Something on your mind

Jag har virkat så jag har skavsår. O när jag koncentrerar mig gör jag någon konstig (o förmodligen jätteful) min som gör att jag får ont i de små framtänderna i nedre käken. Jättekonstigt.
Jag känner mig som en mormor på speed. Lyssnar på gammal musik, virkar, äter skorpor o dricker te.
Fast inte på ett avslappnat sätt. Jag tror att jag behöver en gungstol.
O en hel del piller, för den rätta känslan.

Nu ska jag försöka slappna av lite. Jag har varit jättetrött idag.
Men inte nu när jag ska gå o lägga mig. Såklart.
Men nu mår jag illa. Alltid något.
Godnatt.


Smaken är som baken.

Gårdagskvällen var toppen, som väntat.
Men det blev ingen spelning på Stampen. Vi hade som vanligt alldeles för trevligt, o hamnade i en allvarligt djup mat-koma. Istället åt vi Kinder-ägg, pratade om viktiga o oviktiga saker, o visade viktiga o oviktiga människor på Facebook för varandra. Anna-Maja var på hugget. Hon försökte sätta dit Anders o mig hela kvällen.

"Det finns inga fula människor. Det finns bara fula personligheter, o när du säger sådär, så har du en sån."
Det var bland annat något som upprepades ett antal gånger igår.

Men vaddå? Det finns ju visst fula männsikor? Sen beror det ju på vem man frågar. Alla tycker ju att olika människor är fula, men alla tycker väl att någon är ful? Eller?
Att utseendet däremot inte spelar någon roll sålänge man har en fin personlighet, kan jag skriva under på.

En gång ville Stefan inte se en film på bio, för att skådespelerskan hade "ett provocerande utseende".
Det är ju ännu värre. Man är inte bara ful, utan man provocerar andra med sitt utseende.
Utan att ha det som mål, liksom.
Vi såg iallafall den där filmen, o den var jättebra.
O jag tyckte hon var ganska vacker.
Smaken är som baken.


Ben&Jerry



Shit, goddamn! Ben&Jerry har gjort det igen!
De vet sannerligen hur man gör glass. Att jag sedan, under den värsta sockerchocken, beter mig som både Piff o Puff på samma gång är ju en annan historia.

Ikväll ska jag ut till Liljeholmen o käka middag o dricka öl. Ska bli trevligare än trevligast. Sen ska vi åka till Gamla stan o kolla en spelning på Stampen. Anna-Maja har styrt upp, o jag tackar inte nej.
Jag ska inte säga nej till något framöver, har jag bestämt. Om jag har tid o råd, det vill säga.
Förutom knark o våld då möjligtvis.
Men jag ska vandra/krypa/kräla/dansa/hasa/springa/skutta/gå/åla/backa/röja/sick-sacka/rulla/hoppa/marschera genom 2010 med ett öppet sinne!

Jag saknar Nasse så jag döööööör!



Jag har tittat på en massa gamla bilder ikväll. På Nasse, min älskling.
Han är helt fantastisk o bäst, o jag saknar honom så det svider i hjärtat.
Nu får/kan jag inte ens komma o hälsa på honom. Han har en elak (?) styvmor.
När jag flyttar ifrån det här lilla hålet i väggen, kommer jag reclaim'a honom!
Jag är hans mamma, goddamnit!
♥ ♥ ♥


           

        


Är jag allvarligt sjuk, eller bara vanligt trött?

Jag är uppriktigt orolig.
Jag är trött.
Jag har varit helt groggy ända sedan jag kom hem, efter min måndag'liga spinningdejt med Per, vid 19.
Men eftersom jag lider av någon typ av insomnings/gå-o-lägg-mig-skräck är jag fortfarande vaken. Jag tycker liksom inte att det känns ok att gå o lägga mig redan 20-21. Känns som jag slösar bort tid på att sova. Men vilken tid? Vad har jag gjort under de här plågsamt trötta timmarna? Inte något av värde i alla fall.
Finns massor av saker jag kunde ha gjort, o saker jag behövde ha fixat.
Men jag har bara legat i morgonrock o tittat på tv parallellt med att jag har tittat på något annat på datorn.
Så jag har inte sett något helhjärtat. Bara sett allt halvt om halvt. Så dumt.
Helhjärtat eller inget alls.
Det får bli min nya livsfilosofi.



Spotify här.


Vad är lösningen till den moderna människans problem?

Ja, det undrar ju jag med.
Det är tydligen väldigt enkelt, enligt foldern.

"Det finns bara en lösning, en väldigt enkel lösning!
Och den är att tro på Gud o följa Hans vägledning.
Det är endast då vi kan få en försmak på livet i Paradiset."

Där ser man på.
De tycker att jag ska konvertera till islam, bli muslim.
Hmm, får nog ta o fundera lite på det.

En tillfällig lösning på mina personliga problem just nu, är iallafall kardemummaskorpor o te.
O satsumas, såklart.


What tha dilly yo?

1 528 kronor tillbaks på skatten. Inte speciellt mycket, men jag är bara jätteglad att jag slipper kvarskatt.
O 1528 spänn betyder en Peace&Love-biljett!

Jag ska försöka bli ett Jay-Z-fan innan Peace&Love. Det är ju så mycket roligare då.
Jag ska jobba hårt på det. För det lär tyvärr behövas.

Men, Peace&Love kommer att bli off the hook, for shizzle my nizzle!

Peace out!


Vampire Lounge

Jag tror att jag kanske kommer att bli alkoholist. Jag drack nämligen två av de godaste drinkarna jag någonsin druckit igår. Jag o Anders styrde tillsammans upp våran lördagskväll med drinkar på Vampire Lounge.
Anders bestämde den första, Wild Berries. En smoothie-drink med massa mixade bär.
Jag bestämde den andra, K9. En glassdrink med chokladsås o Digestivekex.
Smakade som mammas cheesecake! Så alkoholist alltså? Risken finns ju. Världens godaste drinkar, o allt känns ju lite lättare, o lite roligare, med några promille innanför blusen?

Vi bestämde oss därefter för att gå o ta några öl o lyssna på Markus (The Tarantula Waltz) som spelade på Boulehallen igår kväll. Jättefin spelning, jättetrevligt ställe, o många jättefina återseenden.
Anders fick sig även ett smakprov på Markus Dylan-nörderi, som jag har nämnt i tidigare inlägg. Han kan till exempel se på Dylans hår från vilket år en bild är tagen. Det är alltså på den nivån. Men jag gillar ju nördar.

För att inte bryta min blogg-policy tänker jag inte säga vad jag har gjort idag. Men bitterljuvt, indeed.

Nu ska jag i alla fall poppa popcorn o kolla ikapp lite grejer på Svt-play. Jag har ju som sagt bara kanal 5.


Jag bjuder er på den sorgligaste låt som någonsin har skrivits.

14.57

Hej sömnproblem! 
Jag kunde inte somna inatt heller. Fanns i o för sig legitima anledningar till detta, men ändå. Så det slutade ju med att jag i princip har sovit/slöat/stickat bort hela den här dagen.
Ja, jag har börjar sticka igen. O jag kan inte sluta. Jag stickar, repar upp, stickar på nytt sätt, repar upp, virkar istället, repar upp...osv. Obeslutsamhet är ju mitt signum.
Det ska iallafall bli en halsduk/sjal av något snyggt slag.

Men nu ska jag släppa mina stickor.
Tänkte ge mig ut för lite shopping. Jag har en hel lista med grejer jag behöver, o saker jag enbart VILL, köpa efter min privata ekonomiska kris.
O såklart velar jag om hur kvällen ska se ut också. Finns lite olika alternativ. Jag vill helst bara ha ETT alternativ. Eller nej, jag tar tillbaka det. Jag vill ha många alternativ.
O någon som kan ta besluten åt mig.

Nu sparkar jag igång den här lördagen med lite härligt 80-tal.



Spotify här.

Jay-Kay?

Men, vad fan är det för skit som går på tv? Jag har ju i och för sig bara 5an, så jag förväntar mig egentligen ingenting. Alls. Men det här? Blodsbröder.
Jag är fan en bättre skådis än alla de där människorna. Det här påminner mig om filmerna, som de som hade media som tillval i högstadiet gjorde, o vi tvingades se på.
Liam Norberg är med i den här skräpfilmen. Också. Det är han som var med i Sökarna på 90-talet.

Det fanns ett gäng i Kristinehamn som kallade sig Sökarna, efter den filmen. De var gangsters. Det gick en massa rykten om knivbråk o vapen, o de var SÅ skoningslösa, Sökarna.
Jag gick i 9an, o tog mig in på gymnasiediscon med falskt studieleg. Vi hittade på en skola, gjorde någon fin logga i ClipArt o plastade in. Vakter är ju inte sådär jättesvåra att lura.
"Öhhhh, ehhhhh, va? En skola? Ok."

Saken är den att jag var lite kär i en av Sökarna-killarna. Vi kallade honom för Fila-snubben (ja, det var under perioden då alla hade Fila-kläder.) Jag dansade, eller försökte iallafall, alltid dansa sista dansen med honom.
Nu hittade jag ju som tur var Micke istället. Svärmorsdrömmen med skrattgropar.
Men tänk om jag hade blivit en gäng-bitch?
Kickersbruden, Johanna. Jag skulle ha kallat mig Jay-Kay, eller nåt annat coolt (?).
Det hade ju varit sjukt otippat.
O lite kul.

Bzzzzzz

Vilken dag.
Vaknade med alldeles för lite sömn bakom mig... Det blev en sen våffel-tillställning ute i Liljeholmen igår. Vi hade så himla trevligt att jag höll på att missa sista tunnelbanan. Supergoda våfflor, gjorda av en föredetta lärling på en våffelstuga (?!) i djupaste Dalarna. Delikat topping bestående av färska jordgubbar, hallon o blåbär. O sylt, glass o grädde, såklart. När jag väl landade hemma var jag så speedad o socker-knarkad, så jag inte kunde sova.

Så jag var trött, trött, trött idag. Ändå gick jag o tränade efter jobbet. O blev naturligtvis ännu tröttare.
Sen inträffade ytterligare några händelser, som tröttade ut mig ännu mer. Nu är jag helt utslagen.
Men hjärnan har fullt upp ändå. Den låter ungefär som en cd-spelare som inte hittar spår. Bzzzzzzz.
För den hittar inte heller något spår.

Affe påminde mig om den här låten på Fejjan idag.
Den är ju så bra. Vem som helst får känna sig fri att bjuda mig på spelningen den 23e maj.
Vem som helst!
Någon?
Hallå?
Ingen?
Nähä, det var ju synd.



Spotify här.

MySpace

2010-03-25 15:19
Till: Johanna

Hello Johanna!
Beautiful, beautiful blue eyes!
I'm a very passionate and romantic man and not afraid to show my affections in private or public. I am very clean and like seeing things and people clean as well. I will always treat my woman well and with respect and love and cherish her. I'm very easy going and down to earth. I Believe that a strong relationship is not based only on sex life but that a strong relationship builds a strong love life that leads to a strong and great sex life and can only happen with open communication, trust and commitment and constantly working together and being honest with my woman.

I will be very happy to read back from you.
James.


James alltså...vilken kille!
"I am very clean and like seeing things and people clean as well."
Redan där spricker det ju.
Han är alldeles för bra för mig, helt enkelt.
Tyvärr James, du förtjänar någon bättre.



2010-03-24 20:31
Till: Johanna

Hi Johanna!
My name is Andre the Player Jackson. I am coming to Stockholm in order to meet with Sony BMG and a few clubs. I am a professional boxer, baseball player, has been in several movies as an extra and my latest hobby is music. I just released my new single "International Player" a few weeks ago, which has been very successful on the internet. This is also the reason why I am going to meet with Sony BMG. Since I am not familiar with the area, and of course I don't speak the language, I am trying to find somebody who would be willing to show me around. I would be interested in going to a few clubs, in order to tlak to DJs there. So this is the main reason why I am contacting you today. As I said, I am trying to find a person who would spend time with me, going to different clubs, and making contact with DJs. I would of course pay for your expenses and pay you for your time. So consider this offer as a risk free way how to make money during a weekend. I will be coming to Sweden at the beginning of April, and I hope that you check at least my site in order to see that I am legit. If you feel better, you can accompany me with a friend. You would get paid though.
Again, I am looking forward to a positive response. Please don't hesitate to ask questions.
Sincerely,
Andre the Player Jackson


Andre the Player Jackson o jag. Clubbing.
Jaha, du gömde att säga att jag måste ligga med dig också?
Den lilla detaljen.


Ha! Kanske är dags att lägga ner den där MySpace-sidan.

Åt helvete med himlen



Den här brukar vi sjunga allsång till hemma i Värmland. Det är en gemensam favorit, kan man nog säga.
Vi har några stycken. Hurricane Gilbert är en annan.

Ikväll har jag lyssnat på Ceasars Spotify-lista, o saknat honom massor. Den är kul, den där listan.
Man kan lugnt säga att killen har blandad musiksmak.
Håkan Hellström, Charlotte Perelli, Slayer, Nordman, Katy Perry, Rage Against The Machine, Lasse Holm, Nic And The Family, Michael Jackson, Lill-Babs, Lady Gaga, Markoolio, Hot Chip... O så fortsätter det.
Underbara Cessan.

Hade inte den där upprörande 13-årsgränsen funnits, hade jag tagit med honom på Lady Gaga i maj.
Det är ju helt sjukt att barn får gå på Monster Jam, med helt galet höga ljudnivåer. (Vi var där för 3-4 år sen, o ingen hör normalt efter det, trots öronproppar o hörselkåpor.)
Men en vanlig konsert får dom minsann inte gå på.
Hyckleri.

Så här glada o peppade var vi i alla fall på Parkens spelning på Putte i Parken i somras.



54 kr

54 kronor. 
Det är vad jag har kvar de sista dagarna innan pengarna kommer in på kontot.
Jag är så himla nöjd, för jag trodde dom skulle vara helt slut mycket tidigare. Jag behöll ju de svindyra skorna, det är nog därför jag blev lite fattigare än vad jag hade tänkt den här månaden. Men nu trippar jag minsann runt i fina skor, o hoppar som en skadeskjuten gnu mellan alla fula vattenpölar o äckliga snöslaskhögar.

Idag har jag hunnit med att jobba, träna, diska, städa alla små kvadratmetrar, o att sätta upp en brandvarnare. Så nu kommer jag inte att dö i en brand. Inte här hemma.
Eller, jag blir i alla fall varnad först. 
Jag kommer däremot bli döv nästa gång jag lagar mat. Så det är nog bäst att jag låter bli. Jag får istället bli stammis på Ica's o PrisXtra's chark/delikatess-disk. Så får det bli. När jag fått pengar, det vill säga.

Jag ska spara de sista slantarna till torsdag, för då ska vi ha våffel-kalas i Liljeholmen!
Jag säger som Cessan o Lady Gaga;
Ga ga, uh la laa!

Våfflor är fina grejer.


Vad är en tisdag utan en rak höger?

Jag fick en snyting på jobbet idag. Rakt på näsan. Tror inte att jag förtjänade den, men man vet aldrig.
I det stora hela, liksom.
What goes around comes around, eller något annat tjafs kanske?

Den här låten har varit i mitt huvud hela dagen.
Jättebra låt. Men försvinn ur mitt huvud, tack.



Spotify här.

Godnatt, o sov så gott...



Spotify här.

Seabear

Vem följer med 5 maj?
Anders, jag räknar med dig?


Borgmästaren Per

Jag vet att jag har nämnt det förr. Det kanske till o med kan räknas som tjat nu.
Men Friskis & Svettis börjar verkligen gå mig på nerverna.
MEN!
Jag har fått en ny idol. Per Arenlid.
Första gången jag såg honom innan spinningpasset tänkte jag "Neeeej, fan fan fan!" .
Jag kan vara sjukt snabb på att dömma människor efter första ögonkastet. Något jag jobbar på att ändra. Men på Friskis har jag fått mina fördomar bekräftade så jäkla många gånger, så det var så jag tänkte.

Per ser ut, o beter sig, lite som borgmästaren i Spin City.
Men jösses vilket bra pass han har. Han är den enda som har musik som verkligen driver o peppar.
Jag blir så über-pepp att det är fara för mitt eget liv. Jag kör på, o skiter i om pulsen håller på att ta livet av mig. Han är så jäkla skön den här människan. Lugn som en filbunke, o säger saker som "O vad gör vi nu då? Jo, vi lägger på." "Vad händer nu då? Jo, 5 minuter brant uppför. O alla står hela vägen." Inget käckt "Wohooo, kom igen nuuuuu!"-skrikande. För det behövs inte.

Det bästa var när våran musik tystnade i spinningsalen under stretchingen, o gympasalens musik hördes igenom glaset. Take a Chance On Me.
Då sa han; "Hehe. Typisk gympamusik..." Med ett snett leende.

Då ville jag bara gå fram o krama honom.
Men jag nöjde mig med att gå fram o berätta hur otroligt bra jag tycker att hans pass o musik är. 
Han blev jätteglad, borgmästaren Per.
Vi kommer att bli SÅ tighta, för jag kommer vara på Kungsholmens Friskis kl. 17.30, varenda jävla måndag hädanefter.


Perra?


Äntligen måndag!

Ja, äntligen måndag. O det säger jag utan en enda gnutta av ironi eller sarkasm.
Jag jobbar med världens finaste människor. Stora som små.

O det firar jag med Essingebarnens favoritlåt.
Ni skulle se vilket ös det blir när denna kommer på radion.
De har till o med en egen The Killers-dans, som alla faller in i. Essingebarnen goes musikal.
I love it.


Tangled Up In Blue

Bob Dylan.
Mitt ex är nog en av världens största Dylan-nördar. Han får något glansigt i ögonen såfort Bob Dylan kommer på tal. Eller så blir han helt svart i blicken, om det inte är rätt saker som blir sagda.
Jag tror han tar det personligt. Han vet allt om honom, har läst alla tidningar o böcker, kan alla hans skivor, alla låtar, alla årtal, alla bootleg's. Rubbet.
Jag har liksom aldrig fått den där känslan av Bob Dylan. Jag gillar honom, men that's it.
Men, en gång när jag satt på bussen kom Tangled Up In Blue upp på min ipod. För några sekunder kunde jag känna känslan av att Bob Dylan är gud. Det liksom sög till i magen på mig. O sen var det borta. Men när jag berättade om de här få sekunderna för mitt ex såg jag ren o skär lycka o glädje i hans ögon. Det var fint.



Men jag antar att jag är likadan när det gäller Håkan Hellström. Han är min gud.
Som nu. När det snöar de största, fulaste snöflingorna jag någonsin sett, o jag känner att jag bara vill dö o återuppstå när allt har ordnat sig o det är sommar.
Då drar jag ner persiennerna o tittar på Håkan Hellströms spelning från Peace & Love förra året.
Då känns allt helt plötsligt helt ok.


Design; Josef Fritzl

Vem fan har designat den här jävla toan?? Josef Fritzl eller?!

Sa Maja på sitt ödmjuka sätt när vi stapplade nerför den långa trappan till tjejtoan i källaren på Bar 54.
Bar 54.
Varför har ingen varnat mig för det stället?
Jag mötte upp Maja and the gang vid 22, när de hade käkat upp maten. O det var schysst sålänge middagsgästerna var kvar. Men när facebookgruppen "Alla vi som inte kommer in på Stureplan" började ramla in var det väl inte lika schysst lägre.
Plus dunka-dunka-musik. "Too sexy baby yeah, bla bla bla, uh uhh" Typ.
Sen kom det 4 jättestora o jätteskumma killar, med 4 jättesmå tjejer med 4 jättestora hår o några få jättesmåkläder, o satte sig vid bordet bredvid. Känslan var skräckblandadförtjusning.
Ingen av oss kunde sluta titta på spektaklet. O ingen av oss kunde sluta tänka på drive-by-skjutningar.
Men det var underhållning o spänning. Typ som Snabba Cash. Jag har varken läst boken, eller sätt filmen.
Men jag kan tänka mig.

Tur att sällskapet var av världsklass.

O tidigare idag var jag med systrarna Jansson o kollade på Ringette-final.
Ringette är alltså en sport. Alla som känner mig vet att jag är den mest sport-ointresserade männsika som finns på denna jord. Men jag var alltså på Ringette idag.
Det är lite som hockey, men ändå inte alls. Klubban har inget blad, det är bara en pinne. O man spelar med en liten plastring istället för puck. O det är basket-regler. Eller något. Det är i alla fall bara tjejer som spelar.
Jag fattade ingenting, o fel lag vann.
Men det var kul ändå.

O så har jag klippt mig. Det var på tiden, men det var smärtsamt.
Men det växer ut.
Det växer ut.
Växer.
Ut.

You pay now, bitch!


En frivillig hemmakväll, är en bra hemmakväll?

Jag valde dator på magen ikväll i alla fall. Drinkar på Vampire Lounge med Paul var ett alternativ, men orken fanns inte riktigt där. Det ska tydligen vara sjukt bra frukt- o glassdrinkar där, så det får bli en annan kväll istället. Snart.

Jag poppade en stor skål med popcorn o tänkte kolla skräckfilm.
Men jag blev bara arg.
Seriöst, hur stor är sannolikheten att man går med på att vara hemma ensam hemma en kväll efter att en gammal äcklig besatt kärring har överfallit en, försökt döda en, sugit på ens haka med sitt äckliga tantslem, fortsatt härja runt efter att man spetsat henne på nån vass grej, o sen försvunnit från platsen?
O att man sen, samma kväll, efter att ha varit hos ett medium o blivit spådd att man har en besvärjelse från djävulen på sig, åker hem o pussar sin pojkvän godnatt o hejdå?
Hade det där hänt mig hade jag ju bett om att bli insydd på psyket, forever. Direkt.

Jag kanske inte förstår mig på skräckfilms-konsten, helt enkelt.
Jag stängde i alla fall av när en fluga kröp in i hennes mun när hon sov. Det var för läskigt för mig.
Det var det läskigaste o mest realistiska av det jag såg. 

Nu tar jag tillbaka lite musik, o sen hittar jag på något annat att göra. Eller så sover jag bara.

Projekt; Ta tillbaka musiken:
Great Lake Swimmers



In this world of wisdom, no one never really has a clue.

Fattig. Luspank. Black. Barskrapad. Slut på kulor.
Ja, ni fattar.
Tur att Spotify, YouTube o Svt-play är gratis. Men jag ska inte ligga raklång på sängen med datorn på magen hela helgen för det. Det är i o för sig lite lockande... Men jag tror jag behöver aktiveras.
Tur att mina vänner är gratis också.

Jag skulle i o för sig, med glädje, kunna stanna inne o lyssna på min nyfunna favorit, JJ.
Ni som har Spotify lyssnar med fördel här.
Det är bättre ljudkvalité, så att ni kan dra på högt o dansa runt o låtsas som livet är det lättaste som finns.
Men det kanske bara är jag som håller på med sånt trams.

Aja, lyssna vart ni vill, eller skyll er själva.


Chi-Chi, Mon mon mon mon mon Chi-chi!

En gång höll Stefan upp sin tumme, av någon oväsentlig anledning. Då stoppade jag in den i hans mun. 
I samma stund kom jag på hur kul jag tyckte det var med Mon Chi-chi's. 
Så jag stoppade in tummen i hans öra. Det var jättekul, o jag gjorde det flera gånger.
Jag är lättroad, ibland. O Stefan är för snäll. Ibland.

Stackars Mon Chi-chi. Du får bo hos mig.


We aren't fools to fall in love, but let 'coupledom' die. Ban marriage!

Åh, jag är så peppad o jätteglad över att Hidden Cameras kommer till Debaser i april!
Det liksom spritter i benen, redan!


Det har snöat hela vintern, o jag känner med det.


Femtiotalsparty!

Imorgon är det 50tals-fest på jobbet, som avslutning på 50tals-temat. Allt ska osa 50tal. 50tals-kläder, 50tals-musik, hamburgare o pommes till lunch, milkshake till mellis. Alla fröknar ska gå all in, Ville kanske till o med ska ha kostym. Jag måste välja något riktigt bra. O försöka få till den rätta känslan på frillan med.

Åh, det kommer krylla av små Mad Men-gullungar imorgon.
Fint!


Nu lyssnar jag på Kite här hemma, o tänker lite på att jag missar spelningen, i skrivande stund.
Så jag lyssnar här hemma istället, o hoppas att spelningen är skit, eller inställd.

Så himla fint.

Frankrike in my mind

Det började med att jag åt en jättegod choklad-croissant från Petit France, innan jag gick från jobbet.
Sen gick jag förbi Franska skolans skolgård, extra sakta, för att njuta av det franska språket.
Det var då monologen, på fransk rappakalja, började i mitt huvud.
Jag hade solen i ögonen, o sparkade grus på torr asfalt.
Jag kisade så mycket jag kunde o inbillade mig att jag drog fram på gatorna i Paris.
O jag lyssnade på Dansbanan. Om o om igen, på högsta volym.
Detektivbyråns musik får mig alltid att känna mig som Amelie från Montmartre.

Jag var oförskämt glad för ingenting.


Sniff & moff

Varför gillar jag att lukta på lösningsmedel? O färg, o lim, o bensin, o lack o nagellackborttagningsmedel?
Med mera. Det är ju skadligt ju.
"Sniffning under längre tid kan ge hjärnskador och annan psykisk avtrubbning. Sniffaren tappar den psykiska kontrollen och det är inte ovanligt att uppleva hallucinationer med syn och hörselförvrängningar."
Men åh, vad gott det luktar.

O varför gillar jag att äta så mycket skräpmat? O godis, o chips, o ostbågar, o kakor o glass?
Med mera. Det är ju ohälsosamt ju.
"För mycket socker i kosten gör att kroppen förbrukar vissa vitaminer, till exempel viktiga B-vitaminer och antioxidanter. För mycket socker gör även att mängder av hormonet insulin frigörs, vilket gör oss feta samtidigt som det ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes typ 2."
Men åh, vad gott det smakar.

Min kväll har bestått av en massa olika nagellack, en hel del nagellackborttagningsmedel, godis o glass.

Jag misstänker att jag kanske i grund o botten är självdestruktiv, rakt igenom.
Eller så saknar jag bara självkontroll, helt enkelt.

Sockerchock o berusad av ångor.
Dags att försöka sova, tror jag nog...

Jag ska bara rulla fram till tandborsten, o säga godnatt till de söta, men högljudda, rosa elefanterna som sjunger Rysslands nationalsång i 5 olika stämmor, samtidigt som de spelar Vänd-tia på mitt toalettgolv.

Projekt; Ta tillbaka musiken.

Jag har inlett ett nytt projekt idag.
Projekt; Ta tillbaka musiken.

Med detta menar jag all musik jag slutat lyssna på, eller i alla fall undviker att lyssna på, av olika anledningar. Det är ju oftast på grund av att den är förknippad med en viss händelse, en viss person eller en viss känsla. Kan vara en jättedåligt känsla, eller en jättebra. Grejen är väl att jag försökt undvika box'en i magen jag får när jag lyssnar på den artisten/bandet/låten.
Men nu jäklar! Nu ska jag ta tillbaks dom!

Är det en dålig grej jag blir påmind om är det ju på tiden att jag tar tillbaks den jättefina musiken!
Är det en bra grej jag blir påmind om är det ju bara att fokusera på det bra o fina i minnet, o försöka skita i det som svider.

Sen kommer jag kanske spara en o annan till bra-att-ha-gråtlåtar.

Idag startar jag med att ta tillbaks Band Of Horses.


Fru Hattmakare?

Ikväll har jag, Anna-Maja o Anders haft myskväll, med Blockbuster-meny, i biomörkret. Vi såg Alice i Underlandet. Som jag har längtat, väntat o peppat!
Anders var inte imponerad av vare sig 3D eller av filmen, o Anna-Maja var rädd för Alice.
Jag däremot, tyckte den var toppen! O jag vill gifta mig med Hattmakaren.

  +     =     ?

Nu ska det sovas. Hoppas jag.
Godnatt!

Riverside, motherfucker!

När jag var i Degerfors i helgen, hamnade tvn på Mtv. Det var Mtv Dance Chart. Låten Riverside blipp-bloppade ut sina toner, rakt in i mina öron. O jag insåg att jag gillar't, oroväckande mycket. Vad håller på att hända? Jag har börjat gilla blipp-bloppig musik, mer o mer. Är det för att jag äntligen har börjat träna, o mina muskler gillar stadig bas o catch'igt blipp-bloppande? Är det en tidig 30-årskris? Jag vet inte. Men jag blir rädd, o orolig.

Fortsätter det såhär, så kan jag redan nu tipsa om en 30-årspresent till nästa år.
Tror jag behöver en sånhär. O en riktigt stor baslåda. Eller vad det nu heter.





Control yourself, take only what you need from it.

Alarmsignaler är det värsta jag vet. Jag är världens tröttaste människa. På morgonen alltså. På kvällarna lider jag av någon slags sovfobi. Inte så konstigt att jag är trött på morgonen om man lägger ihop 1+1. 
Hur som helst kom jag just på att jag var väldigt nära på att slakta en av mina absoluta favoritlåtar genom att tänka;

"Åh, den här låten blir jag så himla glad av! Om jag har den som alarmsignal så blir jag ju glad på morgonen?"

No, no, no.
Ingen bra idé. Som tur var hann jag inse detta innan skadan var skedd. Jag vaknade i o för sig redan vid barn-sorlet, på albumversionen. Men kände att de första superpeppande tonerna snart skulle vara förstörda.
Så jag ändrade genast.

Kids med MGMT.




Jag blir så himla glad när jag tänker på den jättefina kvällen med bästa Åsa o Vendela, Popaganda -09.
Himlen öppnade sig, o regnet bara öste ner. Vi såg ut som dränkta katter. Som dansande dränkta katter.
Men lyckliga o glada dansande dränkta katter. Inte ens ett knarkigt gitarrsolo kunde sabba.
Underbart!

Det var även den kvällen vi träffade en tysk man som tyckte att vi såg ut som ett band. Eftersom vi inte var det, tyckte han att vi skulle starta ett. Ett electro-band.
Three Swedish Girls From A Gasolin Station, skulle vi tydligen heta. 
Han påstod att vi skulle slå stort i Berlin. Han skulle fixa allt, vi skulle bara stå på scenen.
Jag på mic, Åsa på keyboard, o Vendela på trummor.

Vi skulle säkert ha varit asgrymma, o tagit Berlin med storm.
Eller så hade vi blivit inlåsta i en källare, o slutat som en snygg vår/sommarjacka åt Günter.
You'll never know.



Låt mig presentera...Rudolf von Ticki!

Degerfors är lika crazy som vanligt.

Cessan, a.k.a Rudolf von Ticki, håller låda o förundrar mig med kort-trick. Han ledde även allsången till Du Hast med Rammstein i köket. Vi provade med 3 olika stämmor.
Fint? Jag tycker att det är känslan som räknas, o den var grym.

Nu ska jag förhoppningsvis spela till mig en massage i poker.
Vinner jag får jag massage, vinner Cessan tar vi fram ostbågarna.
Man kan säga att det är en win-win-situation för mig.


Drar åt skogen!

Då var det dags att packa väskan. O denna gång ska den packas lätt. Jag vet ju att jag ändå kommer att dra omkring i mina fula, rutiga pyjamasbyxor o något mjukt o stort på överkroppen, största delen av mitt Degerforsbesök. En helg går ju så fort, o dessutom finns det tydligen sjuklingar därhemma i skogen. Jag hoppas på soffhäng, tv, hyrfilm, god mat, tvspel, godis, ostbågar o en o annan liter cola.
O en massa fina loppisfynd.
Jag ska även försöka deal'a till mig en massage, o i alla fall EN sovmorgon.
Jag kommer väl förmodligen få lov att bli kallad Foffo eller något annat snyggt, läsa 100 kapitel i någon Sune-bok, spela upp Cessans Mario-konto några världar, spela samma kortspel om o om igen, kolla samma film om o om igen, lova sena gå-o-lägga-sig-tider (o sen ta skulden från morsan). Men det är det värt, minsann.
Massage o sovmorgon.
O min fina, fina familj!

Nu ska jag titta på Schulman Show. Tre av mina favoriter på samma gång. Alex Schulman, Maria Montazami o Gudrun Schyman! Det firar jag med yoghurt, branflakes o russin.
Sen är det natten.


Skita i det blå skåpet?

Onykter kille i mobilsamtal, gröna linjen, fredagnatt;

-Ska du inte komma till mig nu då?

-Men vaddå?  Jag tycker du ska komma...

-VA?!

-Men vaddå?!

-Varför då?!

-Vilket skåp?!

-Har du skitit där?!

-Men vaddå, var har du ett blått skåp?

-Har JAG skitit i det blå skåpet?! När skulle jag ha gjort det?


Jo. Det har du förmodligen gjort, kille lille.


01.27

Jag vill vara trött. Jag vill sova. Men det går inte alls bra.

Jag tänker på sjukdomar. Jag har eventuellt en släng av bältros, cancer o hjärntumör.
Jag tänker på bio. Jag vill se Alice i Underlandet. Jag vill se Alice i Underlandet. Ja.
Jag tänker på språk. Jag vill lära mig typ 5 olika.
Jag tänker på pengar. Jag vill vinna massor, o bli rik.
Jag tänker på resor. Jag vill åka vart som helst. Men helst långt, långt bort.
Jag tänker på shopping. Jag vill byta ut hela min garderob.
Jag tänker på frisyrer. Jag borde klippa mig.

Så; jag botar min hypokondri, firar med att se Alice i Underlandet, vinner en massa pengar på de nya lotterna jag tar ut från Triss-vinstlotten jag bär runt på i plånboken, köper en helt ny o fantastiskt snygg garderob, packar ner allt i en stor resväska, reser jorden runt o stannar lagomt länge i olika länder för att hinna lära mig språket. O så klipper jag mig. Jättesnyggt. Typ snart.

Ok. Nu kan jag väl få sova?


Shine, and darkness will disappear!

Som den sanna pessimist jag är har jag redan börjat förbereda mig mentalt på snön o kylan som jag har hört ska komma på fredag. Det är ju förjävligt.
Även om jag, de senaste dagarna, tyckt att det varit lite väl provocerande fint väder.

Mina nyinköpta mormorskängor, som jag råkade komma hem med häromdagen, trippar jag nu omkring i här hemma. Jag kan inte bestämma om de är värda alla kulor de kostade. Jag känner mig lite som en blandning av Mary Poppins, Madicken, Pippi Långstrump o en mormor. Det är ju fint, men tillräckligt fint?
Min intuition säger mig att mormorskängan kommer att bli bra i vår. O jag behöver ju verkligen ett par nya skor. Det är ju känt sedan länge.

Men det som snurrar i mitt huvud är att jag kan få rätt mycket annat för dessa kulor. Exempelvis:

* 52 chipspåsar
* 11 biobesök
* 2 200 tuggummin
* 22 nagellack
* 16kg cola-ferraris/godis
* 13 par strumpbyxor
* 3 st superlyxmascaror
* 24 öl på krogen
* 70 öl på Systembolaget
* ca 5 ½ konserter
* nästan en hel festival...

Sweet Lord Jesus...jag tror att de endast får vara på här hemma, ett tag till iallafall...

Jag ska åka till sköna värmeland på fredag. O det innebär oftast loppis-shopping. Tänk om jag skulle hitta ett par fina, avlagda skor från en gammal mormor någonstans. Hade jag då betalat alla dessa pengar för detta par, så skulle jag personligen se till att jag omyndigförklaras, o låta alla mina tillgångar (va?, vilka?) skötas av någon annan. Vem som helst. O så skulle jag grina. O grina.
Men hur stor är chansen? Jag har ingen aning?

Idag blev jag kallad både bajskorv o prutt-johanna...till o med kisskorv. Men sägs det med tillräckligt mycket kärlek får man kalla mig för vad man vill.
Eller om det är en bra deal.




Yo te vi, yo te vi, yo te vi , yo te vi llorando? Si.

Inte så mycket uppdateringar här på sistone. Jag vet.
Men så kan det vara.

Njut av den här sålänge.
Det gör jag.


M.I.A



Igår kom det till min kännedom att M.I.A ska spela på Way Out West i år!
Det spelar ingen roll hur fattig jag än må vara; jag SKA på Way Out West det här året. Vilka ska hänka på?

Jag kommer dumpa årets PiP, även om jag har krypavstånd till mammas lägenhet. Det är inte värt det. Dom har ju hittills mest bokat en massa skit. Ledsen Putte, men det är så... Hur rik tror du jag är, puttefnask?

O jag har redan bestämt med mina fina dalmasar att det ska bli Peace & Love i år! Så det så!

Ikväll är det Yeasayer på Debaser Medis, o jag e pepp, pepp, pepp!
Borde gör en massa saker just nu. Men jag väljer att äta godis o ligga i sängen. För då får jag blir sådär härligt superstressad o svettig sen när det är dags att vara där.
Älskar't.

Lasse!



Idag så luktade det Lasse i Västra Skogen. Sådär lite konstigt tonfisk-aktigt, så som han luktar när han biter mig i näsan. Det luktar/luktade ju ganska äckligt, men jag kom på mig själv med att le stort, o jag fick genast lust att "mag-prutta" honom på halsen. Nu.
Lasse, jag saknar dig!


Ti amo!



Tiden går, men minnen sitter som berget.
Idag hörde jag "Bright Eyes" på radion. På en sekund var jag tillbaks i Fridas vardagsrum, -93. Degerfors spelade i Cupvinnarcupen mot Tomas Brolins Parma, o jag o Frida hade våran första "star"-crush. I samma kille. En italiensk snygging med glittrande bruna ögon, och ett leende som kunde smälta vilket litet 12-årigt hjärta som helst. Herregud vad kära vi var i människan! Vi satt med tårar i ögonen o lyssnade på denna smäktande ballad, o försökte hitta anledningar till att vilja leva vidare efter att Parmas spelarbuss lämnat Degerfors.
Jag hittade Pontus Kåmark. (Eeh??)

När jag tänker närmre på detta, så undrar jag om det är en underliggande o bidragande del till att Frida numera talar flytande italienska, o har blivit swept away av åtskilliga italienare under de senaste 10 åren?



00.00

Åh, jag vill ha sommarnatt!
Nu.

Jävla snöslask.


Man, i feel like killing a woman!

"Man, i feel like a woman!"
Herrejävlar...ett psykbryt var inte långt ifrån! Jag trodde ju att jag överdrev, värsta tänkbara liksom! Jag är ledsen, men jag kan tyvärr inte respektera en människa som tycker att Shania Twain är bra musik att träna till. I alla fall inte om man är en dag under 65 år. Kanske låter hårt, men så är det. Förutom mitt "Nääääe!" och en blick som kunde döda, så vägrade jag att följa instruktioner. Sa hon position 1, gjorde jag position 3, osv. Som en liten trotsig 3åring. Men man blir väl som man umgås, antar jag?

Nana nana naa naaaa!


INTE ok.

Jag vaknade av en borrjävel imorse, o trodde givetvis att jag hade försovit mig,. För vem fan borrar innan kl 8.00 på morgonen? Jag sprang upp med hjärtat i halsgropen, o började irra runt. Men insåg efter en stund att klockan bara var 06.52. IDIOT!
Är det bara jag som anser att det är allmän hyfs att inte arbeta med slagborr innan kl 7 på morgonen?? Helt sjukt ju. Händer detta imorgon också, så kan jag inte ansvara för mina handlingar...
Snö-äcklet gjorde inte mitt humör mycket bättre.
O coca-cola till frukost kändes inte helt ok heller.

Tur att jag har världens bästa jobb att gå till. Där försvinner de flesta bekymmer under några timmar.

Men nu är jag tillbaks på brottsplatsen.
Så jag drar på lite spinning, för att spinna ut de värsta aggressionerna. Hoppas för guds skull att det är ok musik. Jag känner att Shania Twain, Hoffmaestro, Linkin Park, Takida eller något annat vidrigt kan få mig att go bananas...
Don't push it.


RSS 2.0