JKN

Igår blev det fezt. Mot alla odds.
Jag kom hem från jobbet o en sväng på stan, med känslan av att vara påväg att bli förlamad. Min kropp ville inte. Den ville liksom ingenting. Jag la mig i sängen, o inväntade min galet o-peppande fredags-kristvättid.
Tvättade, och låg palalyserad, om vartannat. Men sen kom smset. Party-smset.
Jag tänkte, "ska jag ut, ska jag ut fullt ut", så jag svarade ja, med krav på dans.
Jag bytte ut påskmusten mot vin, o körde igång min enmansförfest. Vin i duschen, o Spotify.
O när jag för en gång skull visste precis vad jag skulle ta på mig, hittade jag inte den svarta trasan!
Jag fick improvisera, o bestämde mig samtidigt för att gå crazy. Jag tog....håll i er....VITA strumpbyxor!
O mina nya fina skyhöga klackar. Utsläppt hår!
Holy Moly, jag gick bananas.

Såhär slutade förfesten. Trash'ad lägenhet, check!


Mötte upp på Debaser Slussen, o startade uteserveringssäsongen.
Sen bar det av mot Strand, för dans. Klubb Popaganda kan man lita på.
Skämslåt efter skämslåt varvades med andra svängiga låtar.
Dans, dans, dans. Ont, ont, ont i fötterna.
Pitstop på 7Eleven - sen hem.

Idag har jag såklart bakisångest. As always.
För saker jag vägrar att ha ångest för. As always.
Antar att det kommer sitta i ett tag också... As always.