello. Två gånger. Sista gången gick det såhär;
Hur fan är det ens möjligt?!
Normalspeciell
Tippat/otippat.
Den här trion är typ oslagbar.
Ikväll for jag o min Gulle-Maja till Söder för att hänga hos den finaste Anna'n jag vet.
Matkoman slog såklart ut den påtänkta kvällsaktiviteten, o för att dämpa matkoman drog vi på oss en hejdundrande godiskoma, med tillhörande urspårade samtal. En helt fantastisk kväll. Dock inte så otippat.
Något som däremot är helt otippat, men ack så fantastiskt är mitt MVG som jag lyckades dra in i den just avslutade kursen. Eftersom jag under denna kurs känt mig helt lost, stressad o tappad bakom en vagn.
Heltidsjobb, ingen kurslitteratur o lite utav en chans-tenta. Men MVG? Jo, man tackar.
Så jag anser att ångest-skorna är mina. Utan ångest.
Bara vanliga, men väldigt fina, skor.
Så jäkla tråkigt, men jag är tamejfan helt nöjd med den här dagen.
Yippie Ki-Yay, MF!
För dig som inte har något vettigt att göra, så kan jag rekommendera Yippie Ki-Yay MF som finns på TV6.
Jag såg detta för flera år sedan, mest för att Musse Hasselvall är så sjukt snygg, men även för att Jarmo är den sjukaste karaktären i svensk tv. Speciellt eftersom han spelas av "Lukas" från Skilda Världar.
När jag såg det första gången så tänkte jag bara;
"Fyfan, vad likt. För det kan knappast vara den där torrbollen med en pinne i röven som spelar Lukas
i Skilda Världar o läser repliker som en förstaklassare läser högt ur första läsboken."
Men flera år senare hamnade jag på samma arbetsplats som Joakim som spelar just Lukas i Skilda Världar.
Så jag fick lov att fråga, o jajamensan; det är han som spelar Jarmo. Jag blev såklar imponerad.
Men hans karriär låg lite på is, han var mellan två media-jobb, så att säga.
Därför möttes vi på en skolgård i Västra Skogen.
Kanske bara var jag som uppskattar/uppskattade Yippie Ki-Yay MF ändå.
Ungefär såhär kunde en dag på jobbet se ut med Joakim a.k.a Jarmo.
Men herreguuuuud...
...hur fan kan jag glömma att nämna;
Jag bokade den sista ståplatsen till Håkan Hellström på Cirkus i vår.
Whoop-whoop!
Nu släpptes det ju i efterhand visserligen en extra konsert dagen efter denna.
Men ändå. Det visste jag ju inte då.
Puh!
Jag kan andas ut. Nu finns det inte mycket mer att göra innan måndag, då nästa kurs sätter igång.
Gjorde slutskrivningen på en kurs idag. Smått panikartade timmar, men jag tror det gick bra tillslut.
Så jag kan jobba extra på Essingen imorgon med gott samvete. O ha en ledig helg. Fantastiskt.
Dessutom köpte jag de där fina skorna jag la undan igår. De där jag verkligen behöver, ni vet?
"Äsch, det är 14 dagars öppet köp. Jag provar dom hemma. Ja, det gör jag...provar bara..."
Men svarta pumps, med tillräckligt hög klack för att vara snygg, men ändå inte gå som en skadeskjuten höna?
Vem behöver INTE sådana? De är dessutom i mocka. O de kommer göra alla mina gamla ruttna kläder SÅ mycket snyggare. O en snygg Johanna, är en glad Johanna. O en glad Johanna gynnar ju alla?
Jag gör alltså ALLA en tjänst.
Jag kan det där med övertalning.
Body Talk Pt. 3
Body Talk Pt 3. Underbara Robyn!
Annars händer det inte så mycket. Känner mig rätt insnöad, men jag stack ut näsan en sväng förut.
Inte länge, men tillräckligt länge för att hinna lägga undan ett par skor tills imorgon.
De var så fina. O jag behöver just ett sådant par. O jag har fått ytterligare ett VG.
O blablablablabla blabla bla bla blablabla blablaaaaa.
Jag behöver också en Iphone 4. Väldigt mycket.
Jag har nästan blivit besatt. Vill haaaaaaaaa.
Fyfan, vad materialistisk jag är.
Fy skäms.
Men, vilket fint väder vi har fått?
Näe, just det.
Jag behöver saker.
Elvis i glada Huddik!
Värme i sin renaste form!
♥
Kom igen, Tand-fén!
Nu får det fan vara nog. Börjar bli tröttsamt.
Jag får såklart panik i drömmen när jag inser att tänderna lossnar, spricker eller flisar sig, men nu har jag drömt den här skiten så ofta att jag till o med kan säga till mig själv i drömmen;
"Ta're lugnt, det här är ju bara en dröm ju".
Tappa tänder
Det kommer en positiv förändring, ju mer dramatisk tandtappning desto större förändring. Symboliken är hämtad från vår barndom då tappandet av mjölktänderna skedde samtidigt med att de allra flesta fick nya horisonter. Vi fick vara uppe längre, bytte skola och fick nya kompisar.
Visst, positiva förändringar är ju skitbra men Gud, Tand-fén, Tomten eller vem man nu ska vända sig till;
nästa gång kan jag väl få en lite mer avgörande o konkret positiv föränding?
Typ 10 miljoner på banken?
Spotify här.
Enkel matematik
Dagens ekvation;
Städ + disk + dusch = russinfingrar upphöjt i 1000
Min blogg = jag bestämmer.
Det finns en anledning till varför jag nästan enbart skrattar åt serier som Mia&Klara o Ingen bor i skogen.
Tragik o bitterhet är sjukt kul.
Jag tycker det är ointressant att skriva;
"Igår hade jag världens mysigaste middag med de finaste vännerna! Idag har jag jobbat sista dagen ute på Stora Essingen, o en miljon kramar senare gick jag hem med kärlek i hela kroppen. Jag har även hunnit med att köpa ett par jättesköna värmande skosulor, o jag köpte med mig en god o värmande soyalatte påvägen hem. Ikväll är det städning som gäller, jag är faktiskt ganska peppad. Jag måste ju för att få ro i kroppen, så jag kan plugga."
Jag skriver hellre;
"Mina vänner är bäst, de kan verkligen det där med att laga mat! Idag var sista gången, på länge, som jag bar ut bajsblöjepåsar. Försöker att ha fokus på rätt saker; slippa snor, slippa bajsblöjor, slippa skrik, slippa dyngsura overaller. Med mera. O ännu mera. Har även hunnit med att lägga ut alldeles för mycket pengar på skosulor, men vad gör man inte för att slippa amputera fötterna innan vintern är slut? Köpte med mig en soyalatte hem, med den där 4-åriga militanta veganens utdömande blick i tanken, o hennes dissiga ord ringades i öronen; "Varför dricker du komjölk..?". O så blir man inte lika tjock va?
Nu måste jag muta mig själv med apelsiner för att städa.
Får ingen sinnesro i denna hopplösa oreda a.k.a mitt hem."
En blogg är en blogg.
Jag väljer vad jag vill berätta.
O vilken ton/twist det ska vara på det.
Oavsett hur sanningen egentligen är/var.
Säkert! - Dansa, fastän
Hon är så himla genuin. O hennes texter är helt fantastiska.
Hennes skiva Facit är en utav 2010's bästa skivor. Med noll tvekan.
Spotify här.
Söndag
Vi satsar på att bli rika, men spelar man inte, så vinner man inte.
Så enkelt är det ju.
Det är säkert 15-20 år sedan jag såg bingolotto senast, o jag minns när bingolotto startade.
Farmor var barnvakt, o satt nere o skrek "Kooooom flickor så får ni se på en jätterolig farbror!" medans jag o mina systrar satt uppe på övervångingen o längtade efter mamma. Han var inte alls kul.
O att idag få ta på en bingolott var ju ett jäkla projekt.
Jag var egentligen ute efter att köpa en från någon läskig pensionär med en blick helt omöjlig att möta, genom gråstarr o flaskbottenglasögon. Eller han den där i rullstol på t-centralen. Han med robotröst.
Så det skulle bli lite utav ett äventyr. Men hittade ingen spännande.
Jag köpte den på en liten tobaksaffär av Britt-Marie 45, som säkerligen sitter hemma med 10 stycken egna lotter o en snygg lila bingopenna. En såndär rund. Som man bara duttar med.
Maja sa att hon hoppas på färgfemman. Jag vet inte ens vad det är, men jag hoppas också på det.
Allt utom badsalt är okej.
Jag har ju inget badkar.
Biiiiingo-loooott-o!
Lördag
Fint sällskap, prat, musik, vin, taxiresor, frågesport, o maratondans på Debaser Slussen.
Väldigt mycket av allt det goda.
Idag ska jag nog städa. Jag drömde nämligen en hemsk, hemsk dröm inatt.
Min lägenhet ser ut som ett slagfält just nu. Verkligen. Det ligger saker över allt, o jag har plöjt upp en väg mellan sängen, toaletten o ytterdörren. Så jag åtminstone kan ta mig ut från helveteshålan.
Men drömmen, ja;
Jag drömde att jag fick oväntat besök. Jag öppnade en pytteliten springa i dörren, för att dölja kaoset. Men hon såg andå, o skrek att jag var äcklig o att man inte kan bo sådär. Jag fick panik o stängde dörren o försökte låsa. Men det gick inte. Sen gick det inte ens att stänga dörren. O tillslut fanns det inte någon dörr att stänga.
Det var då jag upptäckte att utgången från min lägenhet ledde ut till en stor galleria.
Sedan insåg jag att mina väggar var gjorda av plexiglas, så alla kunde se rakt in i mitt hem.
Se in i min oreda, som ska föreställa ett hem. Mitt hem var till allmän beskådning.
Snacka om ångest.
Jag har ofta väldigt talande drömmar;
Städa, för fan.
Grattis lilla mor!
Idag fyllder världens bästa o finaste mamma år!
Lika vacker nu, som då.
♥
Jónsi - Go Do
Jag stod på riktigt o gapade, o tårar trillade. Varje gång jag hör Tornado, får jag försöka sluta vifta med näsborrarna, skaka med hakan o blinka bort tårar som bränner.
Det var så fint. O jag mår så himla bra av att lyssna på det.
Där o då, var allt så himla underbart.
"We should always know that we can do everything."
Spotify här.
Johnossi - Dead End
Den här har jag haft i huvudet hela dagen, efter att ha hört den alldeles för tidigt imorse.
Är det bara jag som tycker att den påminner om Bryan Adams gamla hit Heaven i refrängen?
"I'm finding it hard to believe, we're in heaven..."
Eller?
Spotify här.
Brunsås
Jag vill bara hem o tvaga mig. Känns som jag har brunsås-inpackning i håret.
Det var bara det jag vill få ur mig.
Det är sådant jag får försöka återkalla sen, när saknaden sätter in.
Separationsångest
Det känns lite som hal is överallt. Både metaforiskt, och bokstavligt, talat.
Jag är ute o glider mest hela tiden.
Jag har svår separationsångest för att sluta på jobbet. Jag vill, men vill ändå inte.
Eller jag måste snarare, men jag vill egentligen inte. Hur ska jag klara mig? På riktigt.
Jag vet nog inget som får tråkiga tankar o saker att försvinna så fort som när jag hänger med mina favvosar på Stora Essingen. Finns liksom ingen tid för såndant där. De största problemen där är att någon krossat en unik duplo-rymdkossa, att det är något stickigt i långkalsongerna, att man har blivit kallad kisskorv, eller att man inte gillar det gröna i såsen. O det är inte ens mina problem.
O vad kommer hända med min biologiska klocka?! Hemska tanke.
Nu får jag ju min dagliga dos. Men hur blir det sen?
Hjälp.
Ding.
Dong.
HÅKAN!
Håkan, Håkan, Håkan, Håkaaaaan!
Jag kan säga att gårdagens spelning är en utav mina bästa Håkan-spelningar, någonsin.
Det var helt fantastiskt. Underbart. Oförglömligt.
Ingen idé att säga något mer.
Var du inte där kommer du ändå inte att förstå, o var du där behövs ingen förklaring.
Stina Wirsén
Jag älskar Stina Wirséns böcker och illustrationer. ÄLSKAR.
Nu känns ju inte detta helt jätteintressant för er andra kanske, men jag vill bara säga till er som känner någon liten fin kotte, att genast köpa hennes böcker. De är fantastiska. O nu finns det tydligen en film också!
Vems barn ska jag låna?
Endel männsikor som bloggar utelämnar vissa saker. Jag skulle ju från början hålla gottiga saker utanför.
Antar att jag misslyckats en hel massa gånger. Men ibland känns det rätt att skriva om saker som jag kanske borde hålla tyst om. Men varför inte bara vara sig själv? Får för mig att mina tankar kanske hjälper någon.
Om än inte bara för att få känna sig lite bättre för en stund i jämförelse. O det bjuder jag på.
Jag är ju jag. Hur jag än försöker att inte vara det.
Men.
Jag måste lova mig själv en sak. Jag får INTE skriva om snön o kylan.
Får då blir det ett JÄVLA tjat. Det finns inget jag hatar så mycket som snö, o framförallt kyla.
Det framkallar ilska i mig. Jag går runt o fryser o är ARG. Hur värdelöst som helst.
Men jag ska erkänna att jag redan känner att detta kommer att brytas.
Men jag gör ett försök.
MåNdAg
Rivstartade veckan med en spontan bjud-spelning på Debaser Medis.
Fick ett sms av en fining som ville veta mina kvällsplaner. Spinningpass o plugga, byttes ut mot Ed Harcourt och I'm Kingfisher på Debaser Medis, snabbare än snabbast. Fint som snus!
Jag hatar när folk helt uppenbart pratar om en, på ett annat språk på tunnelbanan.
Speciellt när det är två skumma män, o ingen annan där. O de båda männen går av vid mitt stopp.
Då går min hjärna igång i 10000 varv per sekund, o hittar på både det ena o det andra.
Jag ser olika scenarion o tidningsrubriker.
Då är det så himla skönt när de går en helt annan väg, o jag slipper ringa någon stackare som får rycka in som natt-telefonjour. Men det är ju tur att jag är försiktig?
Även om jag vet att Maja blir arg om jag är rädd på vägen hem.
"Då har de jävlarna vunnit!" som hon skulle säga.
Fina Maja!
Idag är det alltså måndag. Eller nu är det tisdag. Sen kommer onsdag, torsdag o fredag.
Sen kommer LÖRDAG.
O HÅKAN! ♥
Spotify här.
Degerfôrs
Inatt fortsatte mina sjuka drömmar. Bland annat drömde jag att jag var på en jättestor fest av något slag. Alla fick varsin utmaning som de skulle utföra inför alla andra. Min kompis Maja fick läsa en dikt, någon annan fick göra något lite pinsamt.
Jag, jag skulle pussa kungen. (!?)
Fick genast en massa munsår över hela munnen, så jag slapp.
I samma dröm drömde jag också att min gamla fritidsfröken Ing-Marie kom till mig tillsammans med två kvinnor o ett litet barn. "Jag tänkte på dig..." sa hon leendes o lämnade över en lapp med text, på typ ryska.
Jag kunde förstå vissa delar av lappen, t ex den delen som sa att jag skulle bli ekonomiskt ansvarig för det lilla barnet o hennes familj. Om de inte kunde betala något, skulle jag betala.
Jag fick panik, jag kan ju inte ens ta hand om min egen ekonomi!
Jag grät o grät o sa att jag inte kunde göra det. Jag ville verkligen, men kunde inte.
Jag var så himla ledsen för att jag inte kunde hjälpa till.
Vad betyder detta? Skaffa fadderbarn, or what?
Ikväll har vi käkat tacos kollat på hyrfilm. Cessan sa;
"Vi MÅSTE hyra en film, annars blir'e Bibeln heeela kvällen..."
Han är världens roligaste 9-åring. Det märks att vi är släkt.
Nu ska jag snart krypa ner skavfötters med geniet, för imorgon ska vi upp tidigt o åka på den obligatoriska lördagsloppis-rundan. Jag känner att det finns chans för fynd. Det är liksom en känsla jag har.
Update, 2010-11-04
Allt går mig liksom bara förbi, om det inte gäller skola, jobb eller sova.
Jag glömmer bort att höra av mig till alla. Glömmer bort att vara social.
Jag glömmer i o för sig det mesta, så det kanske inte är så konstigt.
Jag är läskigt disträ o förvirrad.
Men igår fick jag frågan " Vad gör du? Ska vi slappa ihop?", när jag precis kommit hem ifrån 3 timmars skrivning o hjärnan var helt paj. Den andra parten satt fast på kontoret överöst med jobb o ville ha en anledning att dra därifrån. I o för sig var det helt självförvållat o nästan lite rätt åt'en, med tanke på New York- och Englandsresor. Men det var ett solklart JA. Så jag fick sällskap i tenta-koman.
O det tackar jag Gud för.
Jag fick nämligen en, vad jag trodde var, hjärtattack. Jag fick en sjukt konstig o kraftig smärta i axel/nacke ner mot armen. Det var alldeles för mitt i natten för att kunna ringa mamma utan att skrämma slag på henne. Så det var en jäkla tur att jag hade en mjuk hand på min panna, o en lugnande röst som sa att det inte var något farligt. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen blivit så rädd att jag framkallat en svimning.
Det har hänt förr.
Jag somnade med dödsångest, men visste att jag i alla fall inte skulle bli liggandes o ruttna om det värsta inträffade. Jag hatar att vara hypokondriker. En hypokondriker som vägrar att kontakta läkare. Alla gånger.
Hur bra är det, liksom? Egentligen?
Imorgon åker jag hem. Jag har drömt om min familj, o saknar dom så jag håller på att dö lite inombords.
Hem till skogen, sen hem till stan igen. Skönt att jag är hemma på båda platserna. Miljöombyte förnöjer.
Även om jag bara byter hemma mot hemma.
Paranormal Activity 2
Paranormal Activity 2, är den läskigaste film jag någonsin har sett!
Jag anser annars att jag är ganska tuff, inte så larvig o feg. Det är oftast jag som tvingar andra att se skräckisar. När jag såg Paranormal Activity, ettan, slapp jag sova ensam efteråt. Men jag var såklart rädd ändå. För jag vet ingen som kan somna på mindre än 10 sekunder, förutom just Steffi. Jag väckte honom såklart otaliga gånger. Jag hade väldigt svårt att sova, o såg o hörde konstiga saker.
Såntdär övernaturligt-tjafs freaks me out.
Ettan kan i detta fall jämföras med Hitta Nemo.
Det finns såklart männsikor som tycker sånt bara att fjantigt.
Som inte blir rädd av andar o demoner. Då blir ju Paranormal Activity 2 lite mer som en komedi kanske.
Men jag o Sarah satt som på nålar. O jag önskar att jag hade gjort det bokstavligt talat, så jag hade kunnat tänka på sticken i röven istället. Människor skrek rakt ut om o om igen, o jag blev så rädd att hjärtat tappade sin rytm. Det gjorde fysiskt ont. Det var så intensivt läskigt, o totalt stresspåslag i princip hela filmen. Inte ens under dag-scenerna fick man andrum.
På ett sätt önskar jag inte ens min värsta fiende den skräcken, men den fyller ju ändå sin funktion.
Fantastiskt bra på det sättet, men fruktansvärt på ett annat.
Så vill du bli livrädd o få sömnsvårigheter under en lång tid framöver?
Då vet du vad du ska göra.
