JKN

Imorse när jag var i tunnelbanan påväg till jobbet fick jag ett sms av mamma. Hennes jättefina Vicke (halsduks-katten) gick bort tidigt imorse. Tårarna kom som ett brev på posten, o min spontana tanke var att ringa mig sjuk till jobbet, o åka hem o gråta. Men så kom jag på att jag snart är 30 år. O att man kanske inte gör så då. Iallafall inte om det inte är din egen katt. Så jag blinkade in de brännande tårarna i ögonen igen, o bad om att inte få några detaljer. Sen åkte jag till jobbet o ägnade alla krafter till att tänka på annat.

Men när jag kom hem ikväll, fick jag alla detaljer.
Jag blev 7 år, o grät tusentals krokodiltårar.
Jag hatar livets naturliga gång.
Dumma döden.