JKN

Hang-ups, va fan ska de vara bra för?
Inget. Nada. Nothing.

O hur länge ska de få hålla på o spöka egentligen? Mina följer inga som helst tids-regler. Det är uppenbart.
De kommer o går, när o hur de vill.

I en perfekt värld skulle man kunna trycka på en knapp. På o av. Av o på. Hur man ville, liksom. 
Låta förnuftet avgöra. Inte låta ens sentimentala hjärta sköta spakarna.

Jag fick ett tips på att handskas med grubbel o ältande, vilket jag är lite utav en expert på. (Woho!)
När tanken kommer säger man;
"Hej tanke! Nu har jag inte tid just nu, så jag tänker på dig mellan kl. ---- o kl ----. Ses då!"
O så avsätter man den där tiden för att just tänka på den tanken, väldigt intensivt.
Grubbla en halvtimme eller så. Tillåta sig just då.

Det viktiga i det här är att ta sig själv på allvar. O verkligen hålla den avtalade tiden med sina grubbeltankar.
Men....hur i helvete ska man kunna ta sig själv på allvar, när man för inre monologer med sina egna tankar...?? Men det är värt ett försök i alla fall. 
Jag har redan en avtalad tid imorgon bitti, på bussen till jobbet.

O förresten! Jag önskar mig hård hud o ett hjärta av sten i födelsedagspresent.
Bitter? Jag? Neeeejdå. Bara lite trött.
Godnatt!




Spotify här.