JKN

Jag får lite dåligt samvete, gentemot mig själv tror jag, på grund av mitt förra inlägg.
Den där relationen jag pratade om var väldigt stor o viktig för mig. Det var passionerat o starka känslor.
Den har satt sina spår, både jättefina o mindre fina, o det är väldigt sorgsamt att det inte funkade.
Det blev ett väldigt dramatiskt avslut, o jag tror att det har gjort hela grejen väldigt känslig.
Jag menade inte att jag är glad över att det blev som det blev. Jag menar bara att det tyvärr var oundvikligt.
O att jag nu i efterhand förstår att det var så, hur det än kändes då.
Även om jag i efterhand också är ledsen över att det tog stopp.

Älta, grubbla, tänka, vända, vrida o blir galen, är lite utav mina främsta egenskaper.


Men jag måste lägga av med det nu. Nu har jag annat att fylla mitt huvud med.
O det finns inte plats för allt. Men jag behöver inte ens hålla på att sålla bort o välja; skiten ska bort.