Gratis öl till den som får mig att sluta grina efter den här på fredag!

Den är sådär jobbigt gråtframkallande. Jag kan liksom inte värja mig.
Det är egentligen inte olycka som får mig att gråta, utan lycka.

Första gången jag hörde den, var allt så perfekt. Det var mörkt o tryggt, o jag kände ett annat hjärta slå.
Det var sann kärlek o lycka. Det var vi två mot världen.

Det är den känslan låten framkallar, o det är så fint att jag måste gråta.
O sakna känslan lite grann. Såklart.




Spotify här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0