JKN

Men asså, herrejävlar!
Jag tittar på tv4, Familjen Annorlunda. Den ena hustrun får en rosa diskmaskin i bröllopspresent, "Åh, tack... en diskmaskin....är ju verkligen en jättebra bröllopspresent......jag blir verkligen jätteglad....den va jättefin...var den..", o i den andra familjen "piffar tjejerna till sig" med smink o nagellack innan killarnas fotbollsmatch. Tjejerna innefattar mamman, o en  3-åring. Mascara på en 3-åring? För att tjejer ska "piffa till sig"?
O så vill lillplutten också ha det fina röda nagellacket. Lillplutten råkar vara en liten kille.
Pappan blir så upprörd att kinderna blossar o säger att pojken är en pojke, ingen docka. O att "han kan få välja nagellack om han vill när han blir stor, o kan göra sina egna val". Ehh...?!
Pojken valde just nagellack, när han var liten? Det är val, gubbjävel.
Men nej, han får välja nagellack sen, det vill säga när skitgubben lyckats stöpa sin son i den äckliga könsstereotypa formen. DÅ får han väja. När pappan redan valt åt honom.
JÄÄÄVLAAAA IDIOOOOOT. Jag byter kanal. Orkar inte se skiten.

Jag HATAR såntdär. Blir alldeles skakig o vill slå den jättefula dumpappan.
Jag läste en väldigt bra artikel angående det här just idag. Svinbra. O lite extra bra på grund av att jag jobbat på förskolan som sydde tyllkjolar. Jämställdhetsförskolan Pantern. Kristina Henkel var mamma där, o hon har skrivit böckerna "En jämställd förskola" o "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2".

Om man tar ansvaret att skaffa barn, borde man väl även ta ansvaret att ge sitt barn alla möjligheter?
Större tillgång till livet? När ska folk förstå hur otroligt viktigt jämställdhet o genusfrågor faktiskt är?
NU tycker jag.

Läs artikeln här.