Pling-plong!



Precis så lät det när polletten trillade ner under min vårpromenad, när jag passerade en bänk.
Anledningen till mitt depp/ångest/surjävel-humör blev självklar. Det är våren.
Hur jävla sorgligt det än är, så är det vårens fel. Årstiden. Mars. April.
Mina två senaste vårar har satt sina spår, kan man säga.

Sol som värmer ansiktet, snö som smälter, torr asfalt, blå himmel, o ångest.
Tur att jag bestämmer över min hjärna nuförtiden då.
Japp. Yes. Jorå. Tur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0