JKN

Hoppet är det sista som överger er märker jag på statistiken?
Eller ja hoppet? Det kanske mer är nyfikenhet, snokighet, eller allmän tristess som fortsätter leda er hit?

Jag har tappat stinget helt o hållet. Förstår inte hur jag kunde hitta saker att skriva om förut.
Nu är jag helt blank. Det händer såklart saker, men jag orkar inte formulera det.

Härom morgonen fick jag till exempel en redig smisk på rumpan i rulltrappan.
Men den totalförskräckta blicken jag mötte talade om att det tydligen inte var mig smisken var ämnad för. Trist.

Idag berättade lilla S, 3år, om att man kan skjuta någon, skära upp kroppen, ta ut det där gojsiga köttet inuti, och sedan sy ihop den igen. Sen kan man spela teater med kroppen. För en sådan teater hade hon sett.
I Uppsala.

-Du menar djur nu va..?
-Hmm....ehh...ja. Djur...

Det var ju tur.



Imorgon blir jag bjuden på hemmalagad middag.
Let's call it a da...te.

Puss&kram!


Jag längtar till 30/6. Nästan så att jag håller på att dö lite.