Välbehövliga påminnelser
Jag glömmer saker lätt. Inte allt - mest bara sådant som är viktigt att komma ihåg.
Mitt jobb påminner mig om en massa bra saker, nästan varje dag. O inte bara saker som;
man bör inte ha saker i munnen när man springer, jasminris är svårt att sopa upp, man får inte
slå sin kompis, banan ger förjävliga fläckar, det gör ont när man bits osv. Utan även andra saker,
som faktiskt är viktiga - iallafall för mig. Även om påminnelse-situationen ligger på en annan nivå.
Igår är ett bra exempel;
Du väljer själv hur du vill att andra ska se på dig.
Jag och ett barn har sagt ett tårfyllt hejdå till mamman. Vi sätter oss i soffan o läser en bok medans tårarna sprutar; Nisse hos frisören. I boken går Nisse till frisören, o får en ny frisyr...som man, om man vill, kan likna vid en bajskorv. Eftersom bajs är lika kul på min arbetsplats, som Killinggänget var på 90-talet, råkar jag påpeka detta. Allt för att få slut på gråtfesten. I ett nytt försök att improvisera likt Robert Gustavsson på syra, hasplar jag ur mig; "Nästan samma frisyr som jag har ju!" o slår lite lätt på min lilla boll på huvudet.
Jättekul då. O det funkade - gråten var borta resten av dagen. Men kanske lite mindre kul efter att ha hört "Johanna! Du har en bajskorv på huvudet!" följt av ett hysteriskt skratt, för 1000e gången på samma dag.
Men; mitt eget fel. Mitt eget val.
Barnen hjälper mig att sätta perspektiv på saker, o får mig att dra paralleller till andra delar av mitt liv.
Oavsett hur banal situationen som får mig att tänka tankarna egentligen är.
Nu har jag även fått dig att tänka dessa bajstankar om min frilla?
Skitsamma, jag o bajskorven kommer förmodligen ändå leva lycka i alla våra dagar.
Jag + bajskorven = sant
