JKN

Min äkta, o bättre, hälft är död.
Datorn.

Jag undrara bara, vad gör man utan en dator?
Jag har just insett hur patetiskt mitt liv måste vara, eftersom min dator-abstinens är så sjukt påträngande.
Jag vaknar upp med en klump i magen. Fast det är väl mest för att jag inte har råd att köpa en ny.
Jag har inte råd med några extra utgifter alls. Jag lever ju liksom på fest-minim...eh, exixtensminimum.

När jag kommer hem vet jag inte vad jag ska göra.
Jag kan inte leta efter en ny dator.
Jag kan inte söka kurser. I alla fall inte så lätt.
Jag kan inte hålla koll på min obefintliga ekonomi.
Jag kan inte lyssna på musik (nej, jag har ingen stereo).
Jag kan inte titta på film (nej, jag har ingen dvd).
Jag kan inte ha järnkoll på mina vänner på Facebook.
Jag kan inte läsa livsnödvändiga bloggar.
Jag kan inte återuppleva Way Out West genom YouTube.
Jag kan inte slösurfa för att få tiden att gå.
Jag kan liksom inte göra någonting.

Men antar att det är en vanesak. Precis som med tv-tittandet.
När min tv gick sönder kändes det svinjobbigt. Vad skulle jag göra nu liksom?
Jo, det var då mitt sjuka dator-beroende startade.
O se hur det blev nu. Ett helvete.
Tack, skit-tv.

Men jag hoppas på att blir räddad, alternativt rädda mig själv, ur misären snart.
Det här är ohållbart. Tack o lov att det finns dator på jobbet.
O tack o lov att jag kan rota fram gamla intressen.
Halsduk, någon?