JKN

Efter två månader i New York;

- kan jag åka tunnelbana utan karta
- kan jag 6:an o 7:ans multiplikationstabell ganska väl, o kan därmed räkna om dollar till svenska kronor utan större besvär
- kan jag, nästan, ge rätt dricks
- har jag lagt mer pengar på mat, än va jag vanligtvis gör under att halvår
- har jag gått från att leva i råtthål i Williamsburg, till att vara bostadslös, till att bo i lyxlägenhet på Wall Street
- har jag sjungit kareoke, på riktigt, för första gången
- har jag shoppat allt jag vill ha, utan större eftertanke. Fail.
- har jag skapat ett starkt behov av bagels
- har jag skapat ett starkt behov av dygnetruntöppna butiker
- har jag träffat någon jag verkligen inte vill åka ifrån
- med mera, med mera, o så vidare

...o då är det dags att lämna.
Ångesten är brutal, o jag vill härmed meddela alla framtida New York-besökare - två månader är för lite.
Jag mår både fysiskt o psykiskt illa när jag tänker på att det är mina sista 24 timmar i New York...men så tänker jag också "för den här gången".
För jag kommer tillbaks.
Ingen tvekan om saken.

Nu; pretzel o godis frukost.