Hallo-vin-fest!
Igår kostade varmkorven med bröd 115kr.
Jag är 29 år. Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Ska man gå ut, så ska man gå ut i tid.
Vi ramlade ut alldeles för sent, ställde oss i en alldeles för lång kö till Marie Laveau, betalade alldeles för mycket pengar för att få ställa oss i ännu en evighetskö för att hänga in jackorna. O när vi tittade på klockan insåg vi att vi skulle behöva stå i samma kö för att få ut jackorna, o rent tidmässigt (men tanke på tidsutvecklingen i kön hittills) skulle vi behöva byta kö till utlämningen redan innan vi hunnit hänga in jackan. Så vi muttrade, gick ner med jackorna under armen, trängdes lite i en bar, men partystämnigen försvann någonstans i någon utav de milslånga köerna.
Så vi gick ut, köpte en varmkorv o skrattade åt en råtta som såg ut som en liten hund.
Vi kramades o skrattade åt att vi betalade 100 kr för att få stå i kö en hel natt.
För vad ska man annars göra? Jävla elände.
Men innan allt elände hade vi en mycket trevlig kväll, o jag får istället låtsas som att det var den som kostade pengar, för då är det SÅ värt det. Vi hängde hemma hos Annas i hennes nya fina lägenhet, drack vin, käkade chips o kollade på Så mycket bättre. Bråkade om Thomas Di Leva's äkthet, hurvida Petter (o Maja) är Stureplan eller ej, om Plura knarkade under serien och om det var därför han var så röd i ansiktet, vilka droger Christer Sandelin tar, o kom fram till att Septembers låtar inte kommer räcka till alla deltagare.
Alla får göra samma. One-hit-wonder, liksom.
Sen sjöng vi Sjörövar-Fabbe i, oavsiktlig, stämsång ända tills Anna tyckte det blev för sorgligt.
Då blev det långa djupa samtal till höger o vänster om viktiga saker i livet.
Jag tror alla samtal avslutades med; tänk på att DU är viktigast. För så är det.
Sen blev det Håkan-medley varvat med Roxette, Cindy Lauper o Eldkvarn.
Resten vet ni.
Jag är 29 år. Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Ska man gå ut, så ska man gå ut i tid.
Vi ramlade ut alldeles för sent, ställde oss i en alldeles för lång kö till Marie Laveau, betalade alldeles för mycket pengar för att få ställa oss i ännu en evighetskö för att hänga in jackorna. O när vi tittade på klockan insåg vi att vi skulle behöva stå i samma kö för att få ut jackorna, o rent tidmässigt (men tanke på tidsutvecklingen i kön hittills) skulle vi behöva byta kö till utlämningen redan innan vi hunnit hänga in jackan. Så vi muttrade, gick ner med jackorna under armen, trängdes lite i en bar, men partystämnigen försvann någonstans i någon utav de milslånga köerna.
Så vi gick ut, köpte en varmkorv o skrattade åt en råtta som såg ut som en liten hund.
Vi kramades o skrattade åt att vi betalade 100 kr för att få stå i kö en hel natt.
För vad ska man annars göra? Jävla elände.
Men innan allt elände hade vi en mycket trevlig kväll, o jag får istället låtsas som att det var den som kostade pengar, för då är det SÅ värt det. Vi hängde hemma hos Annas i hennes nya fina lägenhet, drack vin, käkade chips o kollade på Så mycket bättre. Bråkade om Thomas Di Leva's äkthet, hurvida Petter (o Maja) är Stureplan eller ej, om Plura knarkade under serien och om det var därför han var så röd i ansiktet, vilka droger Christer Sandelin tar, o kom fram till att Septembers låtar inte kommer räcka till alla deltagare.
Alla får göra samma. One-hit-wonder, liksom.
Sen sjöng vi Sjörövar-Fabbe i, oavsiktlig, stämsång ända tills Anna tyckte det blev för sorgligt.
Då blev det långa djupa samtal till höger o vänster om viktiga saker i livet.
Jag tror alla samtal avslutades med; tänk på att DU är viktigast. För så är det.
Sen blev det Håkan-medley varvat med Roxette, Cindy Lauper o Eldkvarn.
Resten vet ni.
Kommentarer
Trackback
