JKN

Jag sa till Sarah häromdagen att jag hade sorg på halsduken.
Vaddå för sorg? sa hon då.
Bara vanlig sorg. sa jag.

Den hamnade där för nästan två år sen, på en vårig parkbänk. En vårig, svart, ångestfylld parkbänk.
Varför tvättar du den inte? kanske ni tänker?

Det är inte utav några sorgliga, sentimentala eller psykstörda skäl, utan enbart för att jag inte tror att den kommer vara lika mjuk o gosig om jag tvättar den. Så jag hittade på ett sätt att knyta den, så sorgen inte syns. Efter gårdagens gråtfest på bion har det dock blivit svårare att dölja spåren.
Ska jag behöva gå me en sträv halsduk resten av våren?
Tipiskt.