Control yourself, take only what you need from it.
Alarmsignaler är det värsta jag vet. Jag är världens tröttaste människa. På morgonen alltså. På kvällarna lider jag av någon slags sovfobi. Inte så konstigt att jag är trött på morgonen om man lägger ihop 1+1.
Hur som helst kom jag just på att jag var väldigt nära på att slakta en av mina absoluta favoritlåtar genom att tänka;
"Åh, den här låten blir jag så himla glad av! Om jag har den som alarmsignal så blir jag ju glad på morgonen?"
No, no, no.
Ingen bra idé. Som tur var hann jag inse detta innan skadan var skedd. Jag vaknade i o för sig redan vid barn-sorlet, på albumversionen. Men kände att de första superpeppande tonerna snart skulle vara förstörda.
Så jag ändrade genast.
Kids med MGMT.
Jag blir så himla glad när jag tänker på den jättefina kvällen med bästa Åsa o Vendela, Popaganda -09.
Himlen öppnade sig, o regnet bara öste ner. Vi såg ut som dränkta katter. Som dansande dränkta katter.
Men lyckliga o glada dansande dränkta katter. Inte ens ett knarkigt gitarrsolo kunde sabba.
Underbart!
Det var även den kvällen vi träffade en tysk man som tyckte att vi såg ut som ett band. Eftersom vi inte var det, tyckte han att vi skulle starta ett. Ett electro-band.
Three Swedish Girls From A Gasolin Station, skulle vi tydligen heta.
Han påstod att vi skulle slå stort i Berlin. Han skulle fixa allt, vi skulle bara stå på scenen.
Jag på mic, Åsa på keyboard, o Vendela på trummor.
Vi skulle säkert ha varit asgrymma, o tagit Berlin med storm.
Eller så hade vi blivit inlåsta i en källare, o slutat som en snygg vår/sommarjacka åt Günter.
You'll never know.
Hur som helst kom jag just på att jag var väldigt nära på att slakta en av mina absoluta favoritlåtar genom att tänka;
"Åh, den här låten blir jag så himla glad av! Om jag har den som alarmsignal så blir jag ju glad på morgonen?"
No, no, no.
Ingen bra idé. Som tur var hann jag inse detta innan skadan var skedd. Jag vaknade i o för sig redan vid barn-sorlet, på albumversionen. Men kände att de första superpeppande tonerna snart skulle vara förstörda.
Så jag ändrade genast.
Kids med MGMT.
Jag blir så himla glad när jag tänker på den jättefina kvällen med bästa Åsa o Vendela, Popaganda -09.
Himlen öppnade sig, o regnet bara öste ner. Vi såg ut som dränkta katter. Som dansande dränkta katter.
Men lyckliga o glada dansande dränkta katter. Inte ens ett knarkigt gitarrsolo kunde sabba.
Underbart!
Det var även den kvällen vi träffade en tysk man som tyckte att vi såg ut som ett band. Eftersom vi inte var det, tyckte han att vi skulle starta ett. Ett electro-band.
Three Swedish Girls From A Gasolin Station, skulle vi tydligen heta.
Han påstod att vi skulle slå stort i Berlin. Han skulle fixa allt, vi skulle bara stå på scenen.
Jag på mic, Åsa på keyboard, o Vendela på trummor.
Vi skulle säkert ha varit asgrymma, o tagit Berlin med storm.
Eller så hade vi blivit inlåsta i en källare, o slutat som en snygg vår/sommarjacka åt Günter.
You'll never know.
Kommentarer
Postat av: anna
Men, jag har också Kids!! Av exakt samma anledning! Jag kom dock aldrig på varför jag helt plötsligt började tycka den var tjatig innan det var för sent...
Trackback
