Världens finaste present!



Jag är så lycklig så jag hela tiden är på gränsen till att svimma, skratta o gråta!
O igår började jag faktiskt till o med att grina av lycka. (som att det skulle vara konstigt för att vara mig?)
Kanske pyttelite för att den värsta smärtan var över, men mest för att jag nu har en fantastiskt vacker tatuering på min kropp! Roger är helt ofattbart grym! Jag visade en bild som jag gillade, o sen så ritade han om den till denna undersköna skapelse!
Roger på Swahili Bob's.
Jag säger bara det.

Men min kropp gillade inte behandlingen så vidare värst mycket. Det gick bra de första 2-3 timmarna...men resten av tiden, fram tills tidtagaruret stannade på 5,5 timme, gick inte så bra. SMÄRTA! O när jag kom hem o skulle sova, låg kroppen bara o skakde i någon timme innan det gick att slappna av alls. Men nu sitter den där. O jag vet redan hur jag ska bygga ut den.

Idag gick jag direkt från stänging på jobbet till franska skolan för att hämta upp två gullisar.
Var barnvakting för hela slanten ikväll. O jag passade på att lära mig en o annan fransk fras.
Bland annat  "J'aime appelé Johanna. J'aime le fromage" - Jag heter Johanna. Jag gillar ost.
Kan ju vara användbart?

Sen freestyle'ade jag en sjukt dålig godnattsaga om en liten vit katt som käkade 100 gräddtårtor med sill på, o blev så stor att prinsessan inte kände igen den, innan jag somnade bredvid, o vaknade upp en timme senare.

Nu ska jag sova igen, för att gå upp tidigt o öppna på jobbet.
Men sen, efter klockan 15.30, är det helg!
O den kommer bli så bra.



Förbereda sig inför smärta

Jag ligger hemma på kammar'n o googlar "förbereda sig inför smärta", utan resultat.
Det är bara en massa förlossnings-tjafs. O det vet jag tydligen redan hur det känns, jag har nämligen haft njurstensanfall, inte bara en utan TVÅ gånger. O läkaren meddelade mig att jag utstått den högsta smärta man kan känna innan kroppen slår av o man svimmar. Vilket hände mig. Ungefär som att föda barn.
Min första tänke var ADOPTION. Den andra var KEJSARSNITT. Den tredje var SKIT OCKSÅ...

Har även svimmat av något jag trodde var en hjärtattack. När jag vaknade upp växte dödsångesten inom mig, o nära-döden-känslan var oumbärlig. Sjukvårdupplysningen sa "Ring 112!".
Jag vägrade, för enlig min teori så funkar det så; att om man förnekar det, händer det inte på riktigt.
Men jag fick gå raka vägen till doktorn i alla fall, o ta EKG o göra en massa tester.
Men det var minsann ingen hjärtattack. Det var förmodligen kramp i matstrupen. Jag drack för kallt vatten.
Tack för reality-check'en, Gud.



Jag har nog lyssnat på When I Grow Up med First Aid Kit ca. 100 gånger idag redan. O fler lär det bli.
Jag har älskat den låten med Fever Ray, o den här versionen är inte mycket sämre.

Skönt för grannarna som får en paus från det här dunket.




Spotify här.

When I Grow Up

Fever Ray i all ära, men First Aid Kit gör det väldigt bra.
Jag har svårt för covers på redan fantastiska låtar, men vissa lyckas.
Heja First Aid Kit.


Jason Molina

Jason Molina kan nog vara världens mest ledsna kille.
Han ligger överst på min gråtlåt-lista. Av olika anledningar.
Det här är en av dom;



Spotify här.


Men nu ska det inte gråtas!
Det var bara ett tips till andra gråtsugna.
Jag o Jason har haft tillräckligt många gråtdejter genom åren.

Jag är pepp, pepp, pepp!
O ganska frisk.
Jippie!

21.02

Jag har legat i sängen o tittat på Sommarpratarna på SVT1, o gråtit.
Jag har väldigt nära till gråt, oavsett om det är av sorg, glädje, medlidande, ilska eller smärta.
Jag tror att det kanske är nyttigt, men fan vad trött jag kan bli på det ibland.

En helt annan grej;
jag kan inte sluta lyssna på musik i mina nya högtalare.
Det går inte. Stackars grannar.




Spotify här.

Idag visas Big Fish på ettan.
Får inte missas.

Nu är fina helgen slut.

Då var jag tillbaka i Stockholm igen. Det där med att säga "hemma" blir bara förvirrande för mig, o förmodligen för en del andra också. "Hemma-hemma" är ju Degerfors. "Hemma" är väl Stockholm.
Jag blir alltid lite ledsen o sorgsen när jag kommer tillbaks från Degerfors. Mina finaste bor ju där.
Men inte så många fler.

Jag har i alla fall haft en väldigt mysig helg. Har dock lyckats bli sjuk. Det började redan i fredags o jag fick kommentaren "Varför blir du alltid sjuk när du kommer till Degerfors?" av Cessan. O det stämmer.
Jag blir ofta sjuk när jag är i Degerfors. Antingen tål jag inte den friska luften, eller så lyckas jag slappna av så mycket att bacillerna kan ta över. Den här gången fick jag feber, ont i halsen o jätteont i körtlarna på halsen. O det sitter i än. Så jag är hemma, i pyjamas byxor, tittar på skräp på tv o har ångest över alla pengar jag förlorar för varje minut. MÅSTE krya på mig.
Jag ska ju torter...eh...tatuera mig på onsdag!
 
I lördags var vi på loppisrunda. Jag hittatde ett par skor, en stor sjal o en liten mössa. Allt för 45 kr.
Sen var vi på hockey. Bofors IK-Leksand. Det bästa med matchen var Bofors mål, mamma, Cessan, kaffet o Delicatobollen, samt att se en gammal favorit tugga på tandskyddet. Resten var inte så jättekul.

Jag åkte Swebus till Stockholm igår. Alla sista-minuten-biljetter var slutsålda på SJ.
Först var det jobbigt, luktade illa, o en kille framför mig hade så mycket läckage på
sina hörlurar att han spelade eurotechno för hela bussen.
Men sen blev det mörkt o jag pluggade in mina lurar.
Då var det bara jättemysigt.

Nu vill jag ha ett körkort o en bil med en bra stereo.
Då skulle jag alltid ge mig ut köra på stora landsvägar i mörkret.
O lyssna på sånt här;




Spotify här.


O Kate; se dina danssteg som snodda.

On the road to Degerfors.

O jag är kissnödig. Som vanligt när jag inte borde. Jag känner mig återigen som 5 år.
Men pappa låtsas som att han inte hör, o när jag säger det högre säger han "Nej, det är du inte."
Det påminner mig om våran familjesemester, + morfar o farmor, när jag var liten.
Vi bilade i en folkvagnsbuss. När vi hade kommit till Svartå (ca. 15 min hemifrån) var jag redan kissnödig.
Sen fortsatte det så, ända till Normandie. Tror att det har satt sina spår.
Den psykiska pressen är too hard to handle.

The Tough Alliance

Jag var förresten ute på dans i lördags.
Fantastiskt sällskap o fantastisk musik.
Alla ingredienser för en lyckad kväll.

Den här spelades bland annat, o det dansades, det kan jag lova.



Spotify här.

Fancy Schmancy!

Jag ska extraknäcka på torsdag.
Jag ska vara värdinna på ett event som ett företag anordnar på Stockholmsbörsen.

Dresscode;
Svarta kostymbyxor eller motsvarande snygga byxor (ej jeans)
Vit skjorta/blus
Svarta skor
Vi står för grå kavaj (meddela storlek).

Jag märkte att detta sa ganska mycket om mig. Jag är inte en fancy människa. 
Jag har inga kostymbyxor eller liknande. Jag frågade om jag fick ha kjol istället, men nej, det fick jag inte.
Jag tjatade mig till att få ha ett par skinny stretchjeans, utan fickor. En vit skjorta har jag inte heller.
Ingen av standard-/"fin"-modell iallafall. De jag har har rosetter, konstiga kragar eller så är de genomskinliga. Skor är det enda jag har. Såklart.

Men det som säger mest om mig är, att jag efter jobbet åkte direkt till Myrornas för att köpa första bästa vita skjorta. 45 kr. Så ofta tror jag att jag kommer få användning av den, att jag är beredd att lägga ut högst 45 spänn. Begagnad. Fancy schmansy Johanna.

Jag vill i o för sig försvara mig med att det är 3 dagar kvar till lön.
Så lite mer fancy än så kanske jag egentligen är.

"Vad ska vi göra?"

"KROSSA RASISMEN!!"




Igår samlades jag o mina vänner för att demonstrera mot rasismen, o SD i riksdagen, tillsammans med 10 000 andra människor som gillar olika, o tycker att alla människor är lika mycket värda. Det var helt fantastiskt, o det fyllde min uppgivna kropp med tro, hopp o kärlek. Jag fick gåshud av engagemang o medmäsklighet över hela kroppen.

Kvällen innan tillbringades med en dyster valvaka hemma hos Maja o Roger. Ingen kunde tro att det var sant, o kroppen fylldes av hat o misströstan. Tårarna var nära största delen av kvällen, o på tunnelbanan hem fick vi även se andras tårar. Vilka är alla dessa idioter? Det är så jävla obehagling. Innan resultatet började visa sig var jag inte ens orolig. Min tro på Sverige o mänskligheten är större än så. Men, in my face...
Men efter demonstrationen fylldes jag av hopp. Vi är många, o vi gillar olika.
Kampen har bara börjat.



Trotsar regnet för demokratin

Nu har jag röstat!
O eftersom jag är jag, så går jag nu o oroar mig för att jag var totalt sinnesförvirrad o råkade läsa fel på valblanketterna o röstade helt åt helvete fel av misstag. Men jag går igenom händelseförloppet om o om igen, o är nu ganska övertygad om att det blev alldeles jätterätt o att jag hoppas att alla andra röstar likadant.
Kom igen nu Sverige!

Jag firade med att köpa nya högtalare till dator. Tror till o med att jag får kallat det för högtalarsystem.
O jag tror också att mina grannar kommer förbanna detta högtalarsystem. Subwoofer, oh yes.

Sen har jag även hunnit med att rensa bland mina skor i garderoben.
Men inte rensat UT, bara rensat bort. Ner i en kartong. Men det var tillräckligt ansträngande o påfrestande.
O jag vet inte hur detta kommer sig, men när jag hade tömt ut alla skor hittade jag en karta med Rennie, tabletter mot magproblem, längst in i garderoben. Jag vet inte om jag har varit så förutseende att jag lagt dit dom, för att jag vet att en utrensning av mina skor skulle resultera i magsår?
Ibland överträffar jag mig själv.

Ikväll ska det fanimej bli dans.
Vart, det får vi se.


Skor, skor, skor.

Jag har gjort det igen. Köpt skor.
Men den här gången så lyckades jag komma undan med 270 spänn för två par!
Ja, det är ju säkert skitskor, men jag vill förmodligen ändå inte ha dom nästa säsong.
Skopunkten, köp 2 par få det billigaste till halva priset. 
O jag lämnade även ett par stövlar i retur, därav det låga priset.
Stövlarna jag köpte till Way Out West. De hade någon typ av nitar på sidan.
En av dessa nitar har lossnat, o nu vill jag inte ha dom längre. Jag behöver dom inte. De har fyllt sin funktion.
Jag berättade att jag använt dom vid endast ett tillfälle (väldigt sant) o visade att niten redan hade lossnat.

Att jag använde dom i hoppande folkmassor i lervälling, o att jag dansade sönder dom på ett stökigt o rökigt dansgolv till kl 6 på morgonen, höll jag utanför historien.


Ikväll har jag tvättat. Roligare fredagskväll kan man kanske ha.
Men jag är så trött att min kropp firar denna hemmakväll.
O imorgon ska jag sova. O sova o sova o sova. O rösta.
O sen blir det kanske lite festligheter till kvällen.
Man vet aldrig.


Snark...

Jaha, det blir inte mycket sagt på den här bloggen nuförtiden.

Jag är trött, trött o trött. Har haft en hård vecka på jobbet, mycket strul, vikarier o inskolningar.
I tisdags var jag ju på The New Pornographers på Strand, o det var grymt!
Fint sällskap, god öl, o en fantastisk spelning.
Igår gick jag upp kl 05.30 o kom hem 21.30. Öppning, träning, o föräldramöte. Gäsp.
Idag skulle jag ha gått på Britta Persson + Anders Söderlund på Debaser Slussen.
Men jag bangar. Mitt huvud säger "Jajaja!" men kroppen säger "Glöm!"
Men tröstar mig med att jag såg dessa två för några veckor sen på releasefesten på Marie Laveau.
Britta Perssons nya skiva Current Affair Medium Rare är grym!

Någon som gjort ännu en svingrym skiva är Säkert! Facit är helt fantastisk, o jag känner igen mig i nästan vartenda ord hon sjunger med sin ärliga stämma. Underbart!

Nu ska jag äta paj, som jag varit så ekonomisk o huslig o lagat till.
Världens godaste paj, är väldens lättaste paj.
Strimlad kalkon, keso, purjolök, ägg, örtsalt.
Ba-damm! Världens godaste paj.

Snål-Johanna

Jag har blivit så jäkla snål! Eller ekonomisk, föredrar jag kanske att kalla det.
Jag räknar vart enda korvöre, o börjar tycka att öl är slöseri med pengar!
Vad händer med mig?! Jag värderar om allt, t ex "För 2 öl kan jag få en halsduk, o en halsduk behöver jag verkligen, o den kommer finnas kvar för alltid. Ölen försvinner såfort jag druckit upp den."
Fy fan vilken jäkla torrboll jag har förvandlats till! Kanske bara är för att det varit otroligt dåligt med roliga utgångar på den senaste tiden. Mest bara en massa hemmamys. Det får det bli ändring på.
O det sker redan ikväll. Jag ska snart spola bort snoret o all annan kärlek som satt sina spår. (Det är underligt hur mycket gammal napp man kan lukta efter en arbetsdag?) O sen ska jag möta upp ett välbekant ansikte för att avnjuta lite musik, The New Pornographers + ASS på Strand rättare sagt.
O ska jag kanske iallafall försöka pressa mig själv till att köpa åtminstone en öl.
Va fan, det är ju iallafall bara typ EN vante, o vantar jag har ju redan?







Spotify här.

Earthcake

Vart håller denna fantastiska mannen hus nu? O varför är han inte kvar på nyheterna?


Bombay Bicycle Club - Rinse Me Down



Spotify här.

21.41

I nattens dröm var jag helt galet röksugen. Hur går det till? Jag röker ju inte ens.
Har mitt sporadiska fjortisfeströkande fått stora konsekvenser? Jag förstår inte riktigt.

Något jag inte heller förstår är att man inte kissar på sig när man går på toaletten i drömmen?
Inatt var jag så sjukt kissnödig, o gick på toaletten säkert 50 ggr i drömmen.
O alltid ska det vara jätteäckliga toaletter, eller toaletter utan dörrar eller liknande så att jag inte får vara ifred.
O jag är så kissnödig att jag inte har något val. Hemskt.


Jamen det här var väl ett nödvändigt inlägg?
Det är ju söndag, liksom.

Godnatt.

Frikort?

Jag o mina vänner pratade en gång om fenomenet frikort, o vilket frikort vi skulle välja.
Frikort är, för de som inte är helt bekanta med uttrycket, en person som man får ligga med,
om man får chansen, även om man lever i ett monogamt förhållande.
Någon skulle välja Obama, med motiveringen "Han är en stor man, på många sätt.". Ehhum...?
Jag försökte att se det positiva med att vara singel, o sa att jag ju inte behöver ha ett frikort, då jag är en fri kvinna? Men visst, ska jag vara optimistisk o tänka science-fiction så kanske jag hamnar i ett förhållande.
Då har jag ett givet frikort.
Jag väljer Kristian Anttila.




Spotify här.

Lyssna på det här då...

...idag ska jag gå på ett spinningpass som hålls av en tjej som stavar sitt son-efternamn med z. Z!
Jag testar mina fördomar, o bara går. O önskar mig själv lycka till.




1 timme o 30 minuter senare

Jag åkte till Friskis, hämtade ut biljetten, hörde en röst som sa "Jag heter ------ Johnzon, det är jag som ska köra  spinningpasset" i receptionen. Jag vände mig om o mötte blicken. Det gick kalla kårar i min kropp, o jag kände hur min ögonfärg gick från blå till svart. Det var hon. Jag kände igen henne. Hon som bara spelade Shania Twain o annan skitmusik på mitt första Friskis-pass. Jag gick ner till omklädningsrummet. Stod o stirrade i väggen en stund o kände hur mitt goda lördagshumör sakta rann ur kroppen. "Det är inte värt det" tänkte jag, o gick upp för trappan o ut på gatan.
Så, ingen träning för mig idag.


29/9, Johanna at Swahili Bob's

Nu har jag bokat tid med Roger på Swahili Bob's!
29 september ska jag lägga mig under nålen, o torteras i flera timmar.
Men det kommer att vara SÅ värt det! Jag kan liksom inte vänta.
Jag är i stadiet då jag ritar med tuschpenna på kroppen.
JAG. VILL. NU.

Så alla som befinner sig på Söder den 29 september efter kl. 16.00
får gärna komma in o klappa mig på kinden o säga något snällt.
Kanske ge mig en godis eller två.
Om jag fortfarande lever.
Bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!


Döende?

Jag funderar på om jag (som aspirant till ordförandeposten i Hypokondriföreningen) har något fel i mitt huvud. I hjärnan alltså. För jag vet inte vad som händer med mig.
Jag slår i saker, går in i grejer o människor. Tappar balansen, tappar minnet. Får konstiga attacker då jag ser att människor pratar med mig, de rör på munnen, men jag förstår inte vad de säger. Jag försöker, men förstår inte. Jag hinner tänka att jag är döende, o hinner avstyra en panikångestattack precis innan det är kört.
Är det är sådant man verkligen ska kolla upp, eller ska jag ignorera det, som med allt annat?

Inatt drömde jag om Håkan Hellström.
Vi var på Stora Valla (Degerfors IFs hemmaarena). Han jobbade i kiosken, var hög som ett hus, o skrek att han var tvungen att äta mellanmål, så jag gav honom en Banana Skid. Han blev jätteglad o tyckte att det var skitgott, så vi gick tillsammans för att köpa fler på Prix. Underbara Håkan.

Sen vaknade jag.
Stel som en pinne i hela överkroppen efter Jukari'n igår, o alldeles för trött.
Men jag väntade på bussen med solen i ögonen o Phoenix i lurarna, o livet kändes liksom lite underbart.



Spotify här.

Hus-sörj(a)

Idag var jag på äventyr i andra delar av staden. Jag begav mig till Östermalm för att träna Jukari Fit to Flex med Gulle-Maja o Julia. Man kan nog säga det gick överförväntan, o musklerna varnar mig redan för vrål-träningsvärken jag kommer ha imorgon. Är tveksam till att goodiebagen vi fick är värd värken.
"Tyvärr barn, tant Johanna kan inte hjälpa till resten av veckan. Ni hittar mig i soffan."

Sen drog jag o Maja till Söder för att se våran veckoliga bio. MicMac's.
Väldigt fin fransk film. Jag ska återfödas till fransyska/fransos. Punkt.

Sen fick jag ett samtal av far.
Huser är sålt. O jag är ledsen.
Jag förstår inte varför jag alltid måste bli typ 4 år när hemska o jobbiga saker händer?
Jag blev sjukt sentimental o i huvudet snurrar tusentals minnen. Jag får ont i magen o blöta kinder av att tänka på att jag inte kommer kunna komma tillbaks dit sen. Att någon ful norsk familj ska bo där.
I vårat hus!

Tänk om de gräver upp våran fina djurkyrkogård?!
Då hoppas jag att Kotten, Tova, Filuren, Putte, Felix, Filippa, Bebben, Nisse o alla andra kommer tillbaks, precis som i filmen Djurkyrkogården, o gnager, hackar o klöser vett i idioterna.
Brutalt. Men hey, sådan är jag.


Idag köpte jag ett par nya, dyra skor också. Jag får dåligt samvete eftersom priset inte riktigt följde höstbudgeten o skon kanske inte var precis i modellen jag hade tänkt mig. Jag tänkte att jag ju har 10 dagar på mig att tänka på saken. Det var ju sista paret? O nu känns det som att jag är värd det? Jobbig dag ju? 
Yes. Resonemanget i en shopaholic's huvud.


Hejdå mardrömmar!

Underbara Sarah!
Hon postade det här fantastiska klippet på Facebook.
Det var 20 minuter sedan, o jag skrattar än.
Så sjukt kul! Hejdå mardrömmar!



The New Pornographers, Strand 14/9

Anders bokade, o jag får följa med.
Jippie!



Spotify här.

Klara, färdiga, gå!

Nu ska jag vara sådär löjligt o patetiskt kryptisk.
Jag är klar, o redo. Som aldrig förr!
Nu jäklar ska det ske, med besked.
Klara, färdiga, GÅ!

O så måste jag sluta vara så fördomsfull mot 45+'iga spinninggubbar.
Igår var jag på Lars-Åkes pass. Jag förväntade mig Lasse-Stefans i någon Crazy Frog-remix från en SmurfHits-skiva. Men han gav mig instrumental musik med drivande bas. Precis vad jag behöver för att röra på fläsket. Heja Lars-Åke, Anders o Per! Vågar inte riktigt lita på det, men jag borde nog se mig själv som överbevisad?

Jag tror det är 30+ tjejerna med pippi-tofsar jag ska oroa mig för.






Anna von Hausswolff

Så vackert att det till o med krävs en liten tår såhär mitt i natten.




Spotify här.

Idag hände en fin sak.

Jag satt o väntade på bussen, 1an vid Fridhemsplan, när en liten pojke kom fram till mig o sa oroligt "Dina barn springer över vägen." (två tonåringar hade precis genat över den dubbelfiliga vägen.)
Jag förklarade att det inte var mina barn, o han undrade vart deras mammor var.
Jag kan inte ens förklara eller återberätta mötet med detta fantastiska barn.
Han frågade saker, jag svarade. Jag frågade saker, han svarade. Vi skrattade. Han viskade att han skulle lura sin pappa att han hade städat sitt rum, för att han skulle få öppna det nyinköpta o jättestora Pokémon-paketet han höll i famnen. Han fnissade o hans ögon glittrade.
Det kändes som vi verkligen träffades. Helt okomplicerat.
Han var helt uppenbart autistisk, o helt fantastisk.

Det låter ju säkert knäppt när jag återberättar det, men det var liksom något så otroligt fint i det hela.
Han fick mig att känna att saker inte behöver vara så himla komplicerade hela tiden.
Livet är inte svårare än vad man gör det till. Härliga unge.

Jag har hängt med två andra härliga ungar ikväll också.
Vi har haft soffhäng, kollat Scooby-Doo o käkat godis i massor.
O det har jag fått betalt för. Det är ju nästan så att jag skäms.

Nu ska jag sova. Ska bli underbart. 
Förra natten sov jag över 12 timmar.
JAG ÄR TRÖTT.



Trött.

Ännu en vecka förbi. Helg. Jag tänker; sova!
Jag är oroväckande trött, hela tiden. Men antar att det är hösten som gör grovjobbet.
Har även en enorm tankeverksamhet just nu.
O så har jag ju köpt nytt Friskis-kort.
Två pass avklarade på två dagar, woho.

Igår körde jag ett spinningpass, o det var en nära-döden-upplevelse som sig bör när det är första gången på länge. Jag tappade dessvärre fokus o började gapskratta mitt i passet.
Instruktören hade med låten Alors On Danse i passet, o i refrängen stod vi upp o trampade.
Om ni lyssnar på låten så hör ni att det är en liten tuta (inte melodi-tutan) utan en annan?
Som är lite mer tut-tut-tut-tut liksom? Den är med i början av låten också.
Varje gång jag nuddade sadeln med rumpan tutade den,
så jag fantiserade om att det var min rumpa som lät så.
Som en cykel-tuta. Skitkul.

Ehhh...jag vet, såhär i efterhand inser jag också att jag kanske inte är helt frisk.
Men jag hade ju kul, det är väl det som räknas?
Nästa gång ska jag försöka vara normal.
JAG ÄR TRÖTT.


Välkommen bebis!

Idag kom en efterlängtad bebis ut! Efterlängtad av både föräldrarna, o mig.
Fick ett mms, o fällde en liten tår. Jag bestämde mig genast för att flytta in hos Fina Familjen.
Eller bygga ett hus, nära. Vad som helst. Jag vill träffa den där superfina bebisen hela tiden!
Kommer kanske sluta med ett besöksförbud? Jag nog får lägga (spänn)band på mig.

Idag köpte jag mitt träningskort för hösten. Om det inte vore för att jag ser ut som en köttbulle, på även detta träningskort, hade jag lagt ut bildbevis. Men jag vägrar.
Är det manipulerat o genomtänkt? Att de gör så att man ser ut som en köttbulle på fotot för att man ska träna mer? Borde ju vara tvärtom? Att man bara betalar, tror att man är skitsnygg, o sen inte går dit?
Antar att jag bara ser ut så.
Som en köttbulle.

Nej, nu ska jag bädda ner mig o drömma om jungfrufödslar.
Godnatt.


00.27

Det känns som att det händer så himla mycket, o ingenting alls, på samma gång.
I mitt huvud händer en miljon saker samtidigt.
Olika scenarion, olika besut ska tas, olika utfall, olika framtider.
Utanför huvudet händer jobb. Ny dator. Bio ikväll.
Well, det mesta händer i huvudet.

Men idag hände ZLATAN.
Sprang in i självaste mr. Dryg på Stureplan tidigare idag.
O det/han var mycket coolare än vad jag någonsin vill erkänna.
Jag blev lite starstrucked. Sen hade han Mellberg med sig,
men han är ju en gammal Degerforsare o inget att hetsa upp sig för.


http://wwwc.aftonbladet.se/sport/0503/09/zlatan.jpg     När skedde förvandlingen?     http://habs.theoffside.com/files/2008/11/zlatan110108.jpg



RSS 2.0