JKN

Idag stod det Stefan-häng på schemat. Trevligt var bara förnamnet.
Dessvärre får han mig ofta att känna att jag lever ett alldeles för trist liv. Han har världens roligaste jobb, o reser hit o dit mest hela tiden. Reykjavik - New York - London - Buenos Aires. You name it. Busy busy!
Hela hösten var fullbokad. Jag får livs-prestationsångest av sådant. Men jag är glad för hans skull.
O jag menar't. Han är en av världens bästa.

O som den Iphone-älskande människa han är, fick han mig verkligen att vilja skaffa en såndär bebis.
Han vet vad han ska säga för att sälja in sin gulle-manick, o nu sitter jag genast o surfar febrilt efter det bästa alternativet. Förut var jag bara anti när han satte igång med sin propaganda, o blev mer anti ju destomer han försökte påvisa hur uuunderbar den var. Det var too much. Nu har jag fått andrum.

Men jag o dyra prylar går inte ihop. Det är nästan så jag misstänker en förbannelse.
Men mest troligt är att det bara har med min drullighet att göra.
Min mamma tar fortfarande alltid bort duken när vi ska äta.
Det kanske förklarar det mesta.