JKN

Idag fick jag ett ryck. Eller nej, det var inte ett ryck, det var ett nödvändigt ont som jag gått o skjutit på länge nog. Nu var det ohållbart. Jag var tvungen att gå till frisören. O det kändes akut. Ingen tid att vänta.

Jag har alltid haft en stor frisör-skräck. Har varit med om hemska saker. Aldrig hittat någon frisör jag varit nöjd med. Har hela tiden tvingats byta, o sedan inse att alla (kanske inte dom som tar över 1000 spänn för en klippning, men det vet jag ingenting om) är precis likadana. De lyssnar inte. De gör som de själva tycker/vill. Så även idag.

Jag skulle bara toppa, pyttelite, o tänkte "Det kan ju vem som helst göra? Så jag tar den billigaste."
Kollade upp, o ringde ett ställe i Solna. Fick tid 18.30. 230 spänn. Deal.

Jag kom dit. En tjej, med en crazy-haircut ropade mitt namn. Jag satte mig. Hon suckade, o frågade hur jag ville ha. Jag sa "-Jag vill egentligen inte klippa mig, men jag MÅSTE. Så ta så lite du bara kan. O jag vill ha det rakt avklippt, inga rundningar." Det var tydligen väldigt oklart, o gav henna alldeles för fria tyglar.
Hon började klippa. Först fick jag säga att henne att sluta runda av kanterna i fram. Hon snäste typ "-Okejrå". Jag frågade (vänligt såklart) hur länge hon arbetat som frisör, hon svarade (på riktigt) "-Sju fucking år.....hehe...eller nejdå, sju fina år. Jag kan INGENTING annat. Eller jo, jag är bra på språk så jag ville bli flygvärdinna. Men så träffade jag en kille. Han var frisör, så då blev jag också det, o så, du vet?"
Ehh...NEJ. Jag vet inte?!
Jag blev så distraherad att jag glömde att hålla koll på henne.
"-Så, nu är det klart." sa hon plötsligt.
Jag tittade mig i spegeln...o håret var borta.
"-Guuuuuud va kort! Ångest!" skrek jag.
"Men va skulle jag göra då? Det var ju liksom ganska slitet."
Ja, det var slitet. Men har aldrig någonsin toppat över en decimeter.
Nu har jag ju håret allt som oftast uppsatt, så det kanske inte är någon som vet hur långt det var ändå.
Jag var chockad. Men nu har chocken lagt sig, o jag börjar gilla't.
Jag får liksom lite mer karaktär. På gott eller ont spelar ingen roll just nu. Behöver bara lite nytt.
O nu hoppas jag att jag får en karl på kroken, så jag äntligen får reda på vad jag ska utbilda mig till.



Den här bilden är beställd.
O ja, jag måste se sådär tuff o ilsken ut.
Annars ser jag ut som 12 år.
Eller så kanske det framhäver 12-åringen?
Skitsamma, vad som helst är bättre än snart 30.