JKN

Dagen som inte fanns.
Den var idag.

Jag vaknade sent, som vanligt på senaste tiden, gick upp....eller nej, just ja - jag gick aldrig riktigt upp.
Jag mutade mig själv - om jag städade/rensade badrumsskåpet skulle jag få pizza.
Jag rensade badrumsskåpet under ljudliga protester i form av suckar o stön.
Men jag ljög. Jag fick ingen pizza! Det var tydligen för jobbigt att gå utanför dörren.
Gud, vad jag är trött på att jag ljuger för mig själv. Om o om igen. Om det ena, o om det andra.

Så jag har legat i sängen, kollat på Garden State, gråtit överdrivet mycket åt det fina slutet, ätit efterblivet (jaaa, jag vet, men låter mycket roligare än överblivet) bio-godis, YouTube'at, Facebook'at o Spotify'at.
Idag var en såndär dag då jag knappt skulle ha märkt om jag hade blivit förlamad från midjan o neråt.
O nästan så jag hade kunnat bli stum också. Men det testar jag alltid emellanåt.

Imorgon är det jobb, o därför måste jag redan gå o lägga mig. Hur ska det gå?

Det här badrumsskåpet är alltså städat.
Ni som inte sett det innan, kanske har svårt att förstå.
Men det är alltså städat.