Jävla trygghet, vad vill du mig?



Ja, vad fan vill du mig?
Varför ska har jag ha ett så sjukt stort behov av att vara så jäkla trygg jämt?
Jag är så trött på skiten.


Igår var jag o Anders (2/4 av The Fantastic 4) ute o slirade i Stockholmsnatten.
Först var vi på Obaren på läskiga Stureplan. Det var en avskedstillställning för Anders kompis Linn, som ska åka till Spanien. Var mycket trevligt, hur som helst.
Sen ursäktade vi oss o drog vidare till Strand. Där spelade Hästpojken.
Hästpojen som jag har dissat om o om igen. Jag har inte ens gett dom en chans.
Jag kommer ihåg att Markus en gång sa;
"Hästpojken, fy faaaaaan vilken skit. "Shane MacGowaaaaaan". Fy faaan."
Så jag tog honom på orden, o lyssnade aldrig.
O jag dissade deras nya singel direkt när Stefan spelade den för mig, för några veckor sedan. 
Jag lyssnade knappt.

MEN! Igår var Hästpojken jättebra.
Anders o jag var också jättebra!
O jag fick gå före självaste Hästpojken på toaletten, så nu ligger dom på plus.
Men jag tror inte att det var av vänlighet. O dom skulle säkert gå in o knarka.
Det är väl sånt dom gör?
Dom där göteborgarna.



Idag ska jag träffa finaste Teje. Det var alldeles för längesen nu, så vi ska ta en heldag.
Promenad i vårsolen.
Middag.
Bio.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0