JKN

En gång fick jag en tant att grina i tvättstugan. Hon hade just stoppat in sin tvätt i mina maskiner, på min tvättid, när jag kom ner. Jag sa bara väldigt sakligt o bestämt; 
"Det här är min tvättid. Jag måste tvätta. Du får mata fram maskinerna, o ta ut din tvätt."
Jag står i princip ALDRIG på mig i sådana situationer, men tänkte att det var dags, där o då.
Men då börjar människan gråta o berättar en historia om hennes stackars lilla hundvalp som missar valpkursen, o att hon hade varit SÅ HIMLA sjuk, o bla bla bla. Jag fick jättedåligt samvete.

Jag var just nere i tvättstugan, mina maskiner hade gått klart. Men mitt torkrum var låst av personen som hade tvättid innan mig. Jag väntade o väntade. Efter en halvtimme kom hon.
Samma tant. Hon vek sin tvätt i luuuuugn o ro.
Jag drog fram min tvättvagn o sa, kanske lite irriterat; "Du får gärna skynda dig, du är ju redan sen."
Hon tittade på mig i en sekund, med en blick jag inte kan beskriva. Det var bara väldigt olustigt.
Sedan börjar hon gråta, IGEN, o sa att hon just fått reda på att en nära vän har dött.

Alltså, jag vet inte vad jag ska tro??
Antingen har hon o jag en väldigt dålig tajming med tvättider, sjukdomar o dödsbud.
Eller så har jag o göra med en psykiskt sjuk manipulerande mytoman.