OMG

Sweet Lord Jesus, have mercy on me!
Vilken helg! Det mesta var ganska otippat. Men jättekul!

Fredag bestod av tacomiddag hos Maja, öl o hockeyspel. Jag, Vendela och Anders hade Tallest Man On Eart i sikte. Men den trevliga festen hos Maja, samt en liten miss i planen o ett rykte om en sjukt lång kö, fick oss att snabbt o spontant styra stegen till Strand o Jenny Wilson i stället. Snyggt omstyrt, måste jag säga! Det kändes som ett självklart val i efterhand.




Hela lördagen bestod av sänghäng med dator, o världens finaste serienörd. Sträck-kollade alla avsnitt av Bored to Death. Jag tror att jag håller på att skolas in i något slags serie-maraton-tittande...
När klockan blev för mycket var det dags att svida om, o börja på noll igen. Vinflaskan o jag gick hem till finaste Anna o Robin på en snabbvisit. Sen styrde vi kosan mot Debaser o Kristofer Åström.
Det blev en massa dans, dans, dans, o andra trevligheter!

Den här är, såklart, för oss Anna! Puss!


Förlåt, främling.

Idag kom jag på mig själv med en fruktansvärd automatisk tanke.

Jag satt på tunnelbanan påväg in till T-centralen. Det var ganska mycket folk i vagnen, men jag fick en sittplats. Jag fumlade lite med min ipod, grejade lite med alla saker i fickan, o sedan tittade jag upp. O frös typ till is. Människan framför mig satt med ett stort leende på läpparna.
Min automatiska tanke var,

"-Hjälp, han är psykopat. Eller fri-religiös."

Båda två alternativen, tycker jag personligen, är lika läskiga.
Ett leende gav mig rysningar! ETT LEENDE!
Vad har jag blivit?

Ett leende är ju det finaste en främling kan ge en annan främling!
Han kanske satt o tänkte på någon/något han älskar. Kanske tänkte på planerna inför sommaren eller på sin pojkväns jättefina ögon. Han kanske tänkte på sin frus fula långkalsonger med hål i, eller att han har en jättestor godispåse hemma. Han kanske tänkte på en stor hund som nyser äckligt slem på Fredrik Reinfeldt. Han kanske tänkte på något roligt han hört, eller han kanske bara tyckte jag såg väldigt kul ut. 
Eller.........håll i er.............................................han kanske bara var allmänt glad.
Vad fan vet jag!
(Eller så var han psykopat och/eller fri-religiös, men jag väljer att tro på något av ovanstående alternativ.)


Jag nöp mig det hårdaste jag kunde i armen, o bestämde att jag aldrig någonsin ska reagera så på ett leende igen! O gör jag det ska jag nypa ännu hårdare.
Jag gav ett stort leende tillbaks innan jag hoppade av.

O som motaktion ska jag börja le mycket mer mot främmande männsikor. Skitsamma om dom tycker jag ser ut som ett fån, ett psykfall eller en läskig fri-religiös människa.
Blir en på miljonen lite gladare, så är det ju värt det.

Mmm...maja, mat, mys.

Efter en veckas vrålförkylning kände jag att det fick räcka med soff- o sänghäng.
"Dags för träning igen!", tänkte jag på vägen hem. O lika bra att slänga in en tvättkväll också. Kändes ju lite sådär halvkul, men what to do..?
MEN! Precis när jag kom hem innanför dörren fick jag ett sms.

"Har du planer för kvällen?"
Mja, men bara tråkiga.

"Äta gratismiddag för 2 med mig?"
JA!

Jag blev bjuden på en romantisk middag för två, av finaste Maja! Mina tråkplaner var som bortblåsta!
Världsfin kväll med thai-buffé, glass-buffé o världens bästa sällskap. Planering inför våren & sommaren, kloka visdomsord & allmänt skitsnack.
Jag har ju alltid brunnit för genus o jämställdhet. Men Genusvetenskap I tog det till en annan platå.
GV I, tack för Anna-Maja!

This one goes out to Maja.




Får se om jag får in ett hat-trick i gratis i helgen. Det skulle vara väldigt jätte-ok. Var är mina pengar?
One down, two to go!
Fan, vad gratis är gott!

15.50

"-Jaha ja, det blir visst bajskorv o potatis idag" sa Cecilia till mig o såg måttligt imponerad ut när hon tittade ner på oxjärparna, som såg sådär lagomt goda ut...

"-Fjöken, skulle jag kunna be att få mej såndäja bajskojv, tack?"

Ojdå.

Så kan det gå när barnen har för stora öron, är för väluppfostrade med alldels för mycket, oförtjänt, tilltro till sina fröknar, med alldeles för mycket kiss-o-bajs-humor.
Men kul, det var det.


Gråtlåt no.1

Jag är ett stort fan av gråtlåtar. Jag har en lång lista.
Jag såg ett avsnitt av 'Alla älskar Raymond' som handlade om just detta. Raymond kom på sin fru med att sitta o gråta i smyg, o han trodde att hon var djupt olycklig o att skilsmässan väntade. Men sedan kom det fram att hon bara hade lyssnat på sin gråtlåt, för att få gråta lite, ventilera. Det har ju inget med att vara djupt olycklig att göra.
Jag antar att det kanske inte funkar för alla människor. Men för mig funkar det väldigt bra. Jag tycker att det är skönt att gråta lite. Lite, alltså. O utan att vara olycklig/förkrossad/uppgiven. All annan gråt är skit.
Men när jag känner att jag vill gråta sådär lite lagom mycket, funkar alltid Hajen's (Jaw Lesson's) Scapegoat.
Den är så brutalt vacker. Den går rakt in i hjärtat o vrider om. Tårarna kommer som ett brev på posten.
Perfekt!





Nu ska jag sova, för imorgon ska jag vara världens roligaste Johanna.
Godnatt!

Johanna+Essingebarnen=sant

Nu får det vara nog med förkylning o hemmatråk!
Imorgon smäller det! Då får jag hänga med mina Essinge-finisar igen. Varje dag dessutom! Åh, vad jag har sett fram emot det! Har saknat allihop, o nu slipper jag det.
Så himla fint!



Dream on...

Vad är det som gör att jag minns, i princip, alla mina drömmar? Jag tycker i och för sig att det är ganska kul, i alla fall oftast. Jag ska börja skriva drömdagbok. Lägga penna o papper bredvid sängen, o genast skriva ner allt jag minns precis när jag vaknar. För drömmar bleknar ju under dagen, o tillslut minns man inget alls.
Inatt drömde jag en, delvis, läskig dröm. Nu har den redan börjat försvinna, men jag vet att det var en "ond människa" som hela tiden gav mig något typ av gift som gjorde mig förlamad stundvis. Det konstiga med den här drömmen är att jag inte kände mig rädd för "den onde" tillslut, utan tyckte mer synd om honom/henne. Det riktigt läskiga var att känna sig förlamad.

Jag har läst om något som kallas sömnparalys, o känner människor som varit med om det. Det är ett förlamande tillstånd om kan inträffa när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler, för att man inte ska röra sig, om man till exempel drömmer att man springer. Om muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på försent så kan man inte röra sig, trots att man är vaken. Man får känslan av att man är förlamad. O det värsta är att man kan få hallucinationer o andningssvårigheter i samband med detta. Man kan alltså vakna, vara helt förlamad, känna att någon står vid sängen, inte kunna andas, men vara helt oförmögen att göra något alls.

Fy fan, vad läskigt!


Nej, nu ska peppa upp den här sega o snoriga tisdagen med lite Yeasayer.
Jag längtar till 5 mars.
Jättemycket.



Fokusera mera!

Ikväll har jag sträck-kollat alla avsnitt av 'Himlen kan vänta' på Svt-play. Jag vet inte varför egentligen, eftersom kvällen mest bestått av tårar o rädsla för döden. Men jag är inte så rädd för att dö, jag är bara rädd att förlora dom jag älskar o alla andra som betyder mycket för mig. Men såna här ämnen får mig också att stanna upp o tänka efter. Vad är viktigt? Lever jag i nuet? Har jag fokus på rätt saker? Tar jag någon/något förgivet? Det tycker jag att alla ska göra. Ofta. Rätt fokus är avgörande.
Oj, vad djupt och allvarligt det här blev. Men titta på ett/några/alla avsnitt så kommer ni förstå mitt tillstånd.

Det här är världens finaste sten. Den ska jag titta på tills jag somnar.



Kom, fina fredag!


Life is good, men förkylt.

Är förkyld som ett förkylt litet as. Blir hemma idag, o det är väl lika bra med tanke på SL o eventuella köldskador.
Somnade snabbt o skönt igår efter en stilla o mysig kväll i sängen med te, ostbågar, cola-ferraris o OS. Vaknade till ljudet av hockey. Frågade lite om ställningen, somnade om. Sov o drömde om att jag simmade, i stilla vatten, fast i uppförsbacke. Helt omöjligt i verkligheten, men väldigt möjligt i mina drömmar. O jag var naken.

"Drömmer du att du simmar väntar tur och lycka". Åh, så bra!
"Är du naken i drömmen visar det att din livssituation är påväg att förbättras". Fantastiskt!

O Sverige vann med 3-0.
Life is good.


Snön vs. SJ

Herregud! Vilket kaos på centralen. Jag vet inte, men jag tror o hoppas, att mina systrar sitter på varsitt tåg hem just nu. Inställda tåg o förseningar. Vad håller SJ på med, på riktigt? Den här vintern har ju varit katastrofal! Vi bor i Sverige, o det har ju varit kallt o snöat här i urminnes tider? Eller? Jag förstår ingenting. Men jag gör inte så mycket för att förstå heller, har fullt upp med att vara skitarg.

Åka tåg. Det brukar ju vara helt ok annars. Om allt går enligt planen. OCH, om jag får åka framlänges!
Det är inget "annars mår jag illa"-fjams jag pratar om då. När jag åker framlänges så känner jag mig påväg. Påväg mot/till något! Världens bästa känsla. Men när jag åker baklänges så ser jag bara allt jag lämnar. Jag blir känslosam, oavsett vad det är jag lämnar, om jag åker baklänges. Separationsångest, check!
Men eftersom jag har någon slags hatkärlek till melankoli, så kan ju i och för sig det också kännas ok ibland.


Lugnet efter stormen är så sjukt mycket tråkigare än lugnet före. Nu sitter jag här, allt är tyst. Det är ganska städat. Man kan bara ana lite av orkanen som drog igenom här hemma i helgen. Lite odiskade vinglas, paljetter på golvet, papper med poängställningar. Men annars är det som innan. Tråkigt. Men ibland måste man ha tråkigt för att kunna ha kul, eller hur var det nu igen?
Men snart får jag sällskap igen! Söndagsmys & mat. En hand på pannan, så jag slipper tycka synd om mig själv. Det är SÅ värt!
 


The Korpi Sisters and Mr. Leck

Vilken kväll! Vilken helg! Vilka systrar!
Gårdagen var helt utmärkt. En lång dags shopping, där även jag shoppade annat än nässpray o värktabletter. Sen hem, duscha med hjälp av "IN!-UT!-principen" (sett Sällskapsresan, någon?) Sen kom fina Anders. Vin, intro-tävlingar o jag vet inte vad. Tiden gick fort i alla fall, o sen styrde vi kosan mot Fasching. O ingen kö! 

                            


Jag har lärt mig ett o annat under helgens gång.

1. Man vet aldrig om det är man själv som är störd, eller om det är alla andra.
2. Min "Angelina Jolie-läpp" kallas tydligen "stjärt-läpp", ingenting annat.
3. Det går bra att shoppa, även om man egentligen inte har råd.
4. Jag måste in på rehab för mitt två-tummar-upp-missbruk.
5. Använd bara nässpray om du vill se ut som Michael Jackson efter en förkylning. Inkl. näsblod.
6. Gå alltid till Fasching när det är snöstorm. Noll kö. Proppat med folk ändå.
7. Jag är bäst på intro-tävlingar.
8. Gamla klasskompisar från högstadiet blir bara jätteglada av felskickade mms mitt i natten.
9. Semla räknas inte som natt-mat.
10. Jag ska alltid ta mat-tips från Stefan på största allvar.

Några frågor kvarstår.

1. Är "-Aja, lady gaga..." positivt, eller negativt?
2. Varför hälsade ingen på Jenny i Montreal?
3. Hur smakar semlan, utan lock, på 7Eleven?
4. Vem var egentligen "tyska Plura"?
5. Finns det rehab för två-tummar-upp-missbruk?
6. Vad håller SJ på med?
7. Hur skadar man SJ på bästa sätt?
8. Hur kunde kexpaketet sitta fast på insidan av skåpdörren? Upp-o-ner!
9. Hittade Jenny på historien om kexpaketet, eller är min lägenhet hemsökt?


Well well, svaren kommer väl till mig i sinom tid.
Svinbra helg i alla fall!




Nysa, nyser, nös, nysit?

Varför bli man alltid sjuk, när man verkligen, verkligen inte vill bli det? Jag har inte varit sjuk på flera månader. MEN igår, när båda mina systrar hade kommit på plats, började det... 1. Jag nös, o nös o nös. Vi gick på bio o såg Shutter Island, en mycket bra film, rekommenderas!
Men när den var över hade jag i princip snytit upp en hel pappersnäsduksförpackning. 2. Snoret var här. Sen åkte vi hem drack te, käkade goda lyxmackor, kollade tv o hade det allmänt mysigt. Jag försökte ignorera alla symptom.
Men nu när jag vaknade... 3. Vageln är här, med tillhörande svullet ögonlock o lazy-eye. 4. Total-täppt Rudolf-näsa. 5. Blyhjälm på huvudet.

Alltså;
1. Nysningar
2. Snor
3. Vagel
4. Total-täppt Rudolf-näsa.
5. Blyhjälm.

Nice! Jag är, o ser, precis så sjuk ut som jag låter.
Men inget kan stoppa mig nu. Mina systrar ska shoppa kläder, jag ska shoppa nässpray o Alvedon. Mina systrar ska sminka sig snyggt, jag ska försöka sminka bort mongoögat. Mina systrar ska dricka vin o ha trevligt, jag ska dricka vin för att få bort sjuk-känslan, o ha trevligt, såklart.
Det kommer att bli bra. Jag känner det. Jag kanske bara inbillar mig saker.
Man vet ingenting längre efter att ha sett Shutter Island. Se den.

To be continued...



Let's make this happen

Då var den stora systern på plats! Nu väntar jag in den lilla, sen så är vi redo för systerhelg!
O snälla sj, sluta bråka nu.

Nu kör vi!


90210

"Ibland blir det lite som Beverly Hills", sa en klok man till mig igår. O så rätt han hade.
Men gårdagen var fin o trevlig! O idag var det sovmorgon, tack o lov. Sängläge o bok hela förmiddagen, ända tills jag inte orkade känna hur dammsugaren stirrade på mig längre. Fix inför systerbesök står på dagens schema, o sen är det fullt hus (rum) tills söndag!

På lördag ska jag rösta för soulkväll på Fasching. Var alldeles för längesen, o min själ behöver lite soul i vinter-tråket!



Keeping warm in cold country

Soffan är på plats, o jag är grymt nöjd! Känns som att den har hittat hem, faktiskt. Nu kan jag ligga i sängen, snabbt ändra mig, o sitta i soffan 2 sekunder senare. Båda finns där, hela tiden, o väntar på mig. Underbart!
O nu väntar den även på mina gulle-systrar som kommer o hälsar på i huvudstaden i helgen! Vips, en dubbel-tältsäng! Helg-pepp!

Ikväll ska jag ta med mig min fina Åsa o gå på 2-års kalas på Lilla Hotellbaren. Kommer bli trevligt, o spännande, minst sagt... Pitch&Smith firar 2 arbetsamma år med 3 band på scenen, drinkar o dj's. Sweet.
O jag har längtat efter Åsa, så det blir toppen!

Såhär kommer det eventuellt att låta ikväll:



-kärlek-



Det här ser ut som en rutten Ferrari-bil. Men den är allt annat än rutten.
Den är underbar. Den är kärlek.
Cola-Ferrari, jag älskar dig.

Tv, jag behöver dig, mer än vad jag vill ha dig.

Idag får jag en bäddsoffa! O min jättegamla skrutt-tv. Nu kommer i princip hela mitt rum vara soffa o säng o kuddar. Kanske lite osmidigt, men mjukt o skönt i alla fall. O nu är jag redo för helgbesök, Korpi-sisters!
Min jättesnälla pappa är påväg hit o ska hjälpa mig med förflyttning av alla grejer. Jag har hyrt släp o allt. Ska slänga ut den där stora skit-tvn som stått o hånat mig i några veckor, o byta ut den mot gamla Bettan. Nu slipper mina grannar lyssna på mina versioner av En Midsommarnattsdröm, The Quiz, Helpless o Knocking on Heavens Door varje kväll. Tror att dom är rätt trötta på mina Spotify-listor också.
Tv, det blir bra.



17.38

Min helg var toppen! Lördagen bestod av ett besök på Stockholm Furniture Fair ute i Älvsjö. En miljon möbler, o en Stefan. Senare blev det ett väldigt spontant besök på Debaser Slussen med trevligt sällskap av Anders o Maja. Öl, fina samtal o lite dans. O gårdagen var som en enda lång sovmorgon o frukost.

Ikväll är det mysig kompensations-middag på schemat. Igår var det söndag. Idag är det mys-måndag.



Selektivt minne, check!

Idag slumpade min iPod fram Richard Buckner, o jag fick genast en skarp, men varm, känsla i magen. Jag blev sentimental, vilket jag har så himla lätt för att bli. Jag tänkte tillbaks på tiden när jag bodde i Göteborg. Jag o min storasyster bodde tillsammans, o båda två var i stort behov av att göra roliga saker. Jag dejtade en psykopat, hon hade ett brustet hjärta. En dag, när behovet var som störst, tog vi fram tidningen o kollade "Händer i Göteborg"-spalten. "Richard Buckner på Röda Sten". Vem? Det var skitsamma, vi åkte dit utan några som helst förväntningar. O det visade sig bli en helt fantastisk, mysig o intim spelning, som finns kvar glasklar i mitt minne än. O hans musik kommer jag alltid förknippa med Göteborg o den tiden.

Nu i efterhand minns jag ju inte psykopater o trasiga hjärtan. Nu minns jag bara allt fint, bra o kul, o får en varm känsla i magen. Tycker, för det mesta, om att min hjärna funkar så. Att den sållar bort det dåliga, o bara minns allt bra. Det kan ju ligga mig i fatet ibland, men i det stora hela är det ju egentligen bara jättefint.




O hur skumt det än är, så fick jag ett paket av min fina storasyster, just idag.
Hur fint är inte det här?
 
Du gjorde min dag, storasyster!

Aouch.

Träningsvärk, i love it! Jag hade lika mycket träningsvärk förra torsdagen. Vet inte vad det är som gör att människan som håller i passet kl 12 på onsdagar får mig att ta ut mig till max. Det är ett medelpass, o inget annat medelpass har gett mig sådan träningsvärk förr. Jag tror att det är hennes alternativa styrkeövningar. Hon är kul. O hon gillar [ingenting], o det gillar jag. Hon är käck, men inte lika äckel-käck som alla andra. Jag känner mig lite bedrövad över att jag inte kommer kunna gå på hennes pass framöver. Hade jag gjort det, hade jag förmodligen haft ett schysst ass till sommaren.
På gårdagens pass var det tydligen någon som filmade från fönstret på övervåningen. Känns ju rätt sjukt, men jag kan på något sätt förstå människan. Om han/hon inte gjorde det av perversa skäl dvs. Men det ser ju så sjukt kul ut. Människor i alla åldrar, alla former o alla stilar, skuttar runt o trängs, försöker göra rätt, göra i rätt takt, med rätt ben, rätt armar. O personen som tittar genom glaset hör ju ingen musik heller, utan ser bara rörelserna. Jag har alltid svårt att hålla mig för skratt när alla springer runt, runt under uppvärmningen. Känns så fel o konstigt på något sätt. Vuxna människor som springer runt, runt i en pytteliten ring, som om det gällde livet eller döden. Men det är bra, man ska ju ha kul när man tränar.
Ok, det är på andras bekostnad, men skitsamma.


Yeah!



Den 5e mars är det jag som styr upp efterfesten. Kom med valfritt ljud/instrument, och/eller valfri ansiktsbehåring. Be there or be square!



Spontan-mys

Precis efter att mitt träningspass hade slutat idag ringde en väldigt fin, och för dagen väldigt förtvivlad, vän. Det hade varit inbrott i en bil o en väska, som innehöll ett par nycklar samt räkningar med adress till hennes lägenhet, hade blivit stulen. Hon ringde ju då självklart till sin stora, starka o modiga kompis Johanna. Jag följde självklart med henne hem för att skrämma bort alla eventuella tjuvar, knarkare o psykfall. Men det var ingen där, så vi kedjade in oss i lägenheten o käkade Polly, drack te o kollade film hela dagen, ända tills hennes hyresvärd kom med nytt lås, o jag kunde lämna henne i tryggt förvar. Spontan-mysdag, toppen!

Igår skrev jag en lapp. En svensk arg-lapp. Någon tvättade nämligen över min tvättid. Inget kan göra mig så arg som saker som sker i tvättstugan. Trasiga torktumlare, ludd, misskötta tvättider, klumpigt tvättmedel i facken. You name it. O igår blev jag på-hejad av en tant när jag stod där nere o väntade o kokade. "Skriv en lapp!! Gör det!" Så för att kunna ha en trevlig o avslappnad kväll tog jag pennan o skrev; "Nu missade jag min tvättid. Passa gärna tiden nästa gång, tack."

Idag när jag kom ner o skulle boka om, satt den här lappen på min plupp.



Från att ha velat strypa människan, ville jag nu bara kramas. Människor är bra fina ibland.

Hmm...

Jag kan inte bestämma mig. Skaffa tv, eller inte? När jag är ensam kan jag känna mig ännu mer ensam utan tv...vill ha ljud o röster. Musik är fantastiskt, men det är inte samma sak som tv-ljud. Radio skulle kanske kunna funka. Jag märker ju att jag gör väldigt mycket saker som jag inte brukar göra på kvällarna annars. Jag pysslar. Grejar. O igår märkte jag vilken tydlig uppmärksamhets-tjuv tvn faktiskt är. Mr. S o jag lyssnade på låtar vi aldrig skulle lyssnat på annars, pratade om saker vi aldrig skulle ha pratat om, om tv skulle ha varit på igår. Om tvn skulle ha stått påslagen hade båda två emellanåt suttit helt tysta o osociala. Det kan ju vara skönt det med, men igår kändes det fint att inte ha någon tv.

Att jag sedan sov som en kratta inatt är ju en annan historia. O det har ju ingenting med tvn att göra, utan det var nog snarare på grund av mitt ständiga fröken-kaffe igår, plus en hel del coca-cola igårkväll. Jag har haft ett uppehåll i mitt cola-drickande ett tag, började misstänka att det var en stor bidragande del till mina sömnproblem. O inatt fick jag det svart på vitt. När klockan ringde imorse kändes det som att jag inte sovit en blund. Det hade jag ju såklart gjort, men mina drömmar var så nära verkligheten hela tiden, så jag vet inte vad som var dröm eller verklighet. Jag drömde att jag låg i sängen o skulle sova. Jättekonstigt. O jättejobbigt.
Men jag fixade frukost, o efter att vi hade kastat morötter till/på kaninerna från balkongen, kände jag mig oförskämt pigg o glad. O nu blir det träning, yay!

Om jag inte haft tv förra veckan hade jag missat den här fina coverlåten med Anna Järvinen.
Vilken tur jag hade.


19.00



"I got out of bed today, staring at a ghost."

Mycket passande mening, o en mycket bra låt.
Jag var så galet trött imorse när jag steg upp. O den ständiga bristen på sol hjälper ju kappast till o gör att man ser levande ut på morgonen... Men några koppar kaffe senare var jag pigg. Jag var hos mina favoriter idag, mina Essinge-älsklingar. Var samma drag där som vanligt. O idag var det 50-tals tema. Fotografering för bilder till egna "filmisar", Elvis ekade mellan väggarna, höfter svängdes o veteranbilar målades på löpande band. Världens skönaste ungar, helt klart.

Sen gick jag för att handla lite kvällsmat. Det var extrapris på rotfrukter, 50 öre/kilot eller något liknande. Människor var som galna. Crazy-eyes, vassa armbågar, påsar prasslade frenetiskt överallt, knuffar o en allmänt aggressiv stämning. Folk öste ner rotfrukter i sprängfyllda påsar, o köpte kilovis av alla möjliga sorter. Jag fick känslan av att alla visste något jag inte visste. Att jag missat att det är ett världskrig på gång, o att alla hamstrade så mycket mat de bara kunde för att kunna överleva i sina skyddsrum. Det var rotfrukts-hets! Jag, som annars brukar vara ganska lättpåverkad av andras köphets, köpte inte en enda rotfrukt. Däremot köpte jag semlor. Inte för att jag var sugen, utan för att dom var billiga. Den gamla fällan. Som tur är får jag besök av mr. S, o kommer med största sannolikhet tvångsmata honom med semlor.

Fröken-kaffe hela dagen. Jag får vara glad om jag kan somna inom 2 dygn.



Andas i fyrkant



Min räddning.
Sov-te! Som dessutom inte smakar hö-bal. Tillsammans med min svenniga spikmatta är det en vinnar-kombination. O att andas i fyrkant. Uttrycket "andas i fyrkant" myntades av en väldigt klok, o mycket speciell, 8-åring. Klassen jag arbetade i pratade om hur man ska göra när man behöver lugna ner sig, om man till exempel är arg. "Räkna till tio!" "Gå iväg o vara ensam!" var de vanligaste svaren. Men "Andas i fyrkant!" var det bara en person som svarade, o ens visste vad det innebar. Alla undrade, o han kunde inte förklara.
Nu tror jag att jag, på andra vägar, förstått o lärt mig vad han menade med att "andas i fyrkant".
Man ligger med armarna längs sidorna. Andas in djupt med magen. Håll kvar. Andas in djupt med bröstkorgen. Håll kvar. Andas ut luften från bröstkorgen. Håll kvar luften i magen. Andas sedan ut med magen. Upprepa.
Låter kanske krångligt, men det är väldigt lätt. O väldigt avslappnande.

Nu låter jag kanske som värsta yoga-gurun, men låt dig inte luras. Jag är inte så lugn o harmonisk.
Jag råkar bara veta hur man andas i fyrkant.


Taktlöst?

Var är folks taktkänsla? Jag förstår inte att det kan vara så svårt att hålla takten. Jag påstår absolut inte att jag har en oslagbar taktkänsla, men en vanlig bastakt borde väl alla kunna hålla? Jag höll på att bli galen på dagens spinningpass. ALLA runt om mig trampade i otakt. En del trampade för snabbt, en del trampade för långsamt, men alla trampade i otakt. Jag blundade o fantiserade om att jag körde om alla o mejade ner dom i diket, en efter en.

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=2629310 
Hahahaha. Hahaha. Haha. Ha.


Min tv har bestämt sig för att inte fungera längre. Den har hotat mig i ca. 2-3 månader, men nu är det allvar. Den stora, fula klumpen har bestämt sig för att kasta in handduken. R.I.P skit-tv.
Om du har tv, tycker jag att du ska titta på Tv4 Nyhetsmorgon imorgonbitti. Då spelar o sjunger Markus fint i rutan.

Såhär vackert kan det låta.


A Sunday Smile

"A Sunday smile, we wore it for a while."
Imorgon är det måndag.
Ny vecka.
Nya tag.



Stackars lilla...

Min lillasyster bröt armen igår. Stackars henne! Jag går runt o har en såndär konstig klump i magen. En sån man har när det här hänt något tråkigt/hemskt/sorgligt/jobbigt, o huvudet inte orkar tänka på det hela tiden, men ändå finns det kvar i kroppen. När man måste tänka, "Hmm.. vad är det som har hänt nu igen....?", o så boxar det där jobbiga till en i magen när man kommer på det.
Det är bara en arm, jag vet. Men det är en arm på någon jag bryr mig väldigt mycket om, o som verkligen behöver sin arm just nu.

Men för att pigga upp henne har jag laddat upp två dimmiga klipp på youtube. Jag vågar påstå att det är en av våra bästa konsertkvällar någonsin, Familjen på Strand för ungefär exakt ett år sedan. Avslutningen var magisk, alla upp på scenen o dansa, dansa, dansa! Pepp pepp!
Puss, lillis!


16.44

Inga skor. Precis som jag förutspådde. Men mr. S lyckades hitta ett par väldigt varma OCH jäkligt snygga. Sällsynt kombination. In i första bästa skoaffär, titta, prova, köpa. Han är så himla effektiv.
Resten av kvällen bestod av oxfilé-middag (!), fotboll/Låt den rätte komma in, semla/bulle. Sen tittade vi båda på Eagle vs. Shark. Den var lika fin igår som de tre första gångerna jag såg den.

Nu ska jag göra ännu ett försök med skorna. Men eftersom jag nästan lyckats övertala mig själv om att det snart är vår, o att jag egentligen inte behöver köpa nya varma skor, kanske jag lyckas. Jag är rätt bra på att lura mig själv.



Min nya idol

Jag har fått en ny idol. Jag tror att det kan bero på igenkänningsfaktorn. Han o jag är nämligen extremt lika när vi spelar gitarr/ukulele. Han är i och för sig lite bättre än mig. Men jag kan också ha lite problem med texten ibland.





Så jäkla bra!


Ain't got no shoes...

Inga franska drömmar. Jag är djupt besviken. Jag hoppades verkligen på en dröm om Paris, ur mitt romantiska perspektiv. Drömmar är ju som verkligheten, fast i en light-version. På gott o ont. Men inatt skulle det vara på gott. Men i stället drömde jag att jag var på flykt från något, här i tråkiga Sverige. Det var som en Beck-film. En ovanligt dålig Beck-film. Jag fick packa väskor, gömma mig i garderober, ta bakvägar, smida planer med polisen...
Häromnatten drömde jag att jag vaknade upp, smått skräckslagen, hos Erik Grönwall. Erik Grönwall!? Vad håller min hjärna på med? Jag gick i alla fall, av misstag, därifrån med hans täcke (?), glömde min mobil, hittade honom gråtandes på en brygga. Jag hittade på snälla saker att säga, han blev glad, o vi gick tillbaks så jag fick min mobil. Vad gör man inte för sin mobil?

Idag ska jag o mr. S leta skor, båda behöver nya. Mina älsklingsskor läcker. Vill egentligen inte ha några nya, vill ha mina gamla. Men det här äckliga vädret gör det ohållbart...
Jag vet hur jag vill att de nya ska se ut, o då vet jag även att det är smått omöjligt att hitta dom. Men jag får göra ett ärligt försök innan jag lägger ner, o låter mina tår leva i fukt resten av våren.

Ain't got no shoes utan hål, men i got life, goddamnit!



Salut!

Tänkte hedra min allra första läsare med det här fina klippet. Franskt o jättefint! Teje, när drar vi? Vi ska ju glida runt, fria o öppensinnade på Paris gator, hänga på café, skriva dagbok, lära oss franska, ha spännande o givande diskussioner med främlingar, på våran felfria fanska, såklart. Träffa mörka mystiska fransmän, klippa page, bli hyllade konstnärer... Ok. Nu kanske jag spårade ur lite. Men vi måste till Paris.

Nu ska jag lägga mig i sängen o titta på en av de vackraste filmerna jag vet, Amelie från Montemartre. Sen ska jag somna o drömma fantastiska drömmar, om det jag dagdrömmer om såfort jag hör någon tala franska.

Au revoir!



Blogga? Jag?

Ja, tydligen.

Efter en kort blogg-diskussion med min lillasyster häromdagen har jag bestämt mig för att bli med blogg. Lite konstigt eftersom samtalet gick ungefär såhär; 
-Vem tror att folk bryr sig?
-Hur kan människor vara så dumma i huvudet o lämna ut sig o sina nära?
-Det måste va nån slags sjuk bekräftelse-grej, "jag bloggar, alltså finns jag."

Men jag har på sista tiden influerats av mina vänners bloggar, som är väldigt roliga att läsa. Man kan ju faktiskt hålla någon slags balans. Även om jag är sjukt dålig på det där med balansgång, i typ alla avseenden...
Men jag har ju även insett att jag tycker att det är rätt kul att läsa och förundras över andra människors oförmåga att hålla balansen. Såna som spyr ut sina innersta känslor, låter folk gotta sig i deras mest privata delar av livet. Äckelkul, liksom.

Jag kanske ibland kommer vara obegripligt sarkastisk, ironisk o allmänt knäpp. Men jag ska försöka hålla mig till allmänna, vardagliga tankar o funderingar, mycket musik, kanske lite bilder, o roliga saker som händer i mitt liv. Det är mitt mål. Sen kan ju mitt Bambi-balanssinne sabba allt. Så hang in there, alla känslovampyrer!
Förresten, Robert Pattinson är ju så sjukt snygg.

Hej sålänge!

RSS 2.0