Söndags- knä- o familjesaknadsångest
Jag drömde att jag hittade flera brev från Familjen-Johan, under mig säng. Han hade ritat jättefina teckningar o skrev att han ville att jag skulle följa med på deras turné o ta hand om deras "stash".
Jag antog att han menade deras merchandise. Men det var ju tyvärr en dröm.
Jag är inte på någon turné, o jag säljer varken tygpåsar eller knark.
Däremot har jag galet ont i mina knän. Båda två!
Jag känner mig lika gråtmild som en 5-åring, samtidigt som jag går som om jag vore 100.
Hoppas att det går över, snabbt. Annars blir jag bitter på att jag inte får utnyttja min sista vecka med träningskort. Men knäna vill tydligen ha semester redan nu. 102 pass (woho) var tydligen tillräckligt.
På tal om gråtmild förresten!
Eller nej, jag orkar inte...
Ok, en kort version.
Anti 20 miljoners bröllop i månader --> råkade se på tv --> såg sedan ALLT jag kunde --> grät minst 3 ggr.
Jag har varit hemma i Degerfors o träffat hela fina familjen i helgen.
Grill hos pappa, loppisar, fotbollscup o hemma-i-soffan-mys, bland annat.
Jag fick åka framlänges på vägen tillbaks till Stockholm, tack o lov.
Annars hade jag grinat.
Igen.
