JKN

Jag hade en diskussion med en vän om att känna och tycka. Att de kan stå emot varandra.
Jag har levt hela mitt liv efter vad jag känner. Jag är en känslostyrd människa, från födseln tror jag.
Jag agerar efter hur det känns i mig, inte som jag tycker att jag ska agera. Inte som jag tycker att jag borde agera? Nu kanske det här låter motstridigt, o jag vet inte ens om jag är helt med på vad han menade.
Men jag lovade att tänka på det. Verkligen tänka på det.

Han tycker att jag ska ta kontrollen över mitt liv genom att strunta i hur det känns, o istället göra som jag tycker. Det där med att strunta i hur det känns, har jag lärt mig, i en annan del av mitt liv. Men det tänker jag inte gå in på här. Jag vet att många redan vet vad jag pratar om, o de som inte vet, behöver inte heller veta.
O det gick, tillslut. Men nu ska jag alltså göra det med andra delar av mitt liv?
Jag är tveksam, för det kommer innebära att jag måste ta beslut som jag egentligen inte vill ta.
Jag har svårt att göra saker när känner får hela min kropp att värka. En del har motsatt problem.
Det är intressant det där. O jag lovade att tänka på det.
Jag tänker.