Chicken race
Idag, när jag åkte till biblioteket, bestämde jag mig för att vinna alla 100-tals vardags-chicken-race man utsätts för varje dag, när man rör sig bland människor. Jag är en såndär som alltid flyttar på mig, när andra vägrar. Hur skulle det gå? Jag var nästan lite nervös när jag klev av tunnelbanan i Solna Centrum.
Det började bra, när hela folkmassan rörde sig åt samma håll mot rulltrapporna. Det gick bra genom spärrarna, men sedan började det... PANG! Rakt in i en tjock tant. PANG! Rakt in i en tjej med fult hår. PANG! Rakt in i en gubbjävel. PANG! Rakt in i en helvetesjävlaidiotperson.
PANG! PANG! PANG! PANG! PAAAAAANG!
Vad är grejen?
Jag vet inte, men jag misslyckades.
Eller förresten; vem vinner när det smäller?
Jag ändrar mig, o påstår att det iallafall blev oavgjort.
Jag har ändå lyckats med en sak. Som är väldigt bra.
Jag har lyckats ta bort en stor energitjuv, o ersätta den med något som ger energi.
Pluspoäng till mig. Nu ska jag bara försöka handskas med det på ett bra sätt. Bara.
Jag känner mig smått knäpp när jag känner ren o skär lycka när jag söker på några ord, o hittar en bok som har exakt den titeln. LYCKA! Åtgärdsprogram för barn med särskilda behov.
Då var det bara att sätta igång då. Nu. Nyss. Förut. Igår.
O just ja; i söndags var jag o Anders på Noah And The Whale på Strand. Det var så himla bra.
Spotify här.
