JKN

Vissa saker är i avslutningsfas, o andra i startgroparna. O detta gör mig helt urflippad.
Mina planer svävar iväg åt alla möjliga håll, o jag klarar inte riktigt av att vara realistisk.
Jag svävar mellan förändrings/separationsångest, o superpepp inför framtiden. Tossig är bara förnamnet.
Jag kan inte tänka en enda tanke hela varvet ut, jag blir klumpig o glömsk, jag drömmer konstiga drömmar o jag överkonsumerar såväl kläder som godsaker i ren förändrings-psykos.
Men jag har goda föraningar.


För ungefär ett år sen såg jag Loney Dear. Han var egentligen inte huvudakten, men för oss var han det.
Ed Harcourt spelade efter, o vi hann även med Fuck Buttons på Strand samma kväll. Busy night, indeed. 
Så var det då eftersom jag hängde med en busy guy, liksom. 
Fint som snus.




Spotify här.