Chi-Chi, Mon mon mon mon mon Chi-chi!

En gång höll Stefan upp sin tumme, av någon oväsentlig anledning. Då stoppade jag in den i hans mun. 
I samma stund kom jag på hur kul jag tyckte det var med Mon Chi-chi's. 
Så jag stoppade in tummen i hans öra. Det var jättekul, o jag gjorde det flera gånger.
Jag är lättroad, ibland. O Stefan är för snäll. Ibland.

Stackars Mon Chi-chi. Du får bo hos mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0