JKN

Det finns en anledning till varför jag nästan enbart skrattar åt serier som Mia&Klara o Ingen bor i skogen.
Tragik o bitterhet är sjukt kul.

Jag tycker det är ointressant att skriva;
"Igår hade jag världens mysigaste middag med de finaste vännerna! Idag har jag jobbat sista dagen ute på Stora Essingen, o en miljon kramar senare gick jag hem med kärlek i hela kroppen. Jag har även hunnit med att köpa ett par jättesköna värmande skosulor, o jag köpte med mig en god o värmande soyalatte påvägen hem. Ikväll är det städning som gäller, jag är faktiskt ganska peppad. Jag måste ju för att få ro i kroppen, så jag kan plugga."

Jag skriver hellre;
"Mina vänner är bäst, de kan verkligen det där med att laga mat! Idag var sista gången, på länge, som jag bar ut bajsblöjepåsar. Försöker att ha fokus på rätt saker; slippa snor, slippa bajsblöjor, slippa skrik, slippa dyngsura overaller. Med mera. O ännu mera. Har även hunnit med att lägga ut alldeles för mycket pengar på skosulor, men vad gör man inte för att slippa amputera fötterna innan vintern är slut? Köpte med mig en soyalatte hem, med den där 4-åriga militanta veganens utdömande blick i tanken, o hennes dissiga ord ringades i öronen; "Varför dricker du komjölk..?". O så blir man inte lika tjock va? 
Nu måste jag muta mig själv med apelsiner för att städa.
Får ingen sinnesro i denna hopplösa oreda a.k.a mitt hem."


En blogg är en blogg.
Jag väljer vad jag vill berätta.
O vilken ton/twist det ska vara på det.
Oavsett hur sanningen egentligen är/var.