"Jag kastar korvar i dina fina ögon!"

Nu är mamma borta igen. O det visste jag ju, men besvikelsen var ändå lika stor när jag kom innanför dörren hemma, o mamma inte var där. Allt var bara fint ihop-plockat, o visiten är så definitivt över.
Nu ligger jag hemma o är mammig, o tröstäter upp allt godis hon hade med sig.

Jag hade dessutom världens längsta dag idag. Inte bara för att jag stängde, utan för att jag dessutom glömde min mobil, o var tvungen att snällt åka tillbaka, längst ut på Stora Essingen.
Jag får tydliga tecken på att jag börjar bli slut som männsika. Stressad som få.
Det är väl inte helt normalt att vara tvungen att blinka bort en miljon svidande tårar för att man råkar ödsla bort en halvtimme på att glömma mobilen? En halvtimme? Skärpning, bräckliga Johanna.

Jag får leva på dagens komplimang;

-Jag kastar korvar i dina fina ögon, Johanna!
                                                                              Lucas, 3 år.

Kommentarer
Postat av: mammis

Nu ska vi inte önska livet ur sigvard...men när han oxå hamnar på hyllan i vardagsrummet så kan de bli lite längre mys-visiter:)



Ha ha vilken fin komplimang du fick :)) jag fick oxå en liten ida...fast de va ju förståss inte av en karl ;)) fast de handla om ögera...



pusspuss gumman <3

2011-02-03 @ 20:02:28
Postat av: Johanna

Ja, jag har ju fått dem från dig! :) Det där var faktiskt den andra komplimangen för ögonen, den här veckan. Har ju blivit en "jaja"-känsla på den kommentaren, efter alla dess år. ;) Världens mest nötta smör-komplimang, dessutom. ;)

2011-02-03 @ 20:14:33
Postat av: Johanna

O puss puuuuuuss, mammi! <3

2011-02-03 @ 20:15:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0