Atcho, prosit.
Det är sjukstuga på Bedford Avenue 189.
Det svänger mellan att det känns lite bättre att vara sjuk här i New York (Jag är ju ändå i New York, liksom!) till att det är åt helvete mycke sämre att vara sjuk här. På ett sätt är det underbart att ligga här i sängen o höra sirener, höra hur bagel-gubbarna springer in o ut ur förrådet, höra ac's brumma, veta att det händer så himla mycket där utanför dörren. Men det är just den vetskapen som gör att det helt plötsligt inte känns överhuvudtaget ok att vara sjuk här. Det känns plötsligt inte alls ok att hasa runt i mysbyxor hela dagen, o inte ens sticka nästippen utanför dörren. Tidspaniken börjar göra sig påmind, och just idag slösar jag bort en nittondel av min tid kvar här - snörvlandes i sängen. INTE OK.
Jag vägrar att vara sjuk imorgon också.
Jag måste ta mig i kragen, göra sakerna jag bara ligger här o tänker på. Man hamnar i en vardag även i NYC.
3 veckor kvar. Herrejöstanes vilka delade känslor det är.
Kör ba' kör.
Det svänger mellan att det känns lite bättre att vara sjuk här i New York (Jag är ju ändå i New York, liksom!) till att det är åt helvete mycke sämre att vara sjuk här. På ett sätt är det underbart att ligga här i sängen o höra sirener, höra hur bagel-gubbarna springer in o ut ur förrådet, höra ac's brumma, veta att det händer så himla mycket där utanför dörren. Men det är just den vetskapen som gör att det helt plötsligt inte känns överhuvudtaget ok att vara sjuk här. Det känns plötsligt inte alls ok att hasa runt i mysbyxor hela dagen, o inte ens sticka nästippen utanför dörren. Tidspaniken börjar göra sig påmind, och just idag slösar jag bort en nittondel av min tid kvar här - snörvlandes i sängen. INTE OK.
Jag vägrar att vara sjuk imorgon också.
Jag måste ta mig i kragen, göra sakerna jag bara ligger här o tänker på. Man hamnar i en vardag även i NYC.
3 veckor kvar. Herrejöstanes vilka delade känslor det är.
Kör ba' kör.
Kommentarer
Postat av: mammis
kom hem! tackofåbe...
Trackback
