Vardagsparanoia
Jag har en hel del guilty pleasure-låtar.
Precis som jag vet att alla andra också har, oavsett vad ni säger.
Många av skämslåtarna får mig på väldigt gott humör, och vissa dagar behövs de mer än andra.
Men att åka i kollektivtrafiken, o lyssna på guilty pleasure-låtar i lurar (som jag inte vet hur mycket de läcker!) tar min paranoia till helt nya nivåer.
Jag tycker att alla stirrar på mig, fnissar och viskar.
När jag o en vän åkte tunnelbana en gång satt det en stenhård, låt oss kalla honom hip-hopkille, med feta lurar i sätet snett över. I periferin hörde jag dansmusik läcka ut från ett par hörlurar.
Det var så obeskrivligt kul.
Tills jag upptäckte att det satt en man i övre medelåldern, som förmodligen inte gör mycket annat än lyssnar på dansband och matar sin katt/fru/kattfru om dagarna, i döda vinkeln.
Men det var sjukt kul tills dess.
