JKN

    

Igår hade jag besök av finaste storasyster Jenny. Vi hade det mycket trevligt med picknick på Skinnarviksberget tills käkarna krampade av kyla, då begav vi oss till Strand för att dansa oss varma.
O det kan jag lova att vi gjorde också. Skavsår under fötterna = bra kväll.

Igår ringde Cessan till oss. Jag pratade först, sen pratade Jenny. Min del av samtalet var helt normal o ok.
Så gott som det går när det gäller mig iallafall. Men Jennys del var under all kritik.
Jag hörde ju bara ena delen av konversationen, men jag vet ungefär vad som sades i andra sidan luren.

-Va? Har Johanna lurat dig att det var choklad, men så var det kaffe? Taskigt!
-
-Men va?! Har du fått smaka öl av henne också??
-
-Vin? Av vem? Farmor? Jaha...men va dumt...
-
-Men oj, jag kom just på att du har fått smaka cider av mig i o för sig...
-
-Men du får ju inte gå runt o berätta det för andra! Då kanske vi aldrig mer får se dig!
-
-Jamen du vet, socialen o polisen o så.
-
-Om jag skulle föredra socialen eller polisen? Tjaa...vi får ju iallafall ses om polisen tar oss, hälsa på i fängelset o så...

Här försökte jag avbryta.

-Champagne?!
-
-Hur vet du att det är gott?!
-
-Jaha ok...men nej, vi säger att det var Champis istället.


Bra styrt Jenny.
Tur att Cessan är världens coolaste unge, o att han är van vid sina (iallafall mig) urflippade mostrar.
Han tar oss med en klackspark, skakar på huvudet o säger "Jajaaa..."

Idag är jag dock motsatsen till urflippad. Vad nu det kan kallas. Apatisk?
Tillräckligt bakis för att vara opeppad o trött, men inte tillräckligt bakis för att kunna ligga inne en hel kväll utan att känna mig rastlös o tråkig. Jag skulle ha druckit ännu mer igår helt enkelt.
Bakläxa till nästa gång.