Smaken är som baken.
Gårdagskvällen var toppen, som väntat.
Men det blev ingen spelning på Stampen. Vi hade som vanligt alldeles för trevligt, o hamnade i en allvarligt djup mat-koma. Istället åt vi Kinder-ägg, pratade om viktiga o oviktiga saker, o visade viktiga o oviktiga människor på Facebook för varandra. Anna-Maja var på hugget. Hon försökte sätta dit Anders o mig hela kvällen.
"Det finns inga fula människor. Det finns bara fula personligheter, o när du säger sådär, så har du en sån."
Det var bland annat något som upprepades ett antal gånger igår.
Men vaddå? Det finns ju visst fula männsikor? Sen beror det ju på vem man frågar. Alla tycker ju att olika människor är fula, men alla tycker väl att någon är ful? Eller?
Att utseendet däremot inte spelar någon roll sålänge man har en fin personlighet, kan jag skriva under på.
En gång ville Stefan inte se en film på bio, för att skådespelerskan hade "ett provocerande utseende".
Det är ju ännu värre. Man är inte bara ful, utan man provocerar andra med sitt utseende.
Utan att ha det som mål, liksom.
Vi såg iallafall den där filmen, o den var jättebra.
O jag tyckte hon var ganska vacker.
Smaken är som baken.
