Borgmästaren Per
Jag vet att jag har nämnt det förr. Det kanske till o med kan räknas som tjat nu.
Men Friskis & Svettis börjar verkligen gå mig på nerverna.
MEN!
Jag har fått en ny idol. Per Arenlid.
Första gången jag såg honom innan spinningpasset tänkte jag "Neeeej, fan fan fan!" .
Jag kan vara sjukt snabb på att dömma människor efter första ögonkastet. Något jag jobbar på att ändra. Men på Friskis har jag fått mina fördomar bekräftade så jäkla många gånger, så det var så jag tänkte.
Per ser ut, o beter sig, lite som borgmästaren i Spin City.
Men jösses vilket bra pass han har. Han är den enda som har musik som verkligen driver o peppar.
Jag blir så über-pepp att det är fara för mitt eget liv. Jag kör på, o skiter i om pulsen håller på att ta livet av mig. Han är så jäkla skön den här människan. Lugn som en filbunke, o säger saker som "O vad gör vi nu då? Jo, vi lägger på." "Vad händer nu då? Jo, 5 minuter brant uppför. O alla står hela vägen." Inget käckt "Wohooo, kom igen nuuuuu!"-skrikande. För det behövs inte.
Det bästa var när våran musik tystnade i spinningsalen under stretchingen, o gympasalens musik hördes igenom glaset. Take a Chance On Me.
Då sa han; "Hehe. Typisk gympamusik..." Med ett snett leende.
Då ville jag bara gå fram o krama honom.
Men jag nöjde mig med att gå fram o berätta hur otroligt bra jag tycker att hans pass o musik är.
Han blev jätteglad, borgmästaren Per.
Vi kommer att bli SÅ tighta, för jag kommer vara på Kungsholmens Friskis kl. 17.30, varenda jävla måndag hädanefter.
Perra?
