On the road to Degerfors.

O jag är kissnödig. Som vanligt när jag inte borde. Jag känner mig återigen som 5 år.
Men pappa låtsas som att han inte hör, o när jag säger det högre säger han "Nej, det är du inte."
Det påminner mig om våran familjesemester, + morfar o farmor, när jag var liten.
Vi bilade i en folkvagnsbuss. När vi hade kommit till Svartå (ca. 15 min hemifrån) var jag redan kissnödig.
Sen fortsatte det så, ända till Normandie. Tror att det har satt sina spår.
Den psykiska pressen är too hard to handle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0