JKN

Alltså, jag måste stanna upp o skratta åt mig själv ett tag.
Ser det här ut att gå bra? Tveksamt.
Kan jag stänga väskan? Nej. Är jag färdigpackad? Nej.
Hör BHn ihop med skon? Nej. Är den andra skon med? Kanske.
Vet jag överhuvudtaget vad jag har stoppat ner? Verkligen inte.

Varför blev inte jag begåvad i konsten att packa?
Paniken stiger. Jag har noll koll. Men jag orkar inte börja om.
Jag. Orkar. Inte. Börja. Om.

Om exakt två timmar går tåget hem till Värmland. Längtar.