Shine, and darkness will disappear!
Som den sanna pessimist jag är har jag redan börjat förbereda mig mentalt på snön o kylan som jag har hört ska komma på fredag. Det är ju förjävligt.
Även om jag, de senaste dagarna, tyckt att det varit lite väl provocerande fint väder.
Mina nyinköpta mormorskängor, som jag råkade komma hem med häromdagen, trippar jag nu omkring i här hemma. Jag kan inte bestämma om de är värda alla kulor de kostade. Jag känner mig lite som en blandning av Mary Poppins, Madicken, Pippi Långstrump o en mormor. Det är ju fint, men tillräckligt fint?
Min intuition säger mig att mormorskängan kommer att bli bra i vår. O jag behöver ju verkligen ett par nya skor. Det är ju känt sedan länge.
Men det som snurrar i mitt huvud är att jag kan få rätt mycket annat för dessa kulor. Exempelvis:
* 52 chipspåsar
* 11 biobesök
* 2 200 tuggummin
* 22 nagellack
* 16kg cola-ferraris/godis
* 13 par strumpbyxor
* 3 st superlyxmascaror
* 24 öl på krogen
* 70 öl på Systembolaget
* ca 5 ½ konserter
* nästan en hel festival...
Sweet Lord Jesus...jag tror att de endast får vara på här hemma, ett tag till iallafall...
Jag ska åka till sköna värmeland på fredag. O det innebär oftast loppis-shopping. Tänk om jag skulle hitta ett par fina, avlagda skor från en gammal mormor någonstans. Hade jag då betalat alla dessa pengar för detta par, så skulle jag personligen se till att jag omyndigförklaras, o låta alla mina tillgångar (va?, vilka?) skötas av någon annan. Vem som helst. O så skulle jag grina. O grina.
Men hur stor är chansen? Jag har ingen aning?
Idag blev jag kallad både bajskorv o prutt-johanna...till o med kisskorv. Men sägs det med tillräckligt mycket kärlek får man kalla mig för vad man vill.
Eller om det är en bra deal.
