JKN

Det började med att jag åt en jättegod choklad-croissant från Petit France, innan jag gick från jobbet.
Sen gick jag förbi Franska skolans skolgård, extra sakta, för att njuta av det franska språket.
Det var då monologen, på fransk rappakalja, började i mitt huvud.
Jag hade solen i ögonen, o sparkade grus på torr asfalt.
Jag kisade så mycket jag kunde o inbillade mig att jag drog fram på gatorna i Paris.
O jag lyssnade på Dansbanan. Om o om igen, på högsta volym.
Detektivbyråns musik får mig alltid att känna mig som Amelie från Montmartre.

Jag var oförskämt glad för ingenting.